Citat:
Fick hem Elsas kokbok nu och bland det första jag såg när jag bläddrade var ”kärlekstörstande mellanbarn”. Stackars Elsa (ej raljant sagt), troligen bär hon med sig något djupt sår ända från barndomen. Det är varken smalhet, snygghet eller duglighet som gör att man som barn blir älskad. Och blir man inte det är det föräldrarna det är fel på, inte barnet. Är dock övertygad om att hon blev det men kanske bör terapin hon pratat om att hon gått i återupptas. Låter framför allt väldigt jobbigt för Elsa själv att känna så. (Och kanske inte så kul för familjen om det framstår att de inte älskade, bekräftade eller gav henne trygghet.) Tänker att den osäkerhet hon ofta utstrålar nu som vuxen, både i ord och manér som allt tåstående och vridande, stammar i samma sak: behov av att bli älskad men missuppfattning av vad det är folk älskar med en. Det är liksom inte ens smala vader. (Även om man kan tro det när man läser i den här tråden.)
Elsa verkar vara en genuint snäll person och jag hoppas hon sluter fred med sig själv. (Obs! Detta är från min point of view som random läsare. Jag känner förstås inte Elsa alls och kan dra helt fel slutsatser, men det där med bekräftande och kärlekstörstande har ju återkommit gång på gång genom åren och nu till och med tryckt i kokboken.)
Kokboken, ja. Den ser väl trevlig ut (inte särskilt förvånande skriver syskonen att recepten är moderniserade, så inte Helenes uppvärmda pasta direkt ur kastrullen då…) men förbluffas över att förlaget kallar den för en ”modern kokboksklassiker”. Vad i hela friden menar de? Nej, den helt nyutkomna boken är givetvis inte en klassiker.
För min personliga smak är det för mkt text och ”lifestyle”-bilder. Kan gå 12 sidor mellan recepten.
Elsa verkar vara en genuint snäll person och jag hoppas hon sluter fred med sig själv. (Obs! Detta är från min point of view som random läsare. Jag känner förstås inte Elsa alls och kan dra helt fel slutsatser, men det där med bekräftande och kärlekstörstande har ju återkommit gång på gång genom åren och nu till och med tryckt i kokboken.)
Kokboken, ja. Den ser väl trevlig ut (inte särskilt förvånande skriver syskonen att recepten är moderniserade, så inte Helenes uppvärmda pasta direkt ur kastrullen då…) men förbluffas över att förlaget kallar den för en ”modern kokboksklassiker”. Vad i hela friden menar de? Nej, den helt nyutkomna boken är givetvis inte en klassiker.
För min personliga smak är det för mkt text och ”lifestyle”-bilder. Kan gå 12 sidor mellan recepten.
Min mamma lämnade min pappa och mig när jag var 6 månader… men någonstans måste man ändå växa upp? Se vad du har och inte vad du inte har? Fokusera på din egna fina familj och inte din ursprungsfamilj. Tycker det känns som om Elsa repeterar sina föräldrars ”misstag”…Hon gnäller om att ”konstnärskapet” alltid kom först till exempel. Jo men tjena, hur kul tror ni det är för Lynn att spenderar somrarna dragandes på den ena loppisen efter den andra…. Okey, nu börjar han bli större, mer självständig. Men genom bloggen tycker jag mest att det är Elsas behov som väger tyngst. Tänk om hon skulle åka iväg med Lynn en helg för att hitta på något istället för alla menlösa ”inspirationsresor” till KPH som man redan sett 300 miljarder gånger.
Kilen har varit utomlands 1-2 gång. Men Elsa tycker det är viktigare med en ny handväska och skor för 12.000kr.
Nu blev inte detta speciellt välskrivet av mig men jag tror ni förstår min poäng.
__________________
Senast redigerad av Trash-Panda84 2026-09-23 kl. 20:07.
Senast redigerad av Trash-Panda84 2026-09-23 kl. 20:07.
