2011-05-28, 01:21
#1
Idag torsdag 2011-05-27 kl 1330 så hände något som jag fortfarande grubblar på. Jag var i Stockholm och hälsade på en god vän och det som hände gör att jag inte kan sova.
Jag och min kompis son som är 4 år satt vid ett bord utomhus vid Pölsemannen utanför entrén vid gallerian Fältöversten Karlaplan. 4-åringen ville ha en korv med bröd. Jag själv beställde en 90 gr ostburgare. Han drack Festis och jag drack Pepsi. När vi väl börjar äta på våra godsaker knuffar han till mig och säger att Tommy och Annikas pappa är här. Jag vänder mig om och mycket riktigt är det den folkkäre skådespelaren Fredrik Ohlsson som beställer en dansk röd korv med bröd.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Ohlsson
Fast att han blivit gammal så är han lätt att känna igen. Ansiktet och rösten avslöjar honom. Han är lång och han är ganska tjock och han börjar bli krum. Tiden har tagit hårt på honom. Det är som om gravitationen har tryckt honom närmare marken. Han rör sig långsamt och trevande med en käpp och jag antar att han har ryggproblem. Tommy och Annikas pappa har placerat två kassar på en stol vid vårt bord medan han beställer. Fredrik Ohlsson är iklädd en tunn, mörkblå rock av trenchcoat tyg, ljus byxor, skjorta och hans hår är längre och ovårdat.
Vi har nästan ätit klart när han får sin korv och han kommer till vårt bord. Jag reser på mig och erbjuder honom min plats eftersom han inte kan få till det pga av att han har svårt att röra sig. Han är mycket tacksam och verserad i sitt språk. Det värmer i mitt hjärta när jag tänker på alla filmer som jag sett honom i, och jag har som alla andra vuxit upp med Pippi Långstrump. Jag gillar instinktivt honom. I filmerna är han så genomgod och härlig, och jag känner att det är hans riktiga personlighet. Han spelar sig själv.
Jag ställer fram stolen så att han ska kunna sätta sig bekvämt, och går iväg för att hämta en servett för att torka av min 4-åriga lunch bekants ansikte som var nedsmetat med ketchup. När jag nått fram till Pölsemannens vagn så hör jag ett brak bakom mig och lite commotion. Jag vänder mig om och Fredrik Ohlsson ligger på rygg på backen med sin rock uppfläkt och korven ligger bredvid. Jag rusar fram, men en svart kille med militärkeps och en annan man har redan hunnit fram för att hjälpa till och hjälpa honom upp.
Jag tar istället upp stolen och konstaterar att ett ben på stolen har vikt sig. Stolen är gjord av stålrör och troligtvis måste Fredrik Ohlsson ha satt sig snett samt att han nog väger en bra bit över 120 kg gör att det tunna stålet ger vika. Jag bär iväg stolen och ser inte riktigt vad som händer bakom ryggen. En av ägarna (invandrare) till Pölsemannen kommer ut med en stabil pall som Fredrik sätter sig på. Fredrik börjar tvätta av byxorna. Jag går fram och frågar om han är skadad. Han svarar nekande.
I nästa ögonblick får jag ögonkontakt med den svarta killen med kepsen. Han har böjt sig ned för att plocka upp en telefon (med spräckt skärm), en plånbok och något annat. Han tittar på mig, stannar upp eftertänksamt, men öppnar sin jacka på glänt och låter sakerna glida ner i sin innerficka. Hade detta hänt i Malmö där jag kommer ifrån hade jag direkt misstänkt att det var en stöld/rån/muddring/pickpocket och sagt till direkt, men detta var på Östermalm, Karlaplan där det rikaste folket i Sverige bor och killen hade faktiskt kastat sig fram för att hjälpa en stackars gammal folkkär skådespelare. Jag tänkte att det var afrikanens egna prylar som han lagt ifrån sig hastigt för att kunna hjälpa Fredrik Ohlsson upp. Varför inte?
Jag och 4-åringen började gå mot cyklarna som vi parkerat vid McDonalds. Jag vänder mig om och den svarta killen som nu har förflyttat sig till framför entren och är i sällskap med en arab vänder sig om och tittar på mig. Han har en pärm under armen och ser ut som om han arbetar med att ragga kunder till något. Jag känner att något är riktigt fel. När vi låser upp cyklarna så går de långsamt iväg. Vi cyklar därifrån, men något är inte rätt - det undermedvetna gnager inom mig och vi cyklar tillbaka efter en stund. Jag försöker få tag i en vakt, men det finns inga vakter tillgängliga i Fältöversten och Fredrik Ohlsson har gått därifrån. Jag frågar en som sitter vid Pölsemannen vart han tog vägen och han sa att Fredrik Ohlsson mumlade något om polisen... här slutar historien.
Jag är tillbaka i Malmö och kan inte sova. Jag känner att jag nog måste få tag i Fredrik Ohlsson för att klara ut vad som hände. Jag är tämligen säker på att den genomsnittlige afrikanen tog sin chans såvida han inte var en professionell ficktjuv som väntade ut offer och likt en predator slog till. Visste han inte att det var Tommy och Annikas pappa som han rånade? Hur kan man gå på gamla invalider överhuvudtaget? Vad tänkte afrikanen? Vad f-n hände egentligen? Kan man inte lita på folk längre?
Jag och min kompis son som är 4 år satt vid ett bord utomhus vid Pölsemannen utanför entrén vid gallerian Fältöversten Karlaplan. 4-åringen ville ha en korv med bröd. Jag själv beställde en 90 gr ostburgare. Han drack Festis och jag drack Pepsi. När vi väl börjar äta på våra godsaker knuffar han till mig och säger att Tommy och Annikas pappa är här. Jag vänder mig om och mycket riktigt är det den folkkäre skådespelaren Fredrik Ohlsson som beställer en dansk röd korv med bröd.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Ohlsson
Fast att han blivit gammal så är han lätt att känna igen. Ansiktet och rösten avslöjar honom. Han är lång och han är ganska tjock och han börjar bli krum. Tiden har tagit hårt på honom. Det är som om gravitationen har tryckt honom närmare marken. Han rör sig långsamt och trevande med en käpp och jag antar att han har ryggproblem. Tommy och Annikas pappa har placerat två kassar på en stol vid vårt bord medan han beställer. Fredrik Ohlsson är iklädd en tunn, mörkblå rock av trenchcoat tyg, ljus byxor, skjorta och hans hår är längre och ovårdat.
Vi har nästan ätit klart när han får sin korv och han kommer till vårt bord. Jag reser på mig och erbjuder honom min plats eftersom han inte kan få till det pga av att han har svårt att röra sig. Han är mycket tacksam och verserad i sitt språk. Det värmer i mitt hjärta när jag tänker på alla filmer som jag sett honom i, och jag har som alla andra vuxit upp med Pippi Långstrump. Jag gillar instinktivt honom. I filmerna är han så genomgod och härlig, och jag känner att det är hans riktiga personlighet. Han spelar sig själv.
Jag ställer fram stolen så att han ska kunna sätta sig bekvämt, och går iväg för att hämta en servett för att torka av min 4-åriga lunch bekants ansikte som var nedsmetat med ketchup. När jag nått fram till Pölsemannens vagn så hör jag ett brak bakom mig och lite commotion. Jag vänder mig om och Fredrik Ohlsson ligger på rygg på backen med sin rock uppfläkt och korven ligger bredvid. Jag rusar fram, men en svart kille med militärkeps och en annan man har redan hunnit fram för att hjälpa till och hjälpa honom upp.
Jag tar istället upp stolen och konstaterar att ett ben på stolen har vikt sig. Stolen är gjord av stålrör och troligtvis måste Fredrik Ohlsson ha satt sig snett samt att han nog väger en bra bit över 120 kg gör att det tunna stålet ger vika. Jag bär iväg stolen och ser inte riktigt vad som händer bakom ryggen. En av ägarna (invandrare) till Pölsemannen kommer ut med en stabil pall som Fredrik sätter sig på. Fredrik börjar tvätta av byxorna. Jag går fram och frågar om han är skadad. Han svarar nekande.
I nästa ögonblick får jag ögonkontakt med den svarta killen med kepsen. Han har böjt sig ned för att plocka upp en telefon (med spräckt skärm), en plånbok och något annat. Han tittar på mig, stannar upp eftertänksamt, men öppnar sin jacka på glänt och låter sakerna glida ner i sin innerficka. Hade detta hänt i Malmö där jag kommer ifrån hade jag direkt misstänkt att det var en stöld/rån/muddring/pickpocket och sagt till direkt, men detta var på Östermalm, Karlaplan där det rikaste folket i Sverige bor och killen hade faktiskt kastat sig fram för att hjälpa en stackars gammal folkkär skådespelare. Jag tänkte att det var afrikanens egna prylar som han lagt ifrån sig hastigt för att kunna hjälpa Fredrik Ohlsson upp. Varför inte?
Jag och 4-åringen började gå mot cyklarna som vi parkerat vid McDonalds. Jag vänder mig om och den svarta killen som nu har förflyttat sig till framför entren och är i sällskap med en arab vänder sig om och tittar på mig. Han har en pärm under armen och ser ut som om han arbetar med att ragga kunder till något. Jag känner att något är riktigt fel. När vi låser upp cyklarna så går de långsamt iväg. Vi cyklar därifrån, men något är inte rätt - det undermedvetna gnager inom mig och vi cyklar tillbaka efter en stund. Jag försöker få tag i en vakt, men det finns inga vakter tillgängliga i Fältöversten och Fredrik Ohlsson har gått därifrån. Jag frågar en som sitter vid Pölsemannen vart han tog vägen och han sa att Fredrik Ohlsson mumlade något om polisen... här slutar historien.
Jag är tillbaka i Malmö och kan inte sova. Jag känner att jag nog måste få tag i Fredrik Ohlsson för att klara ut vad som hände. Jag är tämligen säker på att den genomsnittlige afrikanen tog sin chans såvida han inte var en professionell ficktjuv som väntade ut offer och likt en predator slog till. Visste han inte att det var Tommy och Annikas pappa som han rånade? Hur kan man gå på gamla invalider överhuvudtaget? Vad tänkte afrikanen? Vad f-n hände egentligen? Kan man inte lita på folk längre?
__________________
Senast redigerad av Shaytanis 2011-05-28 kl. 01:32.
Senast redigerad av Shaytanis 2011-05-28 kl. 01:32.
