50 och 60-talets matinéer.

Jag tycker det vore kul att utbyta bio och film-minnen från 50 och 60-talet.
Finns det överhuvudtaget några FB-are som har åldern inne för att
erinra sej dessa? Eller är vi i stort sett redan utdöda? I sådana fall
kommer nog även denna tråd att snabbt somna in...
Hursomhelst - Jag gör ett försök:

Själv är jag på 50-talet uppväxt på Hornsgatan i Sthlm. vid Mariatorget
(som på den tiden hette Adolf Fredriks Torg) med en 4 år yngre bror.
På Söndagarna var farsan bakis och ville vara ifred med morsan...
Vi fick då 2 kronor var, som på den tiden räckte till dubbla matiné-föreställningar.
Biobiljetten kostade 75 öre och resterande 25-öring räckte till en tablettask.
Vi valde oftast mellan Tutti-Frutti, Salt i Sol eller Viol, såvida det ej det blev
5 st. 5-öres kola, där valet stod mellan Dixie, Rio samt en Chokladkola
som jag glömt namnet på. (Någon som minns?).
Första föreställningen började kl. 13.00 och slutade runt 14.45. Sen fick
man sno sej till någon annan biograf, då nästa föreställning började 15.00.
Farsan blev sålunda av med oss hela 4:a timmar...
De biografer som låg närmast var ju Rival (som vi uttalade Rívall), samt
Garbio (nuvarande Folkoperan). Annars hade vi på Södermalm en riklig
flora av biografer att välja mellan.
Detta var ju på en tid då TVn ej gjort sitt intåg i Sverige, så man har en uppsjö av
Bio och Film-minnen från denna tid som jag gärna återkommer till, om det
visar sej att det finns intresse att i tråden utbyta minnen från en
svunnen Bio-Filmtid. mvh / FruGondol

Mycket intressant trådstart och läsning. Jag är själv född på 80-talet men cineast som jag är har jag alltid varit fascinerad av biografkulturen förr då det var en så mycket större upplevelse än idag. Då varken TV eller internet fanns blev det således alltid en total överraskning när man satte sig i biomörkret; man visste inte vad som väntade. Idag har man koll på filmer som ligger 1-2 år fram i tiden.

Min pappa (som nog är i din ålder, också uppväxt på 50-talet) var speciellt förtjust i westernfilmer med Hoppalong Cassidy (såg du de?) och han brukade gå på matinéer som barn har han berättat och satt alltid längst fram och fick näckspärr närmast, hehe...

Jag har några frågor:

1) Var det mycket vanligt att man rökte på biograferna?

2) Var det beroende på biograf om de mest visade barntillåtna kontra barnförbjudna filmer, eller det fanns ingen sådan uppdelning?

3) Hände det att du såg om filmer på biografen? (Ifall du gillade en film så fick man se om den igen snarast möjligt, annars kanske inte chansen kom igen trodde man)

4) Nu var du förvisso barn när du gick på bio och hade en annat perspektiv på tillvaron, men kan du sakna den biografkulturen som rådde då jämfört med nu? Brukar du idag gå på bio ofta?

Som sagt, mycket trevlig trådstart. Berätta gärna fler minnen.

Vill tipsa om den här boken om man är intresserad av äldre biografkultur: "Gå på bio - rum för drömmar i folkhemmets Sverige" av Carina Sjöholm. Det är en avhandling i etnologi har jag för mig.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171396195

Hej Howlin Wolf!
Visst minns jag Hopalong Cassidy som i sin svarta hatt, och på sin vita springare
framgångsrikt bekämpade såväl slemma bovar som lömska indianer.
Undrar om han inte hade 2 revolvers, som han till och med kunde dra i kors
om det knep. Det var väl William Boyd som gjorde den rollen?
I en slutscen sitter han i solnedgången på sin stegrande springare, lyfter
på hatten i motljus och tar farväl av bio-publiken, för att rida vidare mot
nya öden och äventyr.
Som matiné-barn var det inte alldeles lätt med filmens intrig, men det spelade
ej någon större roll. Det var rörliga bilder som gällde. Minns att jag några ggr.
skolkade från plugget för att titta på husmodersfilmer, som på vardagar visades
gratis på en del biografer. (Ett slags reklamfilmer) Någon som minns dessa?

Jag kan ej erinra att det fanns någon uppdelning av barntillåtna/förbjudna
biografer, och ej heller att det röktes på föreställningarna, som det gjordes
i andra länder. Dom större biograferna höll ganska strikt på 15-årsgränsen
medan det var lättare att krångla sej in på dom mindre.
På Rosenlundsgatan, i korsningen Hornsgatan låg en mkt. liten och sunkig
biograf som - paradoxalt nog - hette Reform. Där kom jag in, redan som
12-åring. Det var samme man som sålde biljetter och sedan rev dem i entrén
för att sedan springa upp en trappa och agera film-maskinist. Jag minns att
han luktade Renat och - Tenor! På Reform såg jag som 12-åring min första
barnförbjudna film som hette -De fega leva på hoppet- Den var fransk,
och jag begrep ej ett dyft av intrigen, men det var häftigt ändå att bara ha tagit
sej in på min första BF-film. På samma biograf såg jag sen -Stockholm frestar-
samt -Raggare-.
När lillebrorsan var 12 år, lyckades jag även få in honom på BF. Jag pulade ned
dubbla ishockeypuckar i hans stövlar och måla dit pubertets-finnar i hans
ansikte. Renat oTenor-vaktmästaren sa - " vad han ser konstig ut?"
"Ja, han har haft barnförlamning" - drog jag till med, - och vi kom faktiskt in!

Bra filmer såg man ju om, - då liksom nu. Senaste åren har det ej blivit några
biobesök pga. mitt handikapp men mitt filmintresse är i högsta grad levande.
Jag återkommer gärna med ytterligare filmminnen från 50-60-talet, om tråden
hålls vid liv genom att fler deltager. mvh / FruGondol

FruGondol uppskattar verkligen att du delar med dig av dina minnen. Hur var det med film-noir genren på 50-talet i sverige? Var det mest western som gällde eller?

Vill först säga att jag på intet sätt är någon filmvetare, men jag älskar
sk. kvalitetsfilm (även om det begreppet kan vara lite knepigt att definiera).

På 50-talet var genre-begreppet film-noir troligtvis totalt okänt för gemene
man, även om blivande klassiker som Den tredje mannen - Rififi -
The big sleep - Riddarfalken från Malta - barnförbjudet visades på
biografernas kvällsföreställningar. Dessa hårdkokta rullar var dock ljusår från
Söndags-matinéernas program.
Barnmatinéerna var dock film-noir i den bemärkelsen att dom nästan uteslutande
var svart-vita filmer. Ett undantag var naturligtvis dom tecknade filmerna.
Cowboyfilmerna utgjorde en mkt. liten del i det totala matinéfilms-utbudet,
då det var otänkbart med Whisky och grövre Pang-Pang i BT-filmer (barntillåtna).

Jaha ja - Då kom brorsan å jag ut från biografen Garbio (nuvarande Folkoperan)
vid kvart i tre-tiden, efter att ha sett -Kalle Anka i högform- En spänn var
hade vi kvar i fickan. Nu gällde det att sno på till nästa matiné som började kl.15.00.
Vi gick Hornsgatan mot Slussen, och passade på att springa uppe på muren utefter
Maria kyrkogård. Sen höger och forcerade snabbt Götgatsbacken samt
Björns trädgård. Till vänster in på Folkungagt. (där Systembolaget nu ligger?)
låg biograf Lejonungen Vill minnas att i foajen fanns ett "tittskåp" vari
ett Södermalm i miniatyr var uppbyggt. (Nån som minns?)
Efter att ha sett matiné-klassikern Anderssonskans Kalle för säkert tredje
gången, så bar det nu hemåt - till Mariatorget. Som det var slutet på November
så var det redan mörkt. Hungrig var man, och i många gathörn stod en korvgubbe
med låda på magen. Doften av fotogen-värmt korvkok var underbar, men inte hade
vi 50 öre till en - kokt mé brö - ... Hörde förresten nyligen någon snusförnuftig säga
att det rätterligen skall heta Bröd med Korv. Jag förstår hur denne menar, men
vederbörande är dock fel ute. Nämligen - Före 50-talet ingick ej brödet i korvgubbens
sortiment, ej heller ketchup. Korv i papper, med eller utan senap var vad som gavs.
"En slang mé lera" var ett populärt beställnings-begrepp. Som sagt - brödet blev
ett tillbehör först på 50-talet. Korv med bröd ska det va! Så det så! Rätt ska vara rätt!https://static.flashback.org/img/smilies2/smile1.gif

Har inget att tillföra till topic, Men detta är den bästa tråden på länge

Hej Pantamera!
Kul att du tycker det, så jag inte sitter i min rullstol och
allena gaggar för mej själv...

Dåså, då var det Söndag igen, vilket närapå alltid, för mej å lillebrollan
var liktydigt med - MATINÈ!! Första föreställningen började som sagt kl.13.00,
så innan dess hann vi på radion (TV fanns ju ej) lyssna på barn o ungdoms-
programmet -Snurran-. Där medverkade bl.a. (den lustige?) Morfar Ginko.
Sen skickade farsan ner oss till tidnings-ståndet på Mariatorget, för att köpa
Dagens Nyheter som kostade 25 öre. I Nygrens Dagheter (som farsan sa) fanns ju
Söndagens matiné-annonser. Alla Stockholms biografer,- och det var en hel del-,
(gissningsvis uppåt ett 60-tal?) hade matiné-föreställningar på Söndagarna. Bara på
Södermalm (vårat bio-revir) fanns det säkerligen bortåt 15 stycken att välja på.
Biograferna hade som sagt endast matiné-föreställningar på Söndagar,
och alltid på fasta tider. En föreställning kl. 13.00 och en kl.15.00

Lillebrollan på 7 år var ej läskunnig, så jag fick referera annonserna för honom.
Denna Söndag var valet knepigt, då det fanns många bra rullar att välja på.
Brorsan ville se -Ivanhoe, den svarte riddaren- som gick på Göta Lejon,
medan jag ville se -Fem, på nya äventyr- (lite fritt filmad efter Enid Blytons böcker)
som visades på biografen Strix. (Som låg ungefär i hörnet Hornsgt. - Rosenlundsgt.)
Strix låg för övrigt vägg i vägg med det anrika ölcaféet Uven. Vid oenighet gällande
matiné-val måste jag tillstå att jag hade en själpåtagen veto-rätt. Gammal är äldst...
Denna Söndag behövde jag emellertid ej begagna den rätten, då farsan som var
Söndags-bakis, och ville vara ifred med morsan, ånyo gav oss 2 kronor var, som
alltså räckte till två föreställningar. Alltså, först Göta Lejon och sedan Strix.

Klockan närmade sej halv ett - och vi gav oss iväg...

.................................................. ..................... to be continued / FruGondol

Lillebrorsan och jag var alltså vid halv ett-tiden på väg till Röda Kvarn.
Mellan Mariatorget och Maria kyrka låg Restaurang Södergård.
Den var belägen en trappa upp, men hade i gatuplanet en så kallad 3:a.
En 3:a var ett slags enklare bakficka till huvud-restaurangerna, och
hade t.ex inga dukar på borden, men med vin o spriträttigheter.
Där serverades vällagad husmanskost. Sprit-utskänkningen var dock strikt
begränsad till 15 cl per gäst. - Två vita och en brun - hette det då.
(Två nubbar till maten och en cognac till kaffet).
3:an öppnade kl. 13.00 (efter högmässan), men det hade redan bildats
en liten kö på gatan utav 10-15 farbröder som såg törstiga ut.
Denna kö övervakades av en storväxt, medelålders och uniformerad
vakt med respekt-ingivande örnnäsa. Brorsan trodde han var polis,
ty han hade mörkblå uniform, skärmmössa och ett stort guldmärke
på bröstet. Ryktet sa att han varit boxare.

Utanför Göta Lejon hade det också bildats en kö av ett 50-tal förväntansfulla
Södermalms-ungar i åldern 7-15. Vad som idag kan tyckas märkligt är att
inga föräldrar var med - inte en enda! Blott en farbror, men han var
ensam och såg fattig ut. Minns att jag tyckte synd om honom.

Biljetten kostade 75 öre, så kronan räckte precis till en ask Tutti-Frutti.

Göta Lejon var en stor och pampig biograf som ingav respekt. Det var
första gången vi var där, och kände oss lite bortkomna när vi bänkade
oss någonstans i mitten. Satt man längst fram, som den ensamme farbrorn
gjorde, fick man ont i nacken samt huvudvärk. Längst bak vågade vi aldrig sitta,
för där satt det tuffingar i 14-15 årsåldern som hade nedvikta stövlar och
brylcréme i håret. Några av dom rökte cigarett medan dom köade
ute på gatan, och en del hade till och med tjejer!

Nedvikta stövlar på den tiden, betydde att man legat med en tjej. Misstänker
dock, att en hel del av dessa hårda gossar "seglade under falsk flagg".

Det var ett förväntansfullt sorl i den nästan fullsatta salongen, medan många
vek till biobiljetten och gjorde ett litet hål, så man kunde vissla med den.
Salongen var fortfarande upplyst och minuterna kändes oändliga, men så
äntligen! - Ljuset tonas sakta ner och den gigantiska, sammetsröda ridån
glider långsamt och majestetiskt isär. Spelat kan börja!! Detta utlöser en
orkan av jubel och biljett-visslingar, som blandar sej med tuffingarnas
skrik från bakersta raden: - HÅLL KEEEFTEN!! -

.................................................. ...... fortsättning följer / FruGondol

trevlig läsning

Hej Rauno1!
Kul att du tycker så! Synd bara att det verkar vara så
glest med folk här på Flashback som var med på den tiden då
matinén för många barn var lite av veckans klimax.
Det är viktigt (för yngre generationer) att förstå, att det
ej fanns Television vid denna tid.
Dom första provsändningarna började väl i mitten på 50-talet.
Radio med blott en kanal var vad som fanns.
Rörliga bilder som film var alltså verkligen ej någon vardagsmat,
vare sej för stora som för små.

Då jag ej gjort någon som helst research, utan fritt ur minnet återger
min barndoms matiné-minnen, ber jag om överseende om (mot förmodan)
något smärre faktafel insmugit sej i min skildring.
Har någon frågor att ställa, så är det bara ett nöje att besvara dem...

Jag återkommer i veckan där jag sist slutade - På Göta Lejon. mvh / FruGondol

Skriv en bok vettja. Eller?