Leva en evighet eller dö nu?

Om man ser på många gamla människor i livets slutskede, gamla som lider fruktansvärt, så vill många av dem fortfarande leva. Smärta som de aldrig skulle kunna tänka sig att stå ut med tidigare blir plötsligt hanterbar. De hittar nya saker att förgylla tillvaron, små saker som vi inte alls värderar. Jag tror det är samma med att leva för evigt. Jag tror man vänjer sig gradvis och alltid kommer hitta något som håller livslusten vid liv. Det handlar ju inte om att man måste göra nya saker hela tiden, en viss sysselsättning kanske man kan upprepa oändligt många gånger utan att tröttna. Även om man tröttnade på allt tillslut så kan det ju alltid finnas nya saker att uppleva. Om någon annan människa överlever tillsammans med dig så kan ni ju roa varandra. Vi är ju kreativa varelser. Varför skulle man sluta vara kreativ efter en evighet?

Finns lika många som vill dö, eller som förlikar sig med att dö. I andra fall kallas det dödsångest.


Vad har de för val? Hänga sig?


Även om det är extremsport de vill hänge sig åt blir det komplikationer att hoppa ur helikoptern med en droppställning. Förgyller tillvaron vettefan. Snarare fördriva tiden. De klarar inte så mycket mer än spela kort och sticka vantar.


Nämn en? Oändligt är ganska många gånger. Men ja, består 80%~ av våra liv idag av upprepningar finns det väl inget som skulle bryta trenden vid evigt liv?


Hade jag tvingats leva med någon annan människa i en evighet hade jag tröttnat och velat slå ihjäl den efter ett tag. Utan success så klart eftersom den andra också lever för evigt. Man hade tröttnat på att vilja uppleva nya saker också. Det är ganska värdelöst när det blir en trend av det. Sen beror det på om man förutsätter att alla lever i en evighet eller bara jag/vissa. Människor är beroende av att delge sig till andra, och umgås med andra.

Varför vara kreativ efter en evighet? Vad händer efter evigheten? Är det då Jesus ska singla ner på ett moln till jorden bara för att upptäcka att han suttit på dass på tok för länge och att allt redan är borta?

Om man väljer att leva för evigt; Kommer man åldras? Och kan man bli dödad utan att dö osv? Blir skador man får permanenta? (Och om man inte kan dö, vad händer med en om någon skjuter en 7656 gånger?)

Vad jag menar är att de faktiskt står ut med den, inte bryr sig så mycket, vänjer sig vid att det är normaltillståndet. De besväras inte så mycket som vi skulle göra om vi plötsligt hamnade i deras situation.
Precis vad jag menar, vi värderar inte dessa saker, men att kunna titta tillräckligt länge för att lösa ett korsord, eller få ett telefonsamtal från en släkting kan vara väldigt upplyftande för någon som ligger isolerad i sjuksäng mesta tiden.

Det första man kan göra när man fått reda på att man ska leva i en evighet är ju att lära sig allt som går. När man sedan kan allt så har man ju många fler möjligheter. Du kan förändra ditt medvetande på ett helt nytt sätt. Förändra din genetik, gör dig till en supervarelse och styr ett universum. Kan du göra ditt minne bättre kan du ju göra det sämre också. Hur länge kommer du ihåg saker i detalj? Efter 10^5 år hur mycket kommer du ihåg då? Hur mycket kommer du ihåg efter 10^20 år? Kan man göra allt tar det ett tag innan man hunnit göra det. Säg att det tar 10^50 år att göra allt. När du är klar med det så kan du ju börja om.

Självklart skulle man ju vilja leva längre än vanligtvis men inte för evigt. Som någon sade innan: Visst, det kan ju vara skoj några 100 år eller så, om forskningen och teknologin har utvecklas stort.

Men tänk sedan när du ser alla du älskar dö omkring dig, inte så roligt va?
Och sedan tillslut när man levt 1 000 000 000 år och jorden möter en gigantisk asteroid och jorden möter sin undergång, då svävar du runt i universum för evigt, skoj va?

Men om du har tur så kanske tillslut universum slutar existera, och kanske du dör då?

Om man tänker till lite extra på vad evighet betyder så förstår man nog hur fruktans värt det skulle vara att leva i evighet, dock hade det klart varit fascinerade att fortsätta leva och se hur världen utvecklas.

inte fan vill jag leva tills jag blir mer än 100 år i detta nedgågna och förstörda samhälle.

Varför tänker du så?
Lev istället så du kan ändra på samhället till något bättre?

De flesta, nästan alla skulle välja evigt liv, det har med dödsångest att göra. Men de skulle alla bittert ångra sig när konsekvenserna gick upp för dem.
Jag är tillräckligt gammal och illusionslös för att våga påstå att jag skulle valt att dö nu, men när det kom till kritan så kanske nerverna svikit.

Min första tanke var: Dö nu! Vem vill överleva sina barn och barnbarn osv? Nej, förespråkar rätt ordning, föräldrar först.
Om jag inte hade barn skulle jag förmodligen hinna skaffa dem under evigheten och då blir ordningen ändock fel, så nej, jag hade tveklöst valt döden.

Att dö nu, så klart. Ett evighetsliv är ett meningslöst liv (om det ens är ett liv).

Jobbigt om någon skulle tex söva ner dig och sen begrava dig i en kista så får man ligga där i all evighet.

Tja.. är man nersövd för alltid så är man ju nästan död