2011-04-16, 15:50
#1
Jag anser att frågan om själviskhet har med psyket att göra, hur vi tänker och hur vi agerar! Därför la jag tråden här på psykologiforumet! Men den kanske samtidigt skulle passa in på filosofi. Ja, jag vet inte! Hoppas att ni mods kan hjälpa mig med detta OM jag postade i fel forum!
Jag sitter här och funderar lite på själviskhet vs icke själviskhet! Och har en känsla över att väldigt många av oss i grunden har själviska orsaker bakom våra icke själviska handlingar! Men jag kan ha fel - eftersom jag är människa och inte en flodhäst!
Jag är så här! Jag kan ha svårt med att låna pengar av andra människor (förutom min mamma) därför att jag känner mig i underläge och jag känner mig väldigt pressad och instängd psykiskt sett - till att betala tillbaka till de människor som jag har lånat. Jag kan låna ut pengar till kompisar. Och det är i sig en bra handling. Men jag känner en viss makt då jag lånar ut pengar till kompisar och vänner. Jag känner mig lite i överläge, därför att den här personen kommer då att känna på samma sätt som jag själv skulle ha känt. De känner sig i underläge därför att de tvingas göra något som de kanske inte ens vill - nämligen att betala tillbaka. och jag känner mig i överläge därför att jag kommer få något som jag vill ha tillbaka - nämligen mina pengar.
När man gör en bra handling så förväntar man sig oftast att andra ska göra samma sak mot en själv. Och om man har dessa tankegångar - blir inte den goda handlingen i sig självisk då? Eller är det rätt åt den som tänker såhär - om det inte skulle bli så?
Ett exempel: Lisa hjälper sina kompisar Fredrik och Sandra med flyttningen. Hon hjälper dem med att flytta möbler, och att städa ut den gamla lägenheten. Lisas tankegång här är följande: Om jag hjälper dem med städningen och flyttningen så kommer Fredrik och Sandra att hjälpa mig när jag ska flytta. När det väl är Lisas tur att flytta så kan inte Fredrik och Sandra hjälpa henne. Lisa blir såklart besviken eftersom hon då kommer känna att hennes hjälp var till ingen nytta.
Fråga: Var inte hennes hjälp i grunden av själviska motiv?
Ungefär såhär kan jag känna! Gör det mig till självisk iaf? Kan ni känna igen er i detta?
Jag sitter här och funderar lite på själviskhet vs icke själviskhet! Och har en känsla över att väldigt många av oss i grunden har själviska orsaker bakom våra icke själviska handlingar! Men jag kan ha fel - eftersom jag är människa och inte en flodhäst!
Jag är så här! Jag kan ha svårt med att låna pengar av andra människor (förutom min mamma) därför att jag känner mig i underläge och jag känner mig väldigt pressad och instängd psykiskt sett - till att betala tillbaka till de människor som jag har lånat. Jag kan låna ut pengar till kompisar. Och det är i sig en bra handling. Men jag känner en viss makt då jag lånar ut pengar till kompisar och vänner. Jag känner mig lite i överläge, därför att den här personen kommer då att känna på samma sätt som jag själv skulle ha känt. De känner sig i underläge därför att de tvingas göra något som de kanske inte ens vill - nämligen att betala tillbaka. och jag känner mig i överläge därför att jag kommer få något som jag vill ha tillbaka - nämligen mina pengar.
När man gör en bra handling så förväntar man sig oftast att andra ska göra samma sak mot en själv. Och om man har dessa tankegångar - blir inte den goda handlingen i sig självisk då? Eller är det rätt åt den som tänker såhär - om det inte skulle bli så?
Ett exempel: Lisa hjälper sina kompisar Fredrik och Sandra med flyttningen. Hon hjälper dem med att flytta möbler, och att städa ut den gamla lägenheten. Lisas tankegång här är följande: Om jag hjälper dem med städningen och flyttningen så kommer Fredrik och Sandra att hjälpa mig när jag ska flytta. När det väl är Lisas tur att flytta så kan inte Fredrik och Sandra hjälpa henne. Lisa blir såklart besviken eftersom hon då kommer känna att hennes hjälp var till ingen nytta.
Fråga: Var inte hennes hjälp i grunden av själviska motiv?
Ungefär såhär kan jag känna! Gör det mig till självisk iaf? Kan ni känna igen er i detta?