Vad hade du gjort??? [vilka fem personer ska vara kvar i båten?]

Jag tycker det är intressant ja. Om det är mindre intressant för dig, så borde du inte kastat ett öga på tråden.
Jag har även skrivit ner detta och svarat på det själv, och svarat ungefär likadant som alla andra, av rent intresse. Vi människor är väldigt lika på sättet att tänka, vi hade inte kastat av oss själva i första hand, för att rädda en annan...

Helena 22 får vara kvar. Nygift och allt
Amanda 32 Får också vara kvar. Inte ska hennes barn mista sin mamma
Greger 25 Kan man få användning av ute till havs
Petra 30 Hon kanske e snygg och jag har en chans eftersom hon e blind
Aliku 20 Jag tänder på unga afrikanskor

Övriga kastar vi överbord

Jag hade dragit sticka om vilka fem som hade fått sätta livet till. Givetvis hade även jag varit med i utlottningen. Man är ju en godhjärtad, osjälvisk, fin och alldeles underbar människa som även vill vara ett alternativ till de olyckliga fem.

Eller hade jag i ren panik kastat ut de svagaste. Svårt att veta vad en människa är kapabel till i en sådan situation.

vilka är de svagaste då?

De som för stunden är mest utmärglade och närmast till hands. Den cancersjuka och tanten hade legat lite pyrt till. Hur scenariot är när domen ska verkställas hade även varit av största vikt. Om t.e.x. alkisen är svinpackad är stackaren så gott som död.

Om jag måste leka Gud vill jag inte försöka berättiga mitt handlande med att skona särskilt utvalda på båten. Däremot hade det ultimata varit att aldrig lära känna någon på båten. En bonde döper sällan sina slaktdjur. Jag kommer må skit vilket som efteråt.

Någon gång måste han bli nykter, om han inte har något på sig som kan kan dela med sig till oss andra

Det mest rättvisa borde vara att lotta platserna. Men att ta för givet att man är räddad och att inga mer bekymmer uppkommer för att man sitter i en livräddningsbåt är korkat.

De fem som har bäst förutsättningar för att överleva en längre tid i båten. Ålder, yrke(läkare undantag) eller om de har barn har ingen större betydelse, bryr mig inte heller om hudfärg.

*Lars, en 42 år gammal hjärnkirurg.
*Aliku, en 20 år gammal föräldralös afrikan.
*Helena, en 22 år gammal nygift expedit.
*Emma, 30 år eller *Amanda, en 32 , beroende på vem av dom som kan klara sig längst tid.
Samt mig själv då jag är omkring 25 och frisk

Dessa sparar jag därför att jag tror att de kan överleva längst tid antingen om vi blir kvar i båten tills(om) vi blir räddade eller ifall att vi blir strandsatta på en ö, alkisen kommer inte bidra med så mycket även om han är "gammal sjöman"(skulle tro att han ljuger för att få stanna kvar) vid 25 år. Den blinda kommer inte att kunna göra något ifall vi blir strandsatta på en ö så hon åker i sjön direkt, samma med den cancersjuke och gamlingen då de kommer dö snabbt oavsett.

Om man inte är konsekvensetiker så saknar denna fråga mening.
En som håller sig till deontisk etik kan inte välja ut någon då de alla är unika individer och därmed har samma moraliska värde.

Okeeeeeeeeeej, men då är jag en... konsekvenist...

Var jag tvungen så hade jag pekat ut de fem jag kom minst överrens med för en behagligare båtresa. Att personen råkar vara hjärnkirurg eller har ett par miljoner på banken kunde jag inte bry mig mindre om.

Jag tänker mig att Ingrid, sjuttioåringen, inte ens ordar om att stanna kvar. I ett tårfyllt farväl kastar hon sig överbord, tämligen obehindrat av de övriga. En kanske trycker ned henne ytterligare under ytan för att slippa se henne i ögonen en sista gång. Hennes pengar torde vara obetydliga i sammanhanget, utan är säkerligen redan testamenterade.

Pelle skulle känna de andras blickar, att han redan har förbrukat sin chans till ett gott liv. Han är även näst äldst, och som den gentleman han är har han sin grova morakniv och trycker förtvivlat in den i buken. De andra välter honom i vattnet.

Författarinnan, Kristina, är fylld av pretentioner och ser detta som hennes Virginia Woolf-utväg. Hon är därför också väl motiverad att säga hej då till de övriga.

Nu börjar det bli svårt för gruppen. De tänker taktiskt, vem är allra mest värdefull. De lyckas alla komma överens om den unge sjömannen Greger, vars kunskaper om havet är av stor innebörd. Därefter enas man om läkaren Lars för sina medicinska erfarenhet och auktoritet inom gruppen.

Helt ovetande om vad som föregår står Aliku. Det börjar bli påfrestande för de övriga att försöka styra honom, då ingen förstår honom och han ingen. P.g.a. svårigheterna med kommunikation tvingar de honom av båten. Även den blinda tvingas gå, då hon också blir något av en börda.

Kvar blir därmed: Amanda, Emma och Helena.