Feminism, yay or nay?

ot

Så ni som tycker att feminismen fortfarande behövs i det nutida Sverige,

På vilket sätt kan feminismen göra mest nytta?
Vad anser ni om dagens ledande feminister?
Varför kan inte feminismen bara ersättas av en rörelse som mer speglar orättvisor för båda könen?
Borde feminismen få mer ökat politiskt inflytande? Om så, varför?

Feminister kan väcka oponion, lyfta frågor, se infallsvinklar ur kvinnoperspektiv samt motverka krafter som vill ha en återgång till mer konservativa och gamla värderingar a la kvinnans plats är i hemmet.

De som hörs och syns mest är för radikala - de står i allmänhet inte för vardagsåsikter om jämställdhet.

En rörelse som speglar orättvisor för båda könen kan inte på samma sätt se konsekvenserna och aspekterna som är unika för respektive kön - den kommer att ha en neutral syn och inte se med mäns eller kvinnors ögon på samma sätt - beslut har sällan samma konsekvenser för män och kvinnor.

Nej, feminism skall inte "ges" inflytande alls -- det är väljarna som avgör vem som skall få inflytande på politiken. Väljer väljarna feminister så får feminister mer inflytande på politiken - precis som när väljarna valde in SD. Väljarna skall styra vem som får politiskt inflytande.

Haha, hon är ju värsta kommunisten... Seriöst.


Du vill både ha kvar kakan och kunna äta upp den på samma gång. Men i praktiken måste man välja, och nån gång måste du fatta att man inte kan tvinga folk att ta ansvar genom att hota med lagstiftnings-repressalier. Attityder och viljor förändras inte på ett sunt sätt under hot och påtryckningar.

Detta tror jag faktiskt inte har med arbetsplatsen att göra om jag tittar empiriskt utöver min bekantskapskrets och gamla klasskamrater som fått barn tidigt.

Vad som har gällt till 100% är att mamman är ännu yngre än killen eller som äldst lika gammal.
Kvinnor som skaffar barn tidigt har förmodligen en väldigt stark längtan. Särskillt om det var planerat med tanke på att de inte har haft en chans att ens komma ut i arbetslivet på allvar.
Att säga att denna nya familj kommer ha det tight ekonmiskt är ingen överdrift. Hos nästan alla så har killarna tagit eller redan jobbat på industrier eller lager. Dvs vanlig arbetarklass.

Jag vågar nog i princip ta gift på att säga att de allihopa inte har tagit ut mer än minsta möjliga ledighet. Jag vågar även ta gift på att det inte beror på att de inte bryr sig om sina barn. Utan detta är en strikt ekonomisk bieffekt av att skaffa barn med en arbetslös ung kvinna. Skulle det dessutom införas lagar så ser jag inte hur i hela friden det skulle påverka dom mer än att skapa ännu större stress över ekonomin.

Förmodligen kommer även de flesta av dessa killar vara betydligt mer närvarande pappor när andra eller kanske trejde barnet kommer senare när mamman har hunnit komma ut på arbetsmarknaden och de har en helt annan buffert.

Om man ska titta på arbetsplatser som ligger bakom attityder som kan göra att män inte tar sin ledighet så är det nog på högstatusjobben man finner detta. Det är där man kan hitta machoattityden och kravet på att man ska jobba some ett jävla as de första 10 åren.

Eler är jag helt ute och cyklar här? Har ni andra helt olika betraktelser från verkligheten runt omkring er?

Problemet i dagens Sverige är att feminister har nästlat sig in i varje del av statsapparaten, och alla stora partier tycker det är OK. Vi kan inte "rösta" bort feministerna eftersom de överlever varje regeringsbyte, dagens borgerliga regering är precis lika positiv till dem som den tidigare socialdemokratiska var.

Om mamman är arbestlös och inte har någon föräldrapeng förutom garantibeloppet så skulle de ju tjäna på att hon skaffade ett jobb och han tog ut föräldrapenning.

Ja, det kanske de skulle i teorin. Men är man arbetslös utan några vidare kontakter eller arbetslivserfarenhet kan det vara ganska tufft att fixa jobb som nybliven förälder. Särskillt som man vill vara hemma med sitt barn också.

Nej. Dagens feminism är blott en välfärdssjukdom, en korrupt ideologi som ger makt till mediokriteten och tar makten från begåvningarna. All respekt till historisk feminism dock, men den var ju mer konstruktiv, värdig, intellektuell.

Nej, du är nog inte ute och cyklar alls. Det ser ganska bekant ut om jag ser till vissa delar av min egen bekantskapskrets.

Nu menar jag att man kan motverka de här effekterna på olika sätt om man vill - dels genom att man inte skall förlora en massa procent när man tar ut föräldrapenning, dels genom att erbjuda unga arbetslösa föräldrar arbetsmarknadsutbildning/komplettering med viss ersättning - på så sätt så får man en win-win situation för de som önskar göra det valet. Det vore en satsning för samhället och för den lilla familjen. Kan man dessutom lägga upp det på samma vis som jag och maken gjorde, eller i andra alternativ - så kommer det säkert att passa fler familjer också, eftersom båda då får växla mellan barn/hem och annat.

Håller med, feminismen har redan tjänat sitt syfte. Det är dags att gå vidare....

Förvånansvärt många i debatten verkar mest prata om vem som ska vara hemma med föräldrarpenning. Det är ju väldigt vanligt att kvinnor faktiskt jobbar deltid när barnen blir större, glömmer ni det? En vinkel som kanske borde tas i beaktande, det påverkar ju familjen, mannen, kvinnan, barnen och ekonomin i lika hör grad som föräldrardagarna gör, och rör sej dessutom om betydligt fler år.
Jag har svårt för den här typen av debatter, det blir bara ett cirkelresonemang. Om man delar lika alt båda går ner lika mycket i tid, så kommer kvinnans lön ändå vara den lägsta (om man vill tro feministerna) . Då verkar det så oerhört korkat att propsa på att mannen ska vara hemma. Då "förlorar" man ju ändå mer pengar, än vad som är nödvändigt.
Pengar har trots allt en ganska viktig roll i ett förhållande. Och faktiskt oxå för barn. Om pengar inte vore viktigt, även för barn, varifrån kommer då pratet om barnfattigdom, stackars ensamstående mammor osv?
Nyligen läste jag en undersökning som visade att barn med finare gerjer hade fler kompisar.