Citat:
Ursprungligen postat av Sir.Sarcasticat
Det viktigaste tips jag kan ge är att ni håller det enkelt och att när ni hittar en metod som känns bra så sätter ni upp en rutin och följer den även om det känns trögt och jobbigt. Det är som med motion, även om man känner sig otaggad så måste man släpa sig ut i spåret, för om man inte gör det finns risken att man lägger av helt.
Det andra är att ni inte ska bli frustrerade om ni tappar koncentrationen från mantrat (eller hur ni mediterar) och glider iväg med tankarna, för det faktum att ni upptäcker tankarna visar att ni just blev medveten om era tankar, alltså ett framsteg.
Och det sista är att de flesta tekniker verkar syfta till samma sak. Alla vägar bär till Rom, alltså är vägvalet inte lika viktigt som att man faktiskt rör på fötterna. Det är dock endast min personliga uppfattning. Lycka till alla.
Tack för tipset.
Får tillägga att det du beskriver här ovanför, funkade djävulens bra för mig i höstas/vintras, då jag lärde mig att bli åhöraren av tankarna istället för att reagera på varenda ord som sades i tankeverksamheten. Det gick väldigt bra, och jag tog till mig de tankarna jag kände resonerade bäst med mig. Det hela ledde mig till en form av, vad ska jag kalla det; "upplysning". Detta skedde natten mellan julaftonen o juldagen, att försöka beskriva den otroligt frigörande känsla jag hade under den processen, känns bara dumt. Jag fick svaren på alla frågor jag då hade, min inre röst hade sanningen till precis allt. Jag fick också veta att jag fick lov till att lämna min fysiska kropp om jag så ville, och det dök upp visuella bilder där jag flög över dalar och skapade min egna verklighet.
Det var helt otroligt vackert, men jag kollade på min flickvän som låg bredvid mig och blev lite rädd men svarade rösten "Att det inte var läge att dra iväg, just nu, det finns saker jag har kvar att uträtta i denna värld först och främst, min familj och flickvän måste jag få att förstå innan jag drar."
Mitt inre/högre jag eller vad det nu var jag fick kontakt med, var mycket förstående, men lämnade mig med känslan att det skulle bli en jobbig tid framöver, men rösten ville också att jag skulle veta hur stolt h?n var över mig. Detta väsen lämnade också känslan av att vi skulle träffas igen, mycket snart, och då är tillfället där jag ska välja om jag antingen vill stanna kvar här, eller lämna mitt köttstycke till kropp och "hänga med".
Jag hade en väldigt skönt frigjord känsla och sund inställning några veckor efteråt. Men nu i dagsläget så känns denna känsla väldigt avlägsen. Inställningen har blivit mer cynisk och ibland känns det som att mina tankar torterar mig med massa tvångstankar om hur dåligt jag betett mig och vilken skuld jag sitter i. Det var antagligen detta tillstånd vilket rösten menade att "det kommer bli en jobbig tid framöver."