Om gud är död så är allt tillåtet?

Gott och ont behöver inte regleras av en Gud utan kan vara strukturer redan inbyggda i världen på samma sätt som utsträckning eller ljudet av havet är det. Dock syftar jag inte här alls på naturrätt. Alla levande varelser är måhända inte känsliga för vad som är gott och ont, men de flesta människor är det. På samma sätt kan det finnas andra högre begrepp som inte är tillgängliga för oss människor, men som likväl är features i världen.

Folk sammanblandar ofta någots ontologiska status och kunskapsförhållandet om dem. I detta fallet kan etiska fakta mycket väl ha en ontologisk status utan Gud. Men många tror att därför att preskriptioner måste komma från en Gud (alltså att vi får kunskap om etiken genom ett absolut väsen som dikterar etiken) måste etiken, om Gud inte existerar, heller inte kunna ha en ontologisk status. Fast det är som att säga att en feauture i världen, vilken som helst, måste ha en Gud som möjliggör den, fast då kan vi skjuta in vilken feature som helst - och gör vi det inser vi att argumentet inte är sunt då det inte kräver en Gud för att en röd badboll att vara en röd badboll. Så en realism om etiska fakta kräver på inget sätt en Gud alls.

Nej moral eller rättare sagt "borde handla" existerar inte utan gud.

Utan gud finns det inget sätt att värdera t.ex. empati över mord. Vad man kan säga är att man subjektiv föredrar empati om så är fallet. Men det betyder inte att man värderar empati högre. Det är likställt med att jag tycker om färgen blå men inte på något sätt anser jag den färgen vara objektivt mer värd än gul.

Därför anser jag inte att, säg, nazisterna gjorde fel utan att jag inte gillade det dem höll på med. Fast jaga skulle aldrig döma dem för sina "brott" då skulle jag hävda objektivitet - något som inte existerar.

Nihilism eller neo-nihilism som det ovanför kallas...

http://topdocumentaryfilms.com/who-s...bout-morality/

Självklart existerar moral. Man kan säga att moral är "läran om gruppens välbefinnande". Och isåfall har ju moral ingenting med mystiska påhitt att göra.

Allt är subjektivt. Det går inte att säga att det skulle finnas någon universell moral.

Det finns vissa moraliska principer och grundvalar som förekommit överallt, oberoende av religion, kultur eller samhället i övrigt. Dessa fundament verkar vara principer som kommit att präntas in då evolutionen gynnat dessa egenskaper. Eftersom moral bygger på att evolutionen fått ha sin gång, innebär det att varken pedofilpräster, gudar eller annat sakralt är nödvändigt för att moral ska existera.

Jag värderar empati över mord utan minsta gudstro i kroppen. Om det här skulle vara någon allmängiltig utsaga är den, som sådan, vederlagd redan där.

Nej, moral är läran om hur man bör och inte bör handla. Att handla för gruppens välbefinnande är ett alternativ bland många.

Nja det är en variant på "undantags paradoxen". Varför nihilismen vinner är för allt annat lider av är-borde problemet när positionen i fråga försöker lösa undantags paradoxen som uppstår ur "är-borde" problemet.

PS: Nu blev det lite komplicerat, jag hoppas ni förstår vad jag försöker mena med mitt inlägg.

Ett typiskt är-bör-resonemang: om någon är objektivist, bör man vara oförskämd.

Ovanstående korta inlägg tycker jag är mycket intressant.

Begreppet moral bör ju då - så att säga - växt fram under den tidsrymd
mänskligheten existerat. Om jag minns rätt rör det sig om 2 miljoner år (?).

Vad innebär då begreppet moral - och på vilket sätt har det växt fram.
Hur såg det t.ex. ut för 10.000 år sen. Hmm... Detta tål att grunna på.

Moral är som tidigare skribenter sagt inte beroende av begreppet "Gud", men dock av någonting övermäktigt. Durkheim uttryckte det hela på ett mycket kärnfullt vis, att samhället skapar människan till sin egen avbild:

Gudarna är ingenting annat än kollektiva krafter personifierade och hypostaserade i personlig form. Ytterst sett är det samhället som dyrkas av de troende; gudarnas makt över människan är gruppens makt över sina medlemmar.

Utan någon sanktionerande kraft (ex. en ensam individ ute i skogen) upphör moral att ha sin kontrollerande verkan och kommer därför bara vara till fjättrar för denne stackars individ. För att en grupp rent logiskt ska fungera krävs någon slags konformerande regelsystem, och detta system benämns av oss som moral.

Håller med de som skrivit tidigare i tråden.

Man skulle dessutom kunna vända på det och fråga vilka grunder som finns för en moral baserad på gud. Två olika ingångar har identifierats för en moral baserad på gud. Den ena menar att det gud föreskriver är gott och den andra menar att gud föreskriver det som är gott. Det finns stora problem med båda dessa ingångar.

Den andra ingången förutsätter en extern moral, något som är gott, oberoende av gud vilket innebär att gud är överflödig. Den första ingången ser gud mer som en diktator. Jag tror det var Leibniz som påpekade att denna ingång leder till att påståendet "gud är god" bara betyder att gud gillas av gud.