Tid - samlingstråd

Jag gillar din formulering, den är tänkvärd.

Christer

Egentligen existerar inte Klockan tror jag. Men den behövs i samhället idag för kunna ha en struktur i vardagen.

Att du tror att saker och ting fungerar på ett visst sätt är fullständigt ointressant. Hur det verkligen är är det mer intressanta.

- En klocka existerar.

- Materia existerar

- Materia i ständig rörelse existerar (jordens rotation,galaxens rotation, uppfödande och döende materia etc)

---> Materia + materia i rörelse=tid.


*Att ifrågasätta tiden är som att ifrågasätta luften du andas in.

Tiden är en pendel, alltså förankrat med någon form av rörelse. Utan rörelse upphör också tiden. Föreställ dig ett tomrum, vakuum, utan ljus eller materia. Kan du verkligen uppleva tid då?

Vidare går inte tid att mäta utan att vara beroende av en referent. Därför går det inte att tala om en tid före big bang. Hur skall du kunna mäta hur lång tid som ingenting hände, innan big bang sker?

Tiden är alltså således cirka 13,7 miljarder lång,

För vad hände för 33 miljarder år sedan?

FET. Nej; materia i rörelse är inte tid; utan egentligen bara materia i rörelse.

Ok du har nog rätt.

Håller med. Tid är mer ett sätt att kategorisera de bilder du har i minnet.

Jag har missat ditt inlägg ända tills nu.

Genom att dela upp tidsbegreppet i parametertid och koordinattid får man en ny möjlighet att se på frågan om eternalism och presentism. Avlägsen koordinattid finns då på samma sätt som avlägset rum.

Jag har missat ditt inlägg ända tills nu.

Jag förstod inte så mycket av det du säger och den länk du anger fungerade inte. Men du berör sådant som kan vara intressant att diskutera.

Parametertid
========

Med "min värld" menar jag den värld som jag på något sätt kan påverka eller påverkas av.

Jag börjar med ett obevisat antagande: Jag antar att min värld är ändlig. Det innebär att världen i sin helhet är ändlig eller att jag i en oändlig värld kan avgränsa min värld som en ändlig del.

En ändlig värld kan delas upp i ett ändligt antal delar. Ju mindre man gör dessa ju färre egenskaper kan varje del ha. Så småningom kommer man till att varje del bara kan ha egenskaperna "finns-finns icke" och en unik position. Jag kallar en sådan liten del för ett enhetskvanta (unit-qaunta UQ). Min värld består alltså av ett antal enhetskvanta och kan beskrivas av ett binärt tal där 1 = kvanta och 0 = tom kvantaposition (världstalet).

Här finns en svaghet i resonemanget. Det är inte säkert att egenskaper kan kombineras på det sättet. Jag antar att det är möjligt men har inte något bevis för det.

En förändring av min värld innebär att något kvanta byter plats. Den minsta möjliga förändringen är att ett kvanta byter plats med en intilliggande tom kvantaposition. Jag kallar en sådan minsta möjliga förändring för en enhetshändelse (unit-event UE). En händelse kan ses som summan av ett antal enhetshändelser.

Enhetshändelser kan numreras till ett nummer som jag kallar absolut tid. Varje gång en enhetshändelse inträffar inkrementeras den absoluta tiden. Absolut tid är alltså totala antalet enhetshändelser som inträffat i den ändliga värld som utgör min värld.

Parametertiden mellan händelse A och händelse B är absolt tid för B minus absolut tid för A.

Einstein definierade tid som "det som en klocka mäter". Men vad mäter en klocka egentligen?

Antag att min värld består av h enhetskvanta. Om jag ser på ett visst kvanta kommer det alltså att ingå i var h:te enhetshändelse. När kvantat byter plats kan jag alltså dra slutsatsen att parametertiden h UE har gått sedan förra gången kvantat bytte plats. Om varje kvanta i det tidgivande elementet i en klocka ingår i k enhetshändelser när klockan går en sekund är en sekund kh UE. Klockan mäter alltså parametertid.

Koordinattid
========

En ändlig värld kan delas in i kvanta som endast har egenskaperna "finns - finns icke" och en unik position. Men hur många koordinater behövs för att ange en unik position?

Två bilar kan köra genom samma vägkorsning utan att krocka om de inte kör igenom samtidigt. Att använda vägkorsningens tre rumskoordinater för att beskriva bilarnas läge är alltså inte tillräckligt för att avgöra om de krockar. För att få en fullständig beskrivning av bilarnas läge måste jag ange fyra av varandra oberoende koordinater. Jag kallar tre av dessa för rumskoordinater och den fjärde för koordinattid. Även för de kvanta som världstalet anger måste jag ange positionen med fyra koordinater, tre rumskoordinater plus koordinattid.

Alla fyra positionskoordinaterna är reella koordinater och vad som är rumskoordinat och vad som är koordinattid beror bara på min färdriktning genom min värld.

Om det i min värld finns h enhetskvanta kommer ett visst kvanta att förflyttas vid var h:te enhetshändelse. När parametertiden ökar med h UE flyttas alltså kvantat ett kvantasteg i någon riktning. För ett föremål som ligger stilla i rummet sker förflyttningen i koordinattidsled. Ett sådant föremål rör sig alltså med hastigheten 1/h kvantasteg/UE i koordinattidsriktningen. Denna hastighet kallas ljushastighet.

De kvanta som bildar "Jag" färdas alltså med ljushastighet i en riktning som jag kallar koordinattidsriktningen. Jag kan se det som att jag svävar i en eter som blåser med ljushastighet i en riktning som jag kallar koordinattidsriktningen. Jag kallar detta sätt att avbilda världen för etervindbilden.

Om h är konstant gäller för ett kvanta som ligger stilla i rummet att koordinattiden ökar med den konstanta hastigheten 1/h kvantasteg/UE. Om jag använder h UE som parametertidsenhet ökar koordinattiden med 1 kvantasteg/parametertidsenhet. Koordinattiden och parametertiden följs då åt på ett sätt som kan leda till att man förväxlar dem eller inte ser skillnaden mellan dem. Men parametertiden är en skalär förändringsparameter och koordinattiden är en koordinat.

En fördel med etervindbilden är att den har reella, rätvinkliga, ortogonala axlar. Det innebär att man kan "se" fyrdimensionella figurer. Den tvådimensionella kvadraten som begränsas av fyra linjer och den tredimensionella kuben som begränsas av sex kvadrater kompletteras av en fytdimensionell figur som begränsas av åtta kuber. Även om det knappast går att rita fyrdimensionella figurer går det ganska lätt att förställa sig dem och att tolka deras innebörd i vardagliga begrepp. Det etablerade namnet på den fyrdimensionella motsvarigheten till kub är tesserakt men jag kallar den för en qvaol.

När jag lägger en iskub i mitt grogglas har den kanske en utsträckning i rumsled på en cm. Det tar kanske tio minuter, alltså sexhundra sekunder innan den har smält. Dess utsträckning i koordinattidsled är alltså sex hundra sekunder, alltså sex hundra miljarder nanosekunder, alltså sexhundra miljarder fot, alltså arton biljoner cm.

I etervindbilden skiljer sig inte koordinattidsled från rumsled på något principiellt sätt. Koordinattidsaxeln är inte speciell genom att den är imaginär eller genom att den lutar mot rumsaxlarna. Men många av de föremål som utgör vår omgivning är långsträckta i koordinattidsled. Även för ett ganska kortlivat föremål som en iskub är utsräckningen i koordinattidsled mycket större än utsträckningen i rumsled. Iskuben är alltså ett trådliknande föremål som sträcker sig i koordinattidsled. Jag kallar ett sådant föremål för en qvaolett.

När jag sitter och ser iskuben smälta färdas jag arton biljoner cm i koordinattidsled och drar slutsatsen att iskuben är arton biljoner cm i koordinattidsled. Men det finns ju möjligheten att iskuben bara är en tunn skiva i koordinattid, en skiva som svävar i samma etervind som jag svävar i och alltså följer med mig. Hur skall jag kunna avgöra om iskuben är utsträckt i koordinattidsled?

Om ett rymdskepp passerar mig kan jag prata med besättningen via radio. Jag kan då be dem att titta på iskuben och berätta vad de ser. Eftersom skeppets koordinatsystem är vridet i förhållande till mitt ser jag och besättningen inte samma bild av iskuben. De ser iskuben vid en annan koordinattid. Om deras bild liknar min kan jag alltså konstatera att iskuben har en utsträckning i koordinattidsled.

Ja. Men allt händer egentligen samtidigt eftersom tiden bara är en dimension. Annars skulle inte tiden stå still vid hastigheten c eller att man kan åka till framtiden om man färdas nära hastigheten c.