Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Ja, vad kan jag ha menat med det? Är det verkligen så svårt att se att gudatro existerar? Det behöver dock inte betyda att gud existerar... ganska självklar kan tyckas.

Javisst är skeptisism en ideologi för dem. Men skeptisism bygger på att vetenskap. de stödjer ally på vetenskapen.
Scientismen går ut på att de anser att alla frågor är naturvetenskapliga frågor.

Vad det handlar om är att vetenskapen fyller samma psykologiska behov som religion för dessa ateister/scientister/skeptiker/empirist-fundamentalister.

Ett problem är att det är en motsägelse som är ovetenskaplig.
Hur bevisar man empiriskt att allt är empiriskt?

Haha, "problem" Så sant!

Å andra sidan tror jag (hoppas jag) att väldigt få har den inställningen. Och förmodligen då är dessa omedvetna / ignoranta gällande vetenskapsteori.

Det är ju tyvärr en väldigt utbredd uppfattning. Den fanatiska skeptikerrörelsen är stor. Mycket ett internetfenomen.

Empirismen utgår från att all kunskap kommer från sinnenas "ut-sikt". Det är ingen vidare "in-sikt". Det är en självmotsägelse, då det inte finns sinneserfarenhet som bekräftar att endast sinnena ger kunskap (eller att all kunskap ska verifieras/falsifieras)! Det är oempiriskt och icke-experimentiellt att a-priori utesluta själ/andlighet/Gud och medvetande. Empirism är en anti-teistisk fullständigt stängd dogmatism (av metafysiska icke-skäl, då bl.a. dess kriterium är oempiriskt)! Empirismen leder obönhörligen - om du är konsekvent - till skepticism (se tex Hume), för hur kan något så subjektivt som sinneserfarenhet i slutänden ge objektivitet? Faktum är att den logiska positivismen idag är stendöd, men fortlever som någon slags dinosarie hos en hel del nyateister!

Om vi här utgår efter din tolkning av ordet "empirism" av din och kmers diskussion att döma av, finns ingen motsättning mellan "empirism" och "rationalism". Man behöver helt enkelt båda för att kunna skaffa kunskap om världen. Och ja, jag håller med dig. Med enbart empiri är det omöjligt att införskaffa kunskaper eftersom att det i någon del måste dras slutsatser. Så empirister i din bemärkelse tror jag knappast existerar. Förövrigt överdriver du en hel del.

Man kan väl se det lite som fågeln. Fågeln är (kan vi anta, om inte annat så för min liknelses skull) är en av dessa utdöda dinosauriers ättlingar. På samma sätt lever detta synsätt kvar bland oss vanliga dödliga, likt en eftersläpande skugga. Är det inte underligt egentligen?

Det är precis som om sådant som tänkare producerar är känt i många århundraden, tillräckligt korrekt tolkat och kritiserat inom en generation, men likväl förhärskande hos folket i mycket långt tid efter det. Popularisering kan inte medföra något annat än pervertering är min olustiga slutsats. Och det tycks gälla allt; religion som vetenskap.

Men visst, ingen tar ju egentligen den logiska positivismen på allvar idag, även om de slutsatser som följer ur deras skrifter tycks florera ganska friskt, inte minst på internet som du säger. Men då undrar jag om det ändå inte är en brist på insikt som gör att så är fallet. Utan att hamna i någon sorts filosofisk återvändsgränd, paradox eller ytterlighet borde för var människa - innerst inne - vara ganska uppenbart att man inte utifrån ett synsätt kan beskriva helheten. Eller? Jag vill gärna tro det i alla fall!


Men gällande sinnen är jag inte helt säker på det du skriver. Våra fem sinnen ger väl rätt självklart inte en bild av den (därför) transcendenta verkligheten som den är - det är nog inte ett kontroversiellt antagande. Dels silas den genom våra sinnen, dels tolkas den av vårt inre (ett banalt exempel är den sjukes vanföreställningar; men inte kommer dom från ögat, örat, näsan, tungan eller känseln). Men vad är egentligen detta inre, denna in-sikt?

Jag ser det (själen) personligen som ett sinne i sig. Ytterligare en tolkare, en fördomsfull vaskare. Hur tänker du kring det?


Men för att faktiskt svara på ditt inlägg (ursäkta mitt svamlande); ja, hela denna inriktning är en stor motsägelse. Att detta undgick (?) dessa smarta människor är för mig en gåta!

(Min feting)

Det är möjligt, men det lilla jag läst om wiener kreiz och deras texter tycks antyda att en sådan inställning fanns. Jag måste dock erkänna min okunskap här. Men om den fanns, så skulle det möjligen kunna förklara en del människors övertro (jo, jag vågar kalla det så) på vetenskapen. Likt anti-vetenskapliga religiösa tycks en del icke-religiösa tro att vetenskapen är någon sorts ideologi med absolut sanningsanspråk när den i själva verket är lika blind och tyst metodologi - som matematiken (i idealfallet skall tilläggas). Här bör inte finnas någon fördomsfullhet, och inte några gränsöverskridande antaganden. Men likt förbannat är det ju så. Människor är ju människor.

Visst, det är väl inte så att mer än hälften av befolkningen lider av denna övertro, men jag skulle nog ändå vilja påstå att det är en betydande del (kanske ett par procent). Vad hände med vetenskapsteori? Sund självinsikt och skepsis?

Men visst, det är ett mycket litet problem i det stora hela egentligen.

Och det är ingen inställning som "vetenskapen" i sig anammat. Vetenskapen har sina metoder som kanske verkar lite väl snäva för många religiösa. Men i min mening kan inte anekdotiska, antropamorfistiska, "jag vann på en lott samtidigt som jag bad till gud"-"bevis räcka. Beläggen måste vara solida, repeterbara osv för att kunskapen ska vara så säker som den idag är. Vår samlade kunskap har ju onekligen tagit oss en bit vid detta laget. Det finns inga genvägar. Och om det funnits folk som listat ut att man faktiskt kan testa om man vinner på lotto oftare om man ber till gud, och experimentet inte stödjer detta, ja då finns det inget rationellt med att anta att det fortfarande förhåller sig så. Notera att jag skriver utan wiener kreiz i åtanke. Har inte heller läst honom.

Edit. Detta gäller i vetenskapliga sammanhang. Självklart är det ok att be till gud varje gång man skrapar en lott. Men, det är inte rationellt ur ett objektivt perspektiv att tro att det ska hjälpa, så länge inget tyder på att det gör det. (Objektiv statistik)

Det stämmer. Men jag har haft svårigheter när jag försökt kvantifiera vad, exakt, det är som gör vetenskapen unik - om du förstår vad jag menar. Jag är själv övertygad om att något som går att upprepa av andra världsbildsinnehavare måste vara mer sant än någon en världsbildsinnehavare upplevt. Det säger egentligen sig själv. Verifierbarheten, möjligheten till upprepning under kontrollerade omständigheter; det måste betyda något!

Men vart, exakt, ligger skillnaden (om vi tar kunskapsteori med i beräkningen)? Många människor säger sig uppleva Gud, många människor säger sig ha omvänt hela sitt syndfulla leverne och blivit helade genom Gudstro och religiositet - om du förstår min tankegång. Enbart mängden av vinnare på lotteriet kan inte avgöra.

Vetenskap borde ju vara så att vem som helst kan testa den. Och ofta är det så. Men betänk LHC i CERN; vad vad jag som lekman för möjlighet att testa förutsägelser eller upptäckter dom gör där? Inga alls, skulle jag våga påstå. Blir det inte lite anekdotiskt? Motivationella faktorer spelar in förstås. Men prestige förekommer givetvis även i forskarvälden, så även pengar och maktlystenhet.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma här om jag skall vara ärlig (tappade bort mig halvvägs), men kanske finns det någon form av röd tråd i det ovanstående.

Vetenskapen har regler som kvantifierar den, som jag tror att du menar. Men det du skriver om världsbildinnehavarna; Det en värdlsbildsinnehavare upplever och observerar och de slutsatser denna drar, kan ju vara sant. Men det finns inget sätt att "veta" detta, förrän man kunnat testa denna slutsats vetenskapligt. Och dessa regler som ramar in vetenskapen, kan man ju självklart diskutera. Men jag tycker de verkar fungera ganska bra. Dock säger det sig självt. Man kan inte påvisa saker som inte existerar.
Absolut. Men ändra leverne, eller säga sig/tro sig uppleva både gud, molgan och andra karaktärer ligger i människans potential/natur. Och mängden som vinner på ett lotteri med bön är precis det som kan bevisa om det hjälper eller inte, om man sedan jämför med en mängd som inte bett.
Jo, vem som helst kan testa. Och testerna är repeterbara. Dock måste man ägna någrå år för att lära sig hur man utför dessa tester och hur man ska tolka resultatet. Dessa tester kanske man kan säga testas representativt.
Jo, jag ser den röda tråden... tror jag. Tror mig se dig definiera vad vetenskap är.

En intressant grej som hände mig nu i sommras var att jag träffade människor som upplevt en annan verklighet. Det låter skumt, och jag var mycket skeptisk till en början. Grekjen var att de här var vuxna fd ateister. Personer som inte alls var några flumbollar eller religiösa stollar, utan högutbildade mycket strikta personer.
De sa att de varit med om händelser som var mer verkliga än verkligheten. Flera stycken helt oberoende av varandra. Det är en slags meditation som gör att de uppfattar verkligheten på ett helt annat sätt, och det är mycket konkret.
Jag undrar vad detta egentligen är. Det är lätt att avfärda det som hallucinationer. MEn om man tänker efter så -vad är en hallucination?
Jag undrar om det kan vara så att det finns en funktion i människan som gör att vi kan "koppla in" på en annan högre frekvens. Vi är ju "inställda" på att observera och processera en viss mängd och typ av energier. (via sinnena och i vår hjärna). Vi har ju ett "default läge" som gör att vi fungerar rent praktiskt, men hjärnan är ju kapabel att arbeta på andra sätt. Om än bara delvis och under begränsad tid, men ändå.
Låt säga att man ställer om dessa parametrar, så att hjärnan jobbar "på en annan frekvens". Då skulle vi kunna uppleva andra delar av verkligheten.
Frågan är då vad som är verklighet?
Det som är intressant är ju att så många har vittnat iom de här i tusentals år. Det är därifrån "urreligionen" kommer (bland annat).

Men vad snackar du om nu? Tror du vi är vidskepliga idioter som tittar på "spök-tv" på kanal 5?

Det du fortfarande inte verkat greppa är att det inte handlar om vetenskap. Ingen har något emot vetenskap. Det handlar om religion och filosofi och vilken bild av alltet vi har, vilket filosofiskt perspektiv vi har. Det är det här som skiljer. Ni verkar bygga er filosofi på vetenskapen, med