Jag har mobbat och mår nu dåligt över det

Jag har kommit till insikt med att jag förstört vissa människors kanske viktigaste och roligaste år. Jag hade inget samvete alls och som om inte det räckte var jag otroligt intellektuell. Jag visste precis hur jag skulle föra mig, röra mig, prata och tycka för ETT enda syfte: att trycka ned personen i fråga.

Det gör allvarligt ont i mig när jag idag tänker på dessa personer... när jag sen letar upp dom på facebook och ser att en av dom bara har 38 vänner gör det ännu lite ondare. Det är JAG (om än inte ensam) som sett till att dessa personer fått den status de hade och har. Varför? Varför? Varför?

Om man ändå tänkte då som man gör idag... Hade jag haft en miljon hade jag utan tvekan köpt mig tillbaka i tiden för den och rätat till allt.

Jag mobbades också för, dock för jag själv blev mobbad.
Jag ser det så, alla blir mobbade och alla mobbar. Folk gör de bara på olika sett.
Sluta tänka så, det gör dig ingen nytta. Se bara att dom kanske trycker ner folk på annat sätt och förstört de för dom.

Det är en ond cirkel.

Det ska mycket till för att styra en annan människas liv och bestämma dess öde. Såvida du inte identifierar dig med ex. Charles Manson så behöver du inte grubbla för länge på detta, då det antagligen inte är ditt fel att personen har 38 vänner på facebook. Du var väl inte vuxen när du mobbades?

Facebook är facebook f.ö, och inget som med säkerhet säger hur någon är i verkliga livet. Exempelvis kan personen ifråga kanske vara för upptagen/ ha för hög status för att ha tid med FB. Eller så använder han sig av något annat nätverk för kontakter.

herregud, om det är viktigt med mycket kompisar på facebook för dig är det ingenting som säger att det är viktigt för någon annan.

om du skäms för hur du betett dig så ta kontakt med dem och be om ursäkt för att du är dum i huvudet och berätta att du kommit ifrån det nu.

sen mobbing är hur folk fungerar, hade inte du mobbat någon hade någon annan klivit in och kanske mobbat dig för bättre än så är vi inte.

Och det ska man bara acceptera? De personer jag känner som blivit mobbade har inte gjort en fluga förnär.

TS, mobbade du för att du hade dålig självkänsla och/eller oroade dig för din egen status i gruppen?

Förhoppningsvis har du lärt dig något och tagit detta till dig. Gå nu vidare i ditt liv och sluta dvälj över gammalt skit. Ser du personen irl - be om ursäkt, säg som det var att du var en svag fan som inte kunde stå upp för personen. Vill du visa att du är en bättre människa så söker du upp varenda en och ber om ursäkt (räkna inte med sympati). Men sitt för fan inte och älta över gammalt skit - då dör du olycklig med en förbannad skräck för döden. Det finns inga genvägar, livet kan inte levas om - du är den du är, det som är gjort är gjort, och det får du fan i mig leva med - och dö med. Take it or leave it!

Du kan alltid försöka köpa tillbaka tiden du har stulit ifrån deras liv genom att betala med ditt eget liv. Köp dig en pistol och skjut dig själv som botgöring. Du kommer aldrig att bli förlåten.

Vad som är gjort är gjort och det är ingen ide att älta det gamla. Alla har vi gjort dumheter som vi ångrar, men att gå runt och känna skuld kommer bara att leda till mental ohälsa

Sen apropå facebook och att en kille har 38 vänner, så överdriver du nog betydelsen av detta. Jag reggade ett konto för ett par år sen som jag sen sket i och det driver vind för våg sen dess, har väl kanske 15 st där eller nåt som vänner. Behöver väl kanske inte nämna att jag känner betydligt fler än så. Så häng inte upp dig på det.

Men vad för typ av mobbning handlade det om? Fysiskt, eller bara verbalt nedtryckande skitsnack etc?

det är bra att du ångrar dig iaf men kan inte du bli vän med honom då?
och att be om ursäkt för de du gjorde skadar inte de me

själv tror jag att nästa alla har mobbat någon eller iaf varit elak mot någon så det är ingen fara

Ååh jag älskar den biten med skolan. Svaga individer skall inte äta utan ätas.

Det handlar inte bara om en han, utan främst två tjejer... tur att dom hade varandra. Sen det där med facebook, visst kan det vara så att hon har ett liv utanför och det får vi verkligen hoppas, men det ger mig ändå en liten hum av hur litet socialt nätverk hon har. Sen bor vi även just nu i samma stad, och just denna tjej känner INGEN som jag känner och ingen av mina fd. klasskompisar har kontakt med henne.

Jag har funderat på att be om ursäkt men jag är rädd att det ska strö salt i såren...

Kan jag gå fram till henne (om jag ser henne på en buss eller liknande) och säga att jag var dum och ångrar hur jag och en del av mina vänner behandlade andra under skoltiden?