Det är givetvis inte bra att läkare grundar sina beslut om sjukskrivning på bara ett kort och ytligt möte med patienten. Många ggr blir det ju patienten som sjukskriver sig själv, eftersom läkaren ofta saknar motargument till sjukskrivningen tack vare det faktum att han/hon knappt känner patienten. Enklaste möjliga utväg för läkaren blir ju ofta att bifalla patientens önskemål.
Nu generaliserar jag givetvis grovt, men fenomenet är inte ovanligt.
Sjukskrivning är ju inget annat än ett sätt att ge patienten tillfälle att återhämta sig, vare sig det är ett benbrott eller en depression. Skillnaden mellan dessa är ju att ortopeden ofta kan ge en betydligt säkrare prognos om hur lång tid denna återhämtning tar. Nu flummade jag måhända ur en aning.
Samtidigt är det ju som Psychopatic säger. Läkare, i synnerhet i psykiatrin, är en bristvara och deras tid för en och samma patient är begränsad.
Vad gäller psykologer så är dessa viktiga för vården av psykiskt sjuka, vare sig det sker inom psykiatrin eller annorstädes, men deras kunskaper om farmakologi, vilket är det som används inom psykiatrin för att bota patienter, är i allmänhet lika med noll. Det är ett av flera skäl till varför psykologer inte får sjukskriva.