2011-06-14, 05:35
#1
Vad jag menar är det ärligaste av ärlighet, eller helt enkelt att leva ut dina impulser direkt dvs totalt ta bort ditt sociala filter och bara leva ut allt direkt hela tiden.
Gör saker du är sugen på men som bryter så mycket mot allt vad normer heter. Utan att tänka på följder.
Lite exempel: Du har en faster du alltid haft en bra men stel relation till, ring henne och säg att hennes uppsyn gör en illamående för att man tydligt ser att hon är sexuellt frustrerad och att hon borde prova negerkuk xxl för att få nya perspektiv på livet som kanske får henne att slappna av.
Din lillasyster är deprimerad, gå och köp öl och kokain åt henne och ta med henne på en utekväll för att muntra upp henne.
Säg åt din självgoda chef på jobbet att suga av dig medan du drar en stilett mot halsen medan chefen utför handlingen. För att sedan snitta upp kinderna så det blir ett brett leende
Du ser nån på stan som verkar ha ett grått tråkigt liv, börja jaga personen medan du skriker ut mässande ramsor och dreglar och flåsar, för att krydda ett händelsefattigt liv.
Ring din far och säg att du ska ta självmord för att han saboterade din barndom, lägg på, ta självmord.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Vad har du själv för sådana tankar? Vad får du för känsla av att tänka dessa tankar? Hur nära är du att någonsin utföra något sådant (i nyktert tillstånd)? Är det bra att våga leva ut tanken? Eller ens tänka tanken?
Själv när jag tänker något sådant och verkligen lever mig in i tanken får jag en sjukt skön känsla av SATISFACTION!!
Gör saker du är sugen på men som bryter så mycket mot allt vad normer heter. Utan att tänka på följder.
Lite exempel: Du har en faster du alltid haft en bra men stel relation till, ring henne och säg att hennes uppsyn gör en illamående för att man tydligt ser att hon är sexuellt frustrerad och att hon borde prova negerkuk xxl för att få nya perspektiv på livet som kanske får henne att slappna av.
Din lillasyster är deprimerad, gå och köp öl och kokain åt henne och ta med henne på en utekväll för att muntra upp henne.
Säg åt din självgoda chef på jobbet att suga av dig medan du drar en stilett mot halsen medan chefen utför handlingen. För att sedan snitta upp kinderna så det blir ett brett leende

Du ser nån på stan som verkar ha ett grått tråkigt liv, börja jaga personen medan du skriker ut mässande ramsor och dreglar och flåsar, för att krydda ett händelsefattigt liv.
Ring din far och säg att du ska ta självmord för att han saboterade din barndom, lägg på, ta självmord.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Vad har du själv för sådana tankar? Vad får du för känsla av att tänka dessa tankar? Hur nära är du att någonsin utföra något sådant (i nyktert tillstånd)? Är det bra att våga leva ut tanken? Eller ens tänka tanken?
Själv när jag tänker något sådant och verkligen lever mig in i tanken får jag en sjukt skön känsla av SATISFACTION!!