Citat:
vad ska man göra då när man har tappat förtroendet för polisen och systemet?
Man beväpnar sig för att kunna försvara sig och sin familj så gott det går, eller?
....
Precis som med alla andra mord tycker jag inte att man ska dra för stora växlar på det här.
Ursprungligen postat av Mvk
oh fy helvette. Jag blir så jävla förbannad. Man känner ju fan knappt längre känns det som ibland som människa pga all skit som händer. Man får enna örfila sig själv för att komma ner på jorden igen känner jag ibland.
Ni vet hur man i vissa situationer känner sig lite hotad och osäker, typ på väg hem från krogen en mörk novembernatt eller i ett sällskap och av någon anledning så blir situationen hotfull..Nån kanske drar kniv eller vafan somhelst.
Den känslan och vetskapen att ingen skulle var så dum att mörda mig eller någon annan, för dom vet att polisen skulle göra allt i sin makt för att hitta honom/henne och personen skulle hamna i finkan långt tid framöver.......den har sedan länge lämnat mig.
Undrar vad palme tänkte när han gick omkring i sthlm utan livvakter.
-Ingen är så dum att dom skulle ge sig på mig, jag är ändå en viktig snubbe och polisen skulle få fram drägget på 2 röda.
Undrar vad den lille krabaten tänkte när han gick där skuttandes på väg till plugget.
-Ja, farsan kanske har varit en horunge och lurar folk till höger och vänster men ingen skulle väl ge sig på mig? Jag är bara en krabat. Och polisen skulle hitta den som krökte ett hår på mitt lilla huvud på 2 röda.
Att stå slänga käft med halvfulla fjortisar utanför konsum och ringa föräldrarna för nån snattat kvalificerar sig inte i min värld som bra polisarbete.
Flera gånger i mitt liv så har jag upplevt att polisen sviket när det väl är dags för de svåra proven.
Jag kan sätta min nyinförskaffade kniv på att vi på FB har skrapat ihop mer om detta case än 10 kaffedrickande heltidsanställda snutar.
Att det gått 5åååååååååår, känn på den, 5åååååår ....vissa ggr talar skiten bättre för sig själv än någon sketen fb-medlems taffliga försök till förklaring.
Ni vet hur man i vissa situationer känner sig lite hotad och osäker, typ på väg hem från krogen en mörk novembernatt eller i ett sällskap och av någon anledning så blir situationen hotfull..Nån kanske drar kniv eller vafan somhelst.
Den känslan och vetskapen att ingen skulle var så dum att mörda mig eller någon annan, för dom vet att polisen skulle göra allt i sin makt för att hitta honom/henne och personen skulle hamna i finkan långt tid framöver.......den har sedan länge lämnat mig.
Undrar vad palme tänkte när han gick omkring i sthlm utan livvakter.
-Ingen är så dum att dom skulle ge sig på mig, jag är ändå en viktig snubbe och polisen skulle få fram drägget på 2 röda.
Undrar vad den lille krabaten tänkte när han gick där skuttandes på väg till plugget.
-Ja, farsan kanske har varit en horunge och lurar folk till höger och vänster men ingen skulle väl ge sig på mig? Jag är bara en krabat. Och polisen skulle hitta den som krökte ett hår på mitt lilla huvud på 2 röda.
Att stå slänga käft med halvfulla fjortisar utanför konsum och ringa föräldrarna för nån snattat kvalificerar sig inte i min värld som bra polisarbete.
Flera gånger i mitt liv så har jag upplevt att polisen sviket när det väl är dags för de svåra proven.
Jag kan sätta min nyinförskaffade kniv på att vi på FB har skrapat ihop mer om detta case än 10 kaffedrickande heltidsanställda snutar.
Att det gått 5åååååååååår, känn på den, 5åååååår ....vissa ggr talar skiten bättre för sig själv än någon sketen fb-medlems taffliga försök till förklaring.
Man beväpnar sig för att kunna försvara sig och sin familj så gott det går, eller?
....
Antalet mördade i Sverige har inte ökat nämnvärt genom åren, däremot har medias besatthet nått svindlande höjder t ex "efterlyst" (i både TV och tryck), "mamma till en mördare" o s v. Vilket kan få en att tro att det lurar en mördare bakom varje hörn.
Genomsnittligt antal offer för dödligt våld (årligen)
1990-1995: 104
1996-2001: 97
2002-2006: 93
Gärningsmannens relation till offer (i procent, 2002-2006)
Familj: 36 procent
Bekanta: 33 procent
Obekanta: 11 procent
Ouppklarade: 21 procent
Brottsplats (2002-2006)
Bostäder: 65 procent
Allmäna platser: 31 procent
Nöjesrelaterade platser: 2 procent
Övriga platser: 2 procent
http://korturl.se/bsra
1990-1995: 104
1996-2001: 97
2002-2006: 93
Gärningsmannens relation till offer (i procent, 2002-2006)
Familj: 36 procent
Bekanta: 33 procent
Obekanta: 11 procent
Ouppklarade: 21 procent
Brottsplats (2002-2006)
Bostäder: 65 procent
Allmäna platser: 31 procent
Nöjesrelaterade platser: 2 procent
Övriga platser: 2 procent
http://korturl.se/bsra
Vad beträffar uppklarningsprocenten, är den relativt hög då 4 av 5 mördare åker fast.
) är jag oerhört angelägen att detta mord klaras upp..