Om du kommer dö om 10år, vill du veta? eller inte veta? det är frågan!

Vi säger att du lever ditt liv på samma sätt som du gör idag. Du komer att dö om 10 år. Ingen vet riktigt hur eller av vad men det som är säkert är att du kommer att dö om 10 år.

Du har nu två olika alternativ: Det ena är att leva precis som vanligt tills du dör, direkt ovetande om detta. Eller alternativ 2 då får du reda på att du kommer att dö om 10 år men inte utav vilken anledning.

Vad skulle du välja? Är du nyfiken och vill veta när du ska dö, för att kunna leva livet fullt ut? Eller vill du vara lika ovetande som du är idag om din egen framtid.

Om du nu svara alternativ 1 - att du vill vara ovetande. Skulle det finnas ett årtal som gör att du skulle vilja få reda på när du skulle dö? t ex om 40 år.

Givetvis vill man veta. Anser att alla som inte vill veta är hypokriter...

Varför är det självklart? Tänk vilka problem som uppstår med vetskapen om att man kommer dö ca 40-60 år tidigare än snittet. för det första så kommer frågan upp om du ska prata med dina anhöriga runtomkring du har runtomkring dig. Sen så måste du börja tänka på vad du verkligen måste, vill, ska genomföra innan du dör. Du blir inte lyckligare bara för att du jagar lyckan.

Samma sätt här. Om du jagar det du måste uppleva inom 10 år så blir du inte lyckligare för det iom att du vet att snart så är du ändå borta.

Tänk sen för de anhöriga som måste leva med vetskapen om att någon ska dö inom en snar framtid och av vad det får man se.

Så det är mer komplicerat än att något skulle vara självklart.

Orly? Det kallas planering. Det håller vi på med hela tiden. Därför vill man veta och därför är man en hypokrit om man inte vill veta.

DEt är sant att det handlar om en planering. Men känslor har ingen planering. Då måste du gå omkring i 10 år och vara ovetande om orsak till döden. Alla dina vänner och familj kommer kanske visa uppskatning över dig på ett annat sätt. Men känslorna kring det hela kommer fortfarande vara kvar.

Jag skulle inte vilja lägga den bördan på någon annan.

Jag skulle vilja veta. Men jag skulle inte berätta för någon.

Ser absolut ingen anledning till varför man skulle vilja veta orsaken till sin egen död, tidpunkten är det som betyder något.

Givetvis kommer känslorna vara där. Det är det dem är till för. Skulle faktiskt uppskatta sådana känslor efter man gått igenom de fem stegen, då skulle ens känslor motivera en att leva livet. Titta bara på dem som får cancer jävla kul liv dom har sina sista år istället för att ha svenssonlivet och sedan ruttna bort på ålderdomshem.

Jag vet vad jag snackar om. Jag fick diagnosen Huntingtons när jag va 18 år, fick cirka 10 kvar på "normala" livet och 15-20 år innan döden. Cirka ett år senare så kommer "läkarna" på att jag inte alls var sjuk. Blev ärligt talat leden över att man inte var döende.

Jag förstår. Det jag ville förtydliga var att detta inte är någon lätt fråga att svara på oav sett att den ser så ut.

Jag kan förstå det du säger om din egna erfarenhet. Läskigt att hamna i den situationen.

Blir intressant och se vad andra svarar.

hej, jag vill nog veta när jag kommer dö, så att jag inte spiller bort mitt liv på en massa onödiga självmordsförsök. dvs om jag skulle bli deprimerad(vilket jag redan är)
föreställer mig att jag skulle planera min begravning lika noga som mitt bröllop.
jag vill veta

Man vet alltså att man kommer dö om 10 år? Sedan får man göra ett val angående om man vill veta hur man dör? tolkar jag det rätt, frågan är lite svårtydd.

Kunskap om hur man skall dö skulle göra det möjligt att gör en del sjuka saker. Om det var förutbestämt att jag dör om 10 år av att en bil kör över mig. Då skulle exempelvis kunna hoppa från en bro och överleva, brottas med en björn eller injicera tre gånger dödlig dos heroin och ändå komma någorlunda helskinnad ur det.
Fan vilka möjligheter man skulle ha.

Att den här frågan dog ut är lite konstigt men jag förstår det kanske är något annat som bör diskuteras.

Nej, jag skulle inte vilja veta. Då hade jag antagligen gått och haft ångest och räknat ner tills min dödsdag och aldrig vågat hitta på något kul. Bäst att dö (förhoppningsvis) ovetandes om det.