Mystic Handyman's filmskola

Film är en egen, unik konstform och bör också betraktas som en sådan. Det finns en egen estetik och givna omständigheter.

Man brukar dela upp filmkonsten i två stora kategorier: Form och stil.

Filmens form brukar ofta vara den så kallade berättarformen. Vad är då en berättelse? Jo, händelser i en viss tid och rum i ett orsak-och-verkan förhållande. Det finns även abstrakt och associativ form.

Filmstil delas in i fler kategorier:
-Mise en scene: Vad som syns i bildrutan. Dekor, kläder, fysiska saker.
-Cinematografi: Ljus, kameravinklar, hur man väljer att manipulera mediet. Abstrakta saker.
-Redigering: Bl.a. klippning, montage.
-Ljud: Musik, ljudeffekter, diegetisk, icke-diegetisk, dialog.

Vad är då skillnaden mellan story och plot?
-Story: Allt det som antas ha hänt innan själva berättelsen börjar, mellan filmsekvenserna och efter filmsekvenserna + plot.
-Plot: ALLT det som händer konkret i bildrutan.
Alltså: Betraktaren gör en plot till en story genom att lägga ihop Scen A+ Scen B+ Scen C= Story.

Trevlig läsning, del 2 kommer i eftermiddag!

I förra kapitlet lärde vi oss om berättarformen. Hur kan man då manipulera tid och rum via film-mediet? Jo, genom följande:
-Flashbacks (Tillbakablickar)
-Slow-motion (Tidsförvridning)
-Fast-motion (Samma sak, men åt andra hållet)
-Montage (Representiva bilder som skall sammanfatta händelser som äger rum under längre tid, alltså packa ihop dem, tänk Rocky IV eller Scarface som exempel).

Den traditionella berättelsen ser ut såhär: A+B+C
Vissa såhär: C+A+B (En deckare kan börja med ett mord för att senare visa vad som hände innan.)
Vissa såhär: A+B+A+C (Ett drama kan visa en flashback till en tidigare scen för att påminna tittaren om någon detalj eller någonting avgörande).

Vad är en handling? 2 olika:
-Explicit
-Implicit

Explicit kan man säga att "Trollkarlen från Oz" handlar om en ung tjej som bor på landet i Kansas. En dag råkar hon ut för en Tornado som förflyttar henne till landet Oz.
Implicit kan man säga att "Trollkarlen från Oz" handlar om en uttråkad ugn tjej som vill bort från hennes hemtrakter. Efter äventyret till Oz inser hon dock att "there is no place like home" och att hon faktiskt hyser varma känslor för hennes hemort och familj.

Motif (motiv) är återkommande element som har en symbolisk betydelse för storyn. Ta "The Ring" (am.version) till exempel:
Motifs i "The Ring:
-Hästar
-Speglar
-Stegar
-ringar
-vatten
Dessa samverkar och utgör tillsammans nyckelfunktioner i storyn.

Del III i filmskolan kommer snart - väldigt snart.

Trevlig läsning/ M.H.

Här tänkte jag gå igenom begreppet mise-en-scene.

Begreppet är hämtat från det franska språket och betyder "put into screen", alltså "stoppa i bilden". Det är vad vi ser i bildrutan, ingenting annat. Vad vi hör och känner har ingenting med mise-en-scene att göra.

Mise-en-scene kan vara ett bord eller en stol. Den kan vara överdådig (Tänk "Marie Antionette"-Coppola) eller minimal (Tänk "Dogville"-Lars Von Trier). Den kan vara realistisk ("Mitt liv som hund") eller surrealistisk ("Edward Scissorhands"). Man kan absolut använda sig av mise-en-scene för att förmedla känslo-uttryck: I filmen "Far From Heaven" delar regissören smart upp fäger i "varma" och "kalla". Höstens färger, gul, röd och brunt figurer ofta. Ibland genom klädessplagg och ibland genom till exempel en sekvens av en höstfylld trädgård med röda och gula löv. Dessa blir synonyma för underliggande spänningar mellan karaktärerna. Blått - å andra sidan - blir symboliskt för känslokyla, avståndstagande och saklighet.

Del IV:

Ljud: När det gäller ljud bör man kunna skilja på diegetiskt ljud och icke-diegetiskt ljud. Det förstnämnda är benämningen på ljud som karaktärerna i filmen själva kan höra. Det kan t.ex. komma från en radio eller TV. Icke-diegetiskt ljud är benämningen på pålagt ljud - ljudeffekter, soundtrack, stämningsmusik. Dessa ljud uppfattas ej av skådespelarna/karaktärerna.

Dialog är icke att förglömma. Oftast produceras ljudet, dialogen, separat och läggs senare på. Det skulle bli alltför dåligt ljud om man skulle bestämma sig för att spela in ljudet när man spelar in scenen - det är för mycket andra störande ljud ivägen.

Special-ljud i film:
-Voice-over: Dialog eller monolog utan att karaktären utför den visuellt på skärmen.
-Omniscient narration: När en berättarröst leder oss fram genom berättelsen och oftast vet mer om vad som skall hända än karaktären själv. (Voice of God).

Cinematografi:

Detta är en bred kategori och innehåller bl.a. ljus, kameravinklar, olika linser m.m.

Standard för klassisk Hollywood-film är så kallad three-point lighting: tre olika ljus riggas för att på bästa sätt lysa upp en scen. Ljusen måste vara tämligen starka då kameran tenderar att göra platser och saker mörkare än i verkligheten. Ett undantag är den s.k. Film-noir genren där ljuset manipuleras för att få till en suddigare o mörkare bild.

Vanliga kameravinklar: close-up, etableringsbild, head-shot,long-shot, panorama-shot, bird's view shot.

Kameraåkningar, skakig kamerabild (typ Dogma-film), vart och hur kameran skall stå räknas också under cinematografi. Ibland använder man speciella linser för att manipulera bilden, t.ex. för att förmedla karaktärssubjektivitet - alltså att kameran skall visa hur en karaktär uppfattar verkligheten. Man kan också använda speciella linser för att få fram en viss underliggande färg.

Och så redigering... Klippning är ju otroligt viktigt. Det mest traditionella scenbytet är såklart att klippa från en scen till en annan, ett så kallat "cut". Det finns dock varianter: Wipe out och dissolve.

Dissolve: När scenen upplöses och juxtapositioneras tillsammans med nästa scen: istället a+b, ab

Wipe out: Titta på gamla 30-talsfilmer och Star Wars (som är en hyllning till 30-talsfilmen). Där framställs scenbytet genom ett visst mönster, och istället för en direkt förflyttning till nästa scen övergår scenen gradvis.

180-gradersregeln är också viktig. Om två personer samtalar är det viktigt att kameran är konsekvent och inte bryter den så kallade 180-gradersregeln. Annars skulle scenen, och samtalet bli svårt att förstå eftersom det skulle förekomma markanta skillnader mellan de olika klippen.

"Match-on-action" är också viktigt att komma ihåg. Föreställ er att en man kommer in i ett rum. Han ser någonting och kameran ger en face-shot på hans ansikte. Nästa tagning visar vad han ser. Vi går alltså från objektivitet till karaktärssubjektivitet. Övergången från det första till det andra kallas för en "match-on-action".

Ämnen sammanfogade och flyttade till filmproduktion

//MOD