2011-05-24, 11:45
#1
Hej alla fb:are!
Jag började förra veckan med LCHF-kost efter att ha läst om det en längre tid innan. Det kändes som en uppenbarelse och det kändes så självklart att det faktiskt är så vi är menade att äta, allt jag läste kändes så logiskt. Lite lustigt att ändra sin syn på mat så radikalt från vad man blivit inpräntad med hela livet.
För livshistoria och bakgrundsinfo:
Nu har jag alltså kört LCHF i en vecka och jag mår skit. Är inte hungrig och det har varit otroligt, äter mindre än innan men känner mig mätt länge. Dock har jag en extrem huvudvärk och har haft sedan dag 2, huvudvärkstabletter har inte hjälpt, hinkar vatten så jag tror inte på vattenbrist. Likaså har jag varit väldigt dålig i magen, lös avföring ena dagen och nästan förstoppad andra. Mådde fruktansvärt illa de första dagarna och kräktes till och med.
Nu är det riktigt jobbigt. Jag har inte fuskat med för mycket kolhydrater alls, förutom allra första dagen, sedan har det gått bra. Nu känner jag mig illamående när jag tänker på kött, bacon och feta såser och har inte gått ner än, kanske ett kilo.
Jag har läst att det kan vara "omställningsbesvär" eftersom att jag har gått från ett högt kolhydratsintag till max 20g om dagen, har legat under till och med, men HUR LÄNGE håller dessa besvär i sig? Huvudvärken är olidlig och jag tycker att det är tillräckligt att stå ut med den en vecka, jag upplever det dessutom bara som att den blivit värre och värre.
Någon annan här som kör eller har kört LCHF? Hur lång tid brukar det ta innan besvären ger med sig? Borde jag "börja om" och trappa ner på kolhydraterna innan jag nästan skippar dom? Hur lång tid brukar det ta innan man faktiskt går ner på riktigt?
Tacksam för alla svar och mod får gärna flytta tråden om den ligger fel!
Jag började förra veckan med LCHF-kost efter att ha läst om det en längre tid innan. Det kändes som en uppenbarelse och det kändes så självklart att det faktiskt är så vi är menade att äta, allt jag läste kändes så logiskt. Lite lustigt att ändra sin syn på mat så radikalt från vad man blivit inpräntad med hela livet.
För livshistoria och bakgrundsinfo:
Hur som helst, innan har jag ätit ganska olika, det har blivit någon färdigrätt till lunchen om maten innan inte räckt till lunchlåda, och maten i sig har ofta bestått av pastasallad, kycklingsallad, kött och klyftpotatis, köttfärssås och spaghetti, korv och makaroner osv. Vanlig mat helt enkelt. Har inte ätit så jättemycket godis, men har gillat att smälla en chipspåse på helgen framför TV:n med pojkvännen. Oboy har varit mitt största problem. Har säkert druckit 1,5 liter nästan kanske 4-5 dagar i veckan så där har jag fått i mig socker.
Jag har alltid varit muskulös, haft lätt för att träna och bygga muskler och har vad man kallar en "stor benstomme", men jag har ändå varit nere på en väldigt låg fettprocent trots det i mina tonår när jag tränade fotboll 3 ggr i veckan plus match (bra lag).
Det började med att jag gick upp mycket när jag var djupt deprimerad i 18-årsåldern i ca 3 år så +/- 1 år.
Jag gick efter det ner väldigt många kilon som jag gått upp med typ viktväktarmetoden, eller ja, jag räknade kalorier, drack proteinshakar osv. Gick upp igen efter att jag börjat äta vanligt igen, blev inte bättre av att jag jobbade på McDonald's då heller och jobbade oregelbundna tider och inte hade någon som helst struktur i hur jag ät. Jobba 5h utan rast plus pendling till jobbet på en halvtimme + en kvart för att stämpla in, byta om osv innan jobbet gjorde att man nästan hetsåt för att man var så hungrig.
Nu sitter jag här, har ett grymt jobb med vanlig "kontorstid" på vardagar och hade efter jobbet på McDonald's hunnit träna och äta regelbundet och nyttigt (trodde jag). Har ändå inte gått ner i vikt trots försök att trappa ner på onyttigt, typ oboy, godis, kakor osv utan resultat. Jag visste inte att kolhydrater bara blev socker när det bröts ner i kroppen (glykos).
Jag har alltid varit muskulös, haft lätt för att träna och bygga muskler och har vad man kallar en "stor benstomme", men jag har ändå varit nere på en väldigt låg fettprocent trots det i mina tonår när jag tränade fotboll 3 ggr i veckan plus match (bra lag).
Det började med att jag gick upp mycket när jag var djupt deprimerad i 18-årsåldern i ca 3 år så +/- 1 år.
Jag gick efter det ner väldigt många kilon som jag gått upp med typ viktväktarmetoden, eller ja, jag räknade kalorier, drack proteinshakar osv. Gick upp igen efter att jag börjat äta vanligt igen, blev inte bättre av att jag jobbade på McDonald's då heller och jobbade oregelbundna tider och inte hade någon som helst struktur i hur jag ät. Jobba 5h utan rast plus pendling till jobbet på en halvtimme + en kvart för att stämpla in, byta om osv innan jobbet gjorde att man nästan hetsåt för att man var så hungrig.
Nu sitter jag här, har ett grymt jobb med vanlig "kontorstid" på vardagar och hade efter jobbet på McDonald's hunnit träna och äta regelbundet och nyttigt (trodde jag). Har ändå inte gått ner i vikt trots försök att trappa ner på onyttigt, typ oboy, godis, kakor osv utan resultat. Jag visste inte att kolhydrater bara blev socker när det bröts ner i kroppen (glykos).
Nu har jag alltså kört LCHF i en vecka och jag mår skit. Är inte hungrig och det har varit otroligt, äter mindre än innan men känner mig mätt länge. Dock har jag en extrem huvudvärk och har haft sedan dag 2, huvudvärkstabletter har inte hjälpt, hinkar vatten så jag tror inte på vattenbrist. Likaså har jag varit väldigt dålig i magen, lös avföring ena dagen och nästan förstoppad andra. Mådde fruktansvärt illa de första dagarna och kräktes till och med.
Nu är det riktigt jobbigt. Jag har inte fuskat med för mycket kolhydrater alls, förutom allra första dagen, sedan har det gått bra. Nu känner jag mig illamående när jag tänker på kött, bacon och feta såser och har inte gått ner än, kanske ett kilo.
Jag har läst att det kan vara "omställningsbesvär" eftersom att jag har gått från ett högt kolhydratsintag till max 20g om dagen, har legat under till och med, men HUR LÄNGE håller dessa besvär i sig? Huvudvärken är olidlig och jag tycker att det är tillräckligt att stå ut med den en vecka, jag upplever det dessutom bara som att den blivit värre och värre.
Någon annan här som kör eller har kört LCHF? Hur lång tid brukar det ta innan besvären ger med sig? Borde jag "börja om" och trappa ner på kolhydraterna innan jag nästan skippar dom? Hur lång tid brukar det ta innan man faktiskt går ner på riktigt?
Tacksam för alla svar och mod får gärna flytta tråden om den ligger fel!
