Ja, jag anser att vi äger jorden för att:
- Vi kan. Vem ska stoppa oss?
Anser ej att man har rätt att göra allt man kan som individ men när vi talar om mänskligheten i stort som ju faktiskt är det mäktigaste medvetet agerande vi känner till faller det helt enkelt på detta: Vem skulle stoppa oss? Vi borde göra det bästa vi kan av våra liv. Om att värna om naturen och andra arter är något människan värderar ja då bör människan göra detta - just därför och inte av någon annan anledning. Ingen "Gud" sätter gränserna.
- Vi kan göra det mesta av detta ägande. Dvs. vi har ett större spektrum känslor att känna än andra varelser på jorden och att känna ser jag som meningen med livet. Jag tror att medan vi kan känna misstro, avund, nyfikenhet, tilltro, tvivel, känslan av att åstadkomma ett personligt mål så känner djur mer endimensionellt: mer eller mindre belåtenhet.
- Vi är den enda arten vi känner till som är reflekterande och medveten över sin existens. Detta är den viktigaste punkten för mig och räcker som ensamt argument.
Har inte så stor lust att argumentera kring detta och försöka övertyga någon att tycka precis som jag - det faller ändå på vad man har för värderingar och att ändra folks grundläggande värderingar kräver en hel del, oftast

har bättre saker för mig idag.
DOCK anser jag inte att vi borde plåga djur i onödan. Men jag ser alltid till människan först. Jag ser ingen mening med att spara mer regnskog än vad vi vill ha eller att vi ska göra några slags ansträngningar för att bevara fler arter än dom vi vill ha nytta eller nöje av (äta kött / gå på Zoo).
Även om JAG inte anser att vi borde plåga djur (för nöje - för att en människa ska äta sig mätt ser jag det som OK) ser jag mig faktiskt inte ha rätten att instifta lagar som frihetsberövar andra människor som tycker annorlunda. Nu kommer vi in på detaljer som jag ej tänkt igenom riktigt ännu så sätter punkt här.
Hoppas ni förstår.