Frågor om Jehovas Vittnen

Hur fan vet du att det sistnämnda är sant?
I själva verket är det mycket lättare att knulla sig ur JV-organisationen. Det ses som en tillfällig svaghet (jämför med pedofilin), men att däremot sluta tros ses mycket mer allövarligt. Då handlar det om avfällighet!

Titties, har du någonsin haft en kvinna? Om inte, hur tusan kan du då veta?

Ge konkreta exempel på denna frihet som JV har. Jag dristar mig att påstå att du inte ens får ha julgran.

Verkligen? Tillåt oss att skratta!
Vad händer med ettJV som inte tror på organisationens tolkningar? Eller, ni kallar det inte för tolkningar, utan för sanningar!

Kan ett enskilt JV ifrågasätta dessa öppet utan att drabbas av negativa konsekvenser?

OK. Vilka regler anser du vara felaktiga, men följer ändå? Bara för att regler måste följas.

Verkligen? Vad händer om du rapporterar noll timmar månad efter månad? Anses detta vara helt OK? Förklara detaljerat.

Nej, församlingen kan inte med vapenhot tvinga ett enskilt vittne at rapportera. Men, frågan är vad som händer med ett JV som vägrar att rapportera. Vill du påstå att detta ses som helt OK?

Läs på! JV tror på två olika klasser; en himmelsk och en jordisk. Det är bra att kritisera JV, men ska man göra detta måste man vara påläst.
Bakläxa till dig.

Det är nog mer allvarligt än så. Man vill att medlemmarna ska göra regelbundna överföringar varje månad via bank eller kreditkort. Dessa överföringar är näpperligen anonyma.

Men ja, det stämmer att organisationen förefaller blöda pengar.

Det var i alla fall inte så lätt i församlingarna på 1970-talet. Jag minns hur min egen mor hade sin köttslige bror på besök i det egna hemmet ett antal dagar. En av hennes väninnor, tillika döpt syster och gudfruktig medlem i församlingen, kom dit och mötte hennes bror men hade svårt att förstå att de verkligen var syskon då de såg så olika ut sinsemellan. Det slutade med att väninnan rapporterade det hela som omoraliskhet och misstänkt utomäktenskaplig förbindelse, varvid de äldste ringde upp min mamma som helt sonika fick förklara sig.

Nu ska jag sticka ut hakan och dela med mig av min alldeles egna spaning. Hos mina närstående så predikas det inte en minut längre. Enligt äldstebrodern i huset så är det direktiv från sällskapet. Gubben är rik som ett troll och gillar att låta folk veta det så det antyds med spelad blygsamhet att de som kan bidra ekonomiskt helt enkelt är befriade från dekretet att sanningen ska spridas alternativt så är redan sanningen spridd klart. En till anledning till att han och familjen kan luta sig tillbaks som socitetsvittnen är att han glatt berättar att hans ungar som ändå övergivit sanningen inte ska ärva utan det blir vakttornet som är hans förmånstagare. Naturligtvis bidrar han ju även månadsvis för att kompensera för den svikande inkomsten som deras svikande tidskriftsförsäljning inneburit.

Money talks, även i vår gudsfruktiga favoritsekt.

Ditt svar låter helt ologiskt, men det är alla religioner och grenar

Ja, att de tror på det viset må vara ologiskt, men så är det.
Om man ska kritisera JV för något så är det bäst att vara korrekt i sin kritik, annars får de ju bara mer vatten på sin kvarn när det gäller att "de som kritiserar bara hittar på och det de skriver inte går att lita på".

Intressant nog visar däremot en studie som gjordes att det i rättsfall istället var "avfällingarna" som talade sanning och de troende som ofta ljög friskt:

For decades, academics have discussed apostates, but in the late 1970s a number of prominent sociological researchers began defining them as unreliable information sources who intended their often-embellished atrocity tales or stories to motivate agents of social control to act against their former groups. A few dissenting voices to this interpretation appeared as early as the mid-1980s, but the wholesale rejection of apostates' information became the dominant academic position among important sociologists of religion. By the early 1990s, the grand figure of sectarian studies, Bryan R. Wilson, called for objective researchers and the courts to avoid apostates entirely because their atrocity accounts supposedly were self-serving and embellished. Having tested Wilson's dismissive assertions, however, against two important court cases that pitted apostates against group members, we found that most of the apostates' information was credible, while current members often lied.
International Journal of Cultic Studies, Vol. 8 utgåva 2, 2017