Energitjuvar och vänner som 'haft otur' i livet

Hej Flashback!

Mindes nyligen att en polare pratade om en kompis till hennes kille som alltid skulle prata om hur taskigt saker och ting varit i hans liv, hur han haft otur i livet, hur det var synd om honom osv. När hon berättade detta inför några andra sa var alla ganska instämmande "Oja, sånna typer är ju dryga". Dessa typer kallas ibland även för "energitjuvar" så att jag antar att det är en hyfsat vedertagen grupp människor.

Men ärligt talat har jag nog aldrig träffat sånna "typer". Eller, visst har jag varit med om vänner som hamnat i en svacka psykiskt, varit ledsna osv. Men detta har i de flesta fall alltid över efter några månader max. Känner ni typer som ständigt är deppiga fast med specifika tråkiga händelser som källa till sin depression?

Jag menar alltså inte klinisk depression, depp-av-ingen-riktig-anledning, allmän psykisk sjukdom osv, som är av en mycket mer fysiologisk karaktär. Utan vanliga människor som är ganska normala psykiskt men som för en eller annan påstådd anledning känner ständigt motvind här i livet.

Tänkte vi kunde diskutera såna här typer, berätta också gärna om de ni råkat ut för/känner genom att ange vem det är + kön + ålder + "källan" (se nedan). Står ni ut med dem? Vilka är det verkligen synd om och vilka är det tufft för? Är det tuffare att vara en sådan i en storstad? Är män/kvinnor överrepresenterade? Går det över efter några år?

Vad jag ville veta mest var vilka slags problem, händelseförlopp och/eller olyckliga omständigheter dessa människor hänvisade till. Vi kan i denna tråd kalla detta för "källan".

Jag såg en Grupp på Ansiktsboken som hette något i stil med; vi som vill ha bort energitjuvar ur vårat liv.
Till min Förvåning såg Jag en god vän som hade gått med i denna; han är annars inte vän av dylikt flum.

Gruppen bestod givetvis av ett antal kvinnor i mogen Ålder, och gruppen hade en Tydlig informationsruta med vad den Handlade om. En flitig diskussion pågick om hur jobba En Del Människor var. Då bryter min goda vän in med; Allt handlar om att ha ett A-klassat kyl/frysskåp nyare än 2006. Kan spara er många kronor på elräkningen varje år. Ha en bra dag med energisparandet.

Jag kan fortfarande skratta åt det då han var Allvarlig, och ej skämtade om detta.

För att svara på frågeställningen, jag är övertygad om att Kvinnor är överrepresenterade i detta.
Samma sorts kvinnor som ringer tarot-linjen och är med i AmWay.

Känner en kille sedan 1,5 år tillbaka. Han är nu 20. I början var väl allt frid och fröjd men senare misstänker jag att han passar in på ditt beskrivna mönster.

"Alla" hans barndomskompisar knarkar, har har ingen flickvän, han hatar sitt jobb eftersom han inte har någon fritid, han kommer att förlora mig och en annan vän när vi flyttar från staden. Någon gång hade hittat sin ena vän efter en överdos kvällen innan; detta drog han i väg mig på en jävla vandring för. Senast hade några av hans bandomsvänner kört ihjäl sig.

Känns som det alltid händer killen något. Känns som om det alltid finns något som tynger honom.

Jag tycker att det är lite tjatigt även om jag samtidigt tycker synd om honom. Hittils håller det; fast det kan ju bero på att vi ses sällan.

Jag var en gång en sån person du pratar om. Från första början var jag en väldigt glad kille med hög självkänsla men när allt gick åt helvete för ett tag så uppfattades jag nog lite som den killen som "deppade-av-ingen-riktig-anledning" när jag egentligen hade en riktigt stark anledning till varför jag deppade. Ofta när man verkligen deppar över något, är det något väldigt känsligt man har inom sig som man kanske inte vill gå runt och säga till alla. Därför kan det ibland uppfattas som att vissa personer deppar utav ingen anledning alls, för att du aldrig någonsin fått höra om varför den personen är nedstämd.

Och om folk nu "deppar-utav-ingen-anledning-alls" finns det säkert en förklaring till varför folk ställs i den situationen också. Antagligen pga någon sorts identitetskris, eller en känsla av att dom vill tillhöra någon stil kanske.

Moral of the story: Det finns ALLTID en förklaring till varför folk befinner sig där dom gör idag, varför den ena är en glad person införstådd i andras problem, varför den andra är tillbakadragen, varför den tredje är otroligt självsäker and so on. Ofta är det upplevelser den personen varit med om som gör dom till den dom är. Det är svårt att sätta sig in i varför folk blir energitjuvar om man inte har någon större koll hur det är på andra sidan livet. Visst du har säkert mött på motgångar och kännt dig ledsen, det gör alla. Men en depression är långt, långt,långt, långt ifrån att bara känna sig lite nedstämd.

Har en polare som är allt annat än deppig, han är snarare ganska energisk. Men han drar sina triviala små problem dag ut och dag in, samma jävla skit. Hur hans flickvän inte städar hemma hos honom etc. Det får man höra om varenda gång. Annars har snubben väl 3 samtalsämnen - pengar, brudar och fest. Jag misstänker att han tjatar dessa då han är så ytlig och tråkig att han helt enkelt inte har några intressen eller något att komma med. Har försökt med att leda in på alla möjliga samtalsämnen men det blir aldrig någon uppföljning där. Suger energi som en tumör. Har nästan ångest varje gång vi umgåtts.

Energitjuv är den där polaren som det alltid är synd om. Polaren som alltid säger ha otur och alla livets problem drabbar just honom. Polaren som ältar, tjatar och pratar sönder folk med sina konstanta problem. T.ex. sitter och gnäller för att han är arbetslös fast han fick sparken för att han kallat chefen för idiotdjävel, gnäller för att han inte har några pengar fast att han brände a-kassan på krogen första helgen efter utbetalning, gnäller över att sambon stack fast att han behandlade henne som skit o.s.v. Kort sagt en sån där som ingen orkar lyssna på i längden.

Jag är en person som tycker jag har haft lite motvind här i livet. tycker att "livet" bör ha bjudit mig på mer, med tanke på hur pass bra jag skött mig, och hur pass bra jag har försökt behandla alla mina medmänniskor. Är en väldigt cynisk person, och en väldigt pessimistisk/negativ person.

Ska jag försvinna ?

Så jag ser på det också. Finns en del sådana, varje gång man stöter på dem får man direkt en uppdatering om dagens snyfteri. "wäh min matte b är så svår" okej men jag studerar diskretmatematik på universitetsnivå, men inte fan bölar jag för det!

Som jag ser det, when life hands you lemons, you can either make lemonade or bite into them and complain. Jag föredrar lemonaden =)

Det är inget fel med dem egentligen. Det är annat folk som är svaga och inte kan hantera det. Om man själv är en människa som inte är beroende av vad andra har att tillföra så kan man ju visst hitta på saker tsm med "energitjuven" och gå resa, gå på bio, vandra i stan, ja göra vad som helst.. Det gör inte dem sämre människor och dessutom så behöver de hjälp för de mår dåligt.

Enligt mig, andra människor som kallar folk som mår dåligt för energitjuvar är dem riktiga energitjuvarna för de är beroende av vad andra har att tillföra. Men det är också en kemisk balans.

Folk som stöter ut folk är dock av de äckligaste typerna av människor.

Det sjuka är.. Ska man STAMPA på honom för att han mår dåligt? Vi behöver fan ett nytt världskrig så folk kan dela på samma smärta och sympatisera varandra.. Jag tycker inte alls att det är rätt att stöta ut honom för att han mår dåligt. Han kommer komma över det en dag och bli en bitter vuxen man.. Ta hand om din vän.. Lika otur som det är att yttre saker gör honom illa, yttre saker som du kan göra honom glad. Tänk om allt det hade hänt dig.. Hade du velat bli lämnad ensam?
Inget illa menat inlägg mot dig.. Bara lite så kontroversiellt.

Energitjuv är en eufemism för narcissistisk personlighetsstörning, det kan man lida av i olika hög grad. Och framförallt så är alla lite narcissister now and then. Men en ergitjuv är den som enbart tar i en relation. Den kan "spela" givare i början av en relation men när de pågått ett tag så gäller regeln "Allt ljus på mig"

Jag har stött på en massa personer som är jordens centrum, som börjar varje mening med JAG, andra människor är bara rekvisita i deras drama. Andra människor fyller bara en enda funktion för dessa människor och det är att agera spegel åt drottningen som i Snövit.

Dvs "säg mig spegel vem som vackrast i landet är" När spegeln tröttnar på att beundra och hausa det uppblåsta egot så slängs denna person på sophögen och Drottningen hånglar upp en ny undersåte.

Givetvis görs den gamle ned fullständigt, det finns ingen självinsikt alls utan denna person är ständigt offer för andra otillräckliga människor

Jag skulle kunna skriva en hel bok med exempel

Gör det!

Bra skrivet och jag kan inte göra annat än stämma in från början till slut. Hade en "klasskamrat" under min gymnasietid som var allt annat än deppig och jag ser honom i din beskrivning. Rövslickare var han därtill som gärna vände kappan efter vinden, snirklade sig runt likt en orm och gjorde sig "vän" med alla. Första intrycket var oftast gott, men det dröjde inte länge i grävandet innan man insåg vad han var för typ.

Minns inte hur många gånger jag var fullständigt slut efter skoldagarna. Inte alltför sällan ledde hans extrema stil till extrem huvudvärk.