Citat:
Tack för tipsen. Ska se om jag hittar dem. Har redan läst lite om tolkningen av Hesekiel, om du syftar på ’märket på pannan’ och vilka som överlever Harmageddon. Men har inte riktigt fördjupat mig i det, eller resten av det du nämnde.
Har ju redan en del kunskap, som du vet. Men det skadar inte att läsa mer. Nu har jag en del tips att börja med. Nån dag kommer jag säkert fördjupa mig mer i deras historia, och alla ändringar i trosfrågor. Mest för att jag fortfarande tycker att det är svårt att förstå hur man kunde bli en utvald organisation 1919, och därefter genomföra flertal ändringar sedan dess.
Ärligt talat, så låter inte deras förkunnande som något för mig. Just dörrknackning i flera timmar låter värst. Bland annat för att risken finns att man knackar på hos någon man känner. Samt att många säkert inte är intresserade, och det kan vara jobbigt emellanåt. Även om man säkert blir härdad efter ett tag. Är säkert inte lättare för de som ringer istället. Att skriva brev (och alla ska vara handskrivna istället för att skriva ett och masskopiera det för att det ska ta längre tid), det låter tråkigt. De som står på gator och torg kanske har det bättre, men jag vet inte om det är roligare/trevligare.
Och så ska man upprepa det regelbundet. Det låter inte som något för mig. Men somliga uppskattar tydligen den sociala biten, och fikat efteråt med andra vittnen.
Tidigare, när man fortfarande körde med timrapporter, så kunde en del vittnen och fd vittnen klaga på att de egentligen hatade att gå ut i tjänsten. Men de kände sig tvungna. Så det verkar inte vara något för alla.
Och nej, jag är inte runt 18-20 år. Då hade jag skrivit det mer i nutid snarare än dåtid. Jag var i den åldern en gång i tiden, samtidigt som detta gifta par gifte sig tidigt. Drog upp det som exempel, men det verkar vara vanligt inom JV.
Har ju redan en del kunskap, som du vet. Men det skadar inte att läsa mer. Nu har jag en del tips att börja med. Nån dag kommer jag säkert fördjupa mig mer i deras historia, och alla ändringar i trosfrågor. Mest för att jag fortfarande tycker att det är svårt att förstå hur man kunde bli en utvald organisation 1919, och därefter genomföra flertal ändringar sedan dess.
Ärligt talat, så låter inte deras förkunnande som något för mig. Just dörrknackning i flera timmar låter värst. Bland annat för att risken finns att man knackar på hos någon man känner. Samt att många säkert inte är intresserade, och det kan vara jobbigt emellanåt. Även om man säkert blir härdad efter ett tag. Är säkert inte lättare för de som ringer istället. Att skriva brev (och alla ska vara handskrivna istället för att skriva ett och masskopiera det för att det ska ta längre tid), det låter tråkigt. De som står på gator och torg kanske har det bättre, men jag vet inte om det är roligare/trevligare.
Och så ska man upprepa det regelbundet. Det låter inte som något för mig. Men somliga uppskattar tydligen den sociala biten, och fikat efteråt med andra vittnen.
Tidigare, när man fortfarande körde med timrapporter, så kunde en del vittnen och fd vittnen klaga på att de egentligen hatade att gå ut i tjänsten. Men de kände sig tvungna. Så det verkar inte vara något för alla.
Och nej, jag är inte runt 18-20 år. Då hade jag skrivit det mer i nutid snarare än dåtid. Jag var i den åldern en gång i tiden, samtidigt som detta gifta par gifte sig tidigt. Drog upp det som exempel, men det verkar vara vanligt inom JV.
Om jag förstått det rätt så är det främst vissa utvalda JVn som står ute på gator och torg. De blir ju lite mer "officiella" representanter för organisationen. Många är s k pionjärer. De mer "kufaktiga" medlemmarna får nog andra uppgifter i tjänsten.
Påfallande många JVn ogillade att gå i tjänsten. Många av dessa gjorde någon timme i slutet av varje månad för att kunna rapportera tjänst. Sådana brukade skämtsamt kallas för "sista dagars heliga"😁
Vissa brukade också skämta om att JV tillämpar vuxendop och barnböllop.😀
Men, om man är ung och JV är det enda möjligheten att kunna ha ett sexliv. Stackars satar.