Hur ser ni på äganderätten? (äger människan jorden?)

Vad kommer etiken och människosynen in i ditt resonemang? Vårt samhällssystem har vissa normer och värderingar som förhindrar anarki och försvar den enskilda människans egenvärde.

Makt är rätt. Vi lever i ett samhälle där makten är fördelad på individer vilket inte förespråkar en anarki och där människan har ett egenvärde. Jag säger bara att det är de som sitter på makten som har rätt att avgöra vem som äger vad och vad som är moraliskt riktigt.

Vi har länge levt i principen "makt är rätt". Den sjunger på sin sista vers. Den sjunger fortfarande. Nu högre och mer desperat än nånsin för den känner att människan nu är redo för den nya principen "rätt är makt". Den nya tiden är här.

/Namaste

Som jag ser det har vi lika mycket rätt att rent universellt hävda att vi äger småsaker som pennor, eller korvkioskar eller vad du nu sa, som att hävda att vi äger jorden. Eftersom att allting bara är en del av alltet, som ingen äger, har du ingen "rätt" att äga någonting. Det är endast ett koncept som människan har uppfunnit för att alla ska kunna leva på samma jord. Utan äganderätten hade vårt samhälle inte fungerat alls.

Människan är en mycktet liten del av universum. Tillräckligt liten för att den inte ska spela någon rom helst roll för någonting alls i det stora hela, vår existens är relativt meningslös. Vi människor har skapat ett system, som vi tycker funkar bra. Alltså, denna art, som inte har något inflytande på någonting i universum än sig själva, skapar ett system, och hävdar att den äger vissa delar av alltet. Jag tycker att detta är bland det dummaste jag hört. Och även om vi bortser från att vårt system inte gäller universellt, för att kunna göra anspråk, och äga någonting, måste man kunna kontrollera det, eller vad är det ni säger? Vi kan utrota en viss del av livet på jorden, kanske allt liv, jag vet inte, men jorden är ju jorden. Och naturfenomenen kan vi ju inte precis kontrollera (kommer vi förmodligen aldrig kunna). Förklara logiken för mig, för jag förstår faktiskt inte den tankegången alls.

Då är jag med dig. Maktförhållanden i samhället är de facto ojämt fördelat.

Men med ditt resonemang så äger du inte din kropp eller dina tankar heller. Du ser inte det som problematiskt?

Är du en av dem som sitter på makten och kan avgöra vad som är moraliskt riktigt? Om inte, hur kan du då slå fast att makt är rätt?