Jag har mobbat och mår nu dåligt över det

En del säger att "många facebookvänner inte betyder något" och jag förstår er, det kan rent ut sagt vara löjligt när man ser en med 1000-4000 vänner som man vet inte ens känner 10% av dessa. Men när alla från skoltiden utom en (den som mobbades) har under 100 vänner så ger det en bild av att något inte riktigt gick som det skulle. Är vi bättre än hon, eller är HON den bättre av oss med sina 38 vänner? Det vet ingen. Det kan självklart vara så att hon valt att ha bara ett fåtal vänner, men jag är ganska säker på att det handlar om att hennes sociala nätverk inte är speciellt stort... och DET mina vänner, det är vårt fel.

Och det är INTE indikativ på kass självkänsla menar du?

Ett svagt och patetisk behov av "samhörighet" till en grupp och att gruppen sen ska "känna sig mäktig" genom att trakassera en ensam person är nog fan jävligt indikativt på att personerna i gruppen har kass självkänsla och därför finner just ett nöje i att känna sig "mäktiga" genom att trycka ner en enda person.

Att du hävdar motsatsen är ju bara för att ursäkta ditt egna ruttna och svaga beteende om du själv har ägnat dig åt det.

Jag var också mobbad, dock i låg- och mellanstadiet. Inte fan går jag omkring och ältar det eller rullar runt i tankar om hur det förstört mitt sociala liv och framgång som person.

Är personer så svaga att de inte klarar att arbeta sig ur sånt är det deras eget svaga psyke som är att beskylla, så länge du inte systematiskt förföljt en person i flera år i streck med psykopatiska handlingar.

Jag blev ganska rejält mobbad, vågade inte gå till skolan och grät varje dag då jag var tvungen att gå.

Tyck att min åsikt är hård, kunde inte bry mig mindre. Mobbare finns alltid och ärligt talat, hur fan kan du vara så egocentrerad att du är övertygad om att du lyckats förstöra deras liv. Troligtvis minns de knappt vem du var, don't flatter yourself.

Alla handlingar är egoistiska, så känner du att du behöver be om förlåtelse är det enbart för att dämpa din egenskapade ångest, inte för att de ska få någon sorts befrielse.

Nej jag anser inte det. I alla tider så har man hört om hur mobbare har "dålig självkänsla" eller taskig levnadssituation etc. Helt enkelt för att få en förklaring på hur de kan bete sig som de gör. Jag skulle istället påstå att de inte har någon sådan anledning. Man gör det för att där inte finns någonting annat att göra och man funderar inte på vilka konsekvenser det ger för den som är på andra sidan om pinnen.

Detta är inte en ursäkt, i mina ögon så är det värre att ha en sådan brist på empati än en dålig självkänsla. Jag var som sagt ganska långt ned på mobbingstegen, så jag hade vad jag minns två personer som jag mobbade. Sånger och namn var det som gällde, tog mig några månader att fatta hur illa dessa personer mådde(för jäkla underligt när man själv var utsatt för liknande beteende). Ursäkter m.m. utdelades när jag fattade hur illa jag betedde mig.

Jag är helt enkelt bara så jävla trött på bilden "han kanske mobbar dig men det beror bara på att han har dålig självkänsla. Han vill inte göra det egentligen". Spöstraff och empatiskola borde införas

Risken finns att du någon dag får en kula eller en kniv i dig. Men antagligen har du inte varit så jävlig så att du förtjänar det eller så har det bara inte inträffat ännu, karma is a bitch. Så ett måste är väll att alltid dra en kik över axeln när det är mörkt ute.

Vad vill du att vi diskutera?
Bra att du mår dåligt över det, din empati går åt rätt håll iaf.

1) Du gör i så fall detta enbart för din egen skull
2) Du kommer inte att bli trodd av ditt offer
3) Du får leva resten av ditt liv med ditt dåliga samvete
4) Jä*ligt synd att ingen uppmärksammade detta under skoltiden och satte stopp. Då kunde ni båda haft ett bra liv framför er.

Det är ju bra att du har ett samvete i alla fall. Jag tror inte att det skulle vara fel om du bad om ursäkt i efterhand, jag blev aldrig mobbad, men en snubbe misshandlade mig en del i skolan och han bad om ursäkt flera år senare och det kändes riktigt bra att veta att han vet att han gjorde fel och ångrade det, det gjorde det mycket lättare att släppa det sedan.

Jag tycker du skall göra det, jag skulle nog säga typ "jag är ledsen att jag var ett sånt arsle" e.d. undvik ordet "mobbning/mobbades", det kan vara en känslig punkt. Det är win/win, du kommer att må mycket bättre och hon kommer att må mycket bättre.

Det må vara "själviskt" i någon mening, men den typen av själviska beteenden som motiveras av samvetet är inte själviska på det sättet man oftast menar när man använder det ordet.

Nej, klart du inte gör det. För det skulle ju isåfall avslöja en del obekväma sanningar om dig själv, så hellre förnekar du både inför andra och dig själv. Förutsägbart beteende.

Du har nog förstört mer än bara några av åren, jag skulle gissa på att du förstört personernas liv mer eller mindre. Då det förmodligen gjort personen cynisk och har gett den dålig självkänsla och i många fall så har mobbingen hindrat personerna från att studera vilket starkt har begränsat utbildning och jobb möjligheter. Så att säga "Förlåt" betyder nog lika mycket för personen som en piss i havet gör.

Hjärnan är inte helt utvecklad i skolåldern så det är klart att man inte tänker på långtgående konsekvenser. Däremot så bör man väll ha förmågan att se rätt och fel vid den åldern och även en viss form av empati borde finnas utvecklad.


Jag menar inte att du ska komma med blommor och choklad. Du kan inte köpa dig fri från ett dåligt samvete. Det jag menar är att du har lagt ned stora mängder av energi på att få dessa personer att må dåligt. Jag vet inte exakt vad ni gjorde mot dessa personer men ni verkar ju ha psykiskt mobbat dessa personer rätt så hårt.

Ponera att du en dag är ute och går. Det kommer fram en person till dig och slår ned dig så brutalt så att du hamnar på sjukhus med ett trasigt knä. Doktorn meddelar att du kommer att ha problem att gå i fortsättningen men om du använder en krycka så kan du nästan gå som vanligt. Ett år senare när du är ute och går igen nu med din krycka så kommer personen fram och ber om ursäkt. Han sa att han hade bråkat med sin fru och var förbannad. Hur skulle du själv reagera i den situationen?

Problemet med den åldern är att man bygger en grund som man senare står på i livet. Självförtroende, självkänsla och en värdegrund byggs upp under den perioden. Mobbning kan förstöra det och ibland kan personerna helt enkelt aldrig se ett värde med sig själva. Det är speciellt problematiskt när den mobbade även har problem hemma så att både skola och hem är ett helvete.

Även med en ursäkt så ligger du bra mycket på minus. En god gärning uppväger inte år av mobbning.


Kunde inte ha sagt det bättre själv.