Citat:
Ursprungligen postat av riquelme
Fan, jag brukade ju alltid ta underdogsen perspektiv i sådana här matcher. Vad har det blivit med mig? Jag ska inte behöva bli ilsken för att nån superduperklubb i Katalonien (som jag aldrig ens varit i) förlorar en sån här match. Man känner ju sig smått patetisk.
Funderar på att ta ett annat perspektiv på saker i framtiden. Det är spelarna jag älskar, Iniesta, Messi, Xavi. Inte klubben Barcelona. Och dessa spelare har redan vunnit allt som går att vinna och blivit så erkända man kan. Det var roligare när de var underdogs, på väg upp mot ära och berömmelse.
Den gamla "riquelme" hade älskat att se ett totalt nederlagstippat Chelsea, som dessutom hade en man, felaktigt i mina ögon, utvisad hela matchen och 0-2 i baken, kriga sig tillbaka mot alla odds. Det är ju en fantastisk historia. Ändå sitter man och svär ramsor över Busquets skotteknik, Tellos uselhet och Xavis numera ofattbart förutsägbara spel. Fan, man borde nog släppa på känslorna en smula, ta ett steg tillbaka och betrakta fotbollen ur ett större perspektiv. Som jag gjorde en gång i tiden.
Å andra sidan är det lätt att sitta här och vara filosofisk efter en förlust. Jag hade garanterat inte skrivit samma sak om Barca vunnit idag. Det får jag ha självinsikt nog att medge.
Men här kommer det. Chelsea fantastiska krigarvinst var en seger för fotbollen. En tårdrypande, svettstinkande hjältesaga som folk kommer att berätta om för sina barnbarn. En utdömd, utskrattad generation som gör en sista kraftansträngning tillsammans och gör det omöjliga möjligt. Ser man nyktert på det är det oerhört vackert alltihopa. Oerhört vackert.
Edit: Fyfan vad man låter som Marcus Birro då. Jag avgår
Funderar på att ta ett annat perspektiv på saker i framtiden. Det är spelarna jag älskar, Iniesta, Messi, Xavi. Inte klubben Barcelona. Och dessa spelare har redan vunnit allt som går att vinna och blivit så erkända man kan. Det var roligare när de var underdogs, på väg upp mot ära och berömmelse.
Den gamla "riquelme" hade älskat att se ett totalt nederlagstippat Chelsea, som dessutom hade en man, felaktigt i mina ögon, utvisad hela matchen och 0-2 i baken, kriga sig tillbaka mot alla odds. Det är ju en fantastisk historia. Ändå sitter man och svär ramsor över Busquets skotteknik, Tellos uselhet och Xavis numera ofattbart förutsägbara spel. Fan, man borde nog släppa på känslorna en smula, ta ett steg tillbaka och betrakta fotbollen ur ett större perspektiv. Som jag gjorde en gång i tiden.
Å andra sidan är det lätt att sitta här och vara filosofisk efter en förlust. Jag hade garanterat inte skrivit samma sak om Barca vunnit idag. Det får jag ha självinsikt nog att medge.
Men här kommer det. Chelsea fantastiska krigarvinst var en seger för fotbollen. En tårdrypande, svettstinkande hjältesaga som folk kommer att berätta om för sina barnbarn. En utdömd, utskrattad generation som gör en sista kraftansträngning tillsammans och gör det omöjliga möjligt. Ser man nyktert på det är det oerhört vackert alltihopa. Oerhört vackert.
Edit: Fyfan vad man låter som Marcus Birro då. Jag avgår

Fint skrivit Riquelme
, håller verkligen med om allt. Men det där med " seger för fotbollen " går mig på nerverna ibland.
?