2011-04-03, 13:34
#1
Har tänkt lite på det här med folks humörsvängningar och hur det kan variera från kultur till kultur. I Sverige och nordliga klimat känns det som om folk går in i ett visst humör tillstånd under längre perioder medans i sydligare länder så kan man skifta flera gånger per dag. Alltså vi skulle definiera deras beteende nästan som maniska och dem i sin tur oss som tröga/depressiva.
Har bott i lite olika länder och märkte att i framförallt den amerikanska kulturen så är man ju mycket mer känslobetonad än i det mentala Sverige och lever mer ut sina känslor medans man undviker dem i Sverige. Amerikanerna fastnar lätt i någon form av känslotillstånd medans vi i Sverige fastnar mer i någon form av mentalt tillstånd.
Sedan tycks vi ju också ha en form av människosyn hos oss att vissa personer som blir sjuka ex är svaga eller har dåliga gener. Vår kultur ser ju verkligen ner på människor som är emotionellt instabila i alla fall. I USA pratade folk hela tiden att "de gick igenom en period" och alla fattade liksom vad dem menade medans i Sverige blir man ju mer orolig om det typ smittar eller att folk fastnat i ett tillstånd som man inte kommer ur.
I tex den anglosaxiska så säger man ju "no pain - no gain" dvs ingen smärta ingen vinst. I Sverige har vi ju ett liknande uttryck "det som inte dödar gör en starkare" men vilka kulturella skillnader har ni upplevt?
Har bott i lite olika länder och märkte att i framförallt den amerikanska kulturen så är man ju mycket mer känslobetonad än i det mentala Sverige och lever mer ut sina känslor medans man undviker dem i Sverige. Amerikanerna fastnar lätt i någon form av känslotillstånd medans vi i Sverige fastnar mer i någon form av mentalt tillstånd.
Sedan tycks vi ju också ha en form av människosyn hos oss att vissa personer som blir sjuka ex är svaga eller har dåliga gener. Vår kultur ser ju verkligen ner på människor som är emotionellt instabila i alla fall. I USA pratade folk hela tiden att "de gick igenom en period" och alla fattade liksom vad dem menade medans i Sverige blir man ju mer orolig om det typ smittar eller att folk fastnat i ett tillstånd som man inte kommer ur.
I tex den anglosaxiska så säger man ju "no pain - no gain" dvs ingen smärta ingen vinst. I Sverige har vi ju ett liknande uttryck "det som inte dödar gör en starkare" men vilka kulturella skillnader har ni upplevt?
