Feminism, yay or nay?

Ja, då går staten in och bestämmer exakt hur många dagar respektive förälder ska vara hemma. Vilket är helt fel eftersom det inte passar alla par plus att valfriheten försvinner. Alla par ska få dela upp sina dagar som dom önskar.

Visst, kvinnan kommer vara hemma mer för hon kommer föda barnet och antagligen vilja vara hemma mer. Vad ska man göra åt det? Hur mycket du än vill kommer inte män kunna bära och föda barn.

och förstagångsmammorna?

Nej, det gör inte staten. Man måste inte alls ta del av föräldraförsäkringen, det är helt frivlligt. Staten är däremot "snäll" och ger förälrarna möjlighet att få pengar för att vara hemma. Man måste inte alls ta emot pengarna och man måste inte alls stanna hemma. Man kan låta socialtjänsten ta hand om barnet och låta placera det. Det finns INGET som tvingar dig att ta hand om ditt eget barn i Sverige.

Jag tycker som sagt inte att den ska delas upp men om den gör det så är det ju fortfarande valfritt att ta emot pengarna och valfritt att ta hand om barnet. Blir det så så får man ju finna sig i det, eller välja att lägga barnet utan för Socialtjänsten i en låda.

29 år enligt de uppgifter jag såg häromdagen.

Du får tänka på att i den statistiken ingår tonårstjejer som blir gravida utan fast partner och väljer att behålla barnet. Jag tor inte att all feminism i världen kan få en ung kille som inte vill ha barn, och absolut inte med sitt one night stand, till att ta halva föräldraledigheten. Tror heller inte att tjejen skulle vilja det. Säjer ju sig självt att en man med fast partenr och längtan efter barn kommer ta sitt ansvar med.

Fast de gör ju inte det - inte om man med ansvar menar att faktiskt ta ut tiden i ledighet och vara med barnet, och att ta ut VAB när barnet är sjuk osv. Dvs prioritera barnet före arbetet åtminstone halva tiden som krävs.

Visst är det så, det låter fullt rimligt, det håller jag med om. Under 2008 föddes 1307 barn av mammor mellan 15 och 19 så det rör sig ju inte om så många men det ligger ju absolut något i att yngre män inte tar ut föräldraledighet i samma utsträckning som äldre, vilket är synd då jag tror att det skulle vara bra för barnen att ha nära kontakt med sin pappa och inte bara sin mamma. Det handlar ju inte bara om papporna utan om barnen.

Ja, vi har då konstaterat att det finns skillnader och orättvisor mellan [b]båda könen[b], så för att leda tillbaks till huvudämnet.
Behövs verkligen feminismen som grupp för att främja jämnställdheten i Sveriges moderna samhälle?

Jag säger nej, eftersom att feminismen allt som oftast ser jämnställdhet ur ett feministiskt perspektiv vilket gör så att i vissa fall männens problem hamnar i skuggan.

Så vad tycker ni?

Jag tror att det behövs nya tag och att man faktiskt arbetar för de problem som finns för bägge könen. Att en del väljer att se kvinnors problem och jobba med det, så kallade feminister och andra se mäns problem och jobba med det är väl bra men bäst vore om all onödig polarisering försvann. Det handlar ju om att så många som möjligt ska må bra och det är inte en tävling heller.

Somsagt 40+ männen tar stort ansvar. Dock är det väldigt få män som kan och får ta mer än 50% av föräldradagarna. För det första har mamman en tendens att tycka om sina barn och också kräva minst 50% av dagarna. Ofta mer i många förhållanden. Så säg att statistiken för helt jämstält börjar på 50%. Då kommer varenda mamma som skaffar barn utan fast partner som hon absolut inte vill lämna bort ungen till dra ner det hela väldigt mycket. Även alla mammor som har ett skitjobb och tycker det är ren fröjd att vara mammalediga kommer dra ner statistiken eftersom de förhandlar till sig största delen av tiden. (tro mig, de finns)

Såklart det även finns pappor även i fasta förhållanden som frivilligt dumpar ansvar på kvinnan. Men kom igen nu. Att nå 50% utan att mannen kan föda barnet självt är ju i princip en utopi så länge singelmammor etc inte tvångsaborteras.

Kommer aldrig förstå det där varför vissa vill ha staten som en vakande förälder. Men visst kan det ligga nåt i det du skriver.