Är turkar tystlåtna?

Hej! På mitt jobb jobbar två turkiska killar. Jag (tjej) är nyanställd så jag känner inte alla så väl än. En del har jag fått bättre kontakt med än andra och de flesta pratar på med mig. Dock är just dessa två turkar väldigt allvarliga hela tiden. Trevliga, men allvarliga och de verkar inte snacka strunt i onödan.

De har båda erbjudit mig skjuts en bit hem och jag har tackat och tagit emot. I bilen snackas det inte heller mycket och efter några försök till konversation har jag lagt ner och låtit dem hålla låda om de plötsligt skulle bli sugna. Den andra har jag bara träffat en gång och han sa knappt ett ord till mig innan vi skulle hem och han erbjöd sig att skjutsa mig en bra bit hem. Han var lite mer talför och kändes något vänligare än den andra killen men fortfarande ganska tyst. De verkar inte använda mycket humor med folk de inte riktigt känner.

Frågan är om det ligger i den turkiska kulturen att inte prata i onödan eller att man måste "förtjäna" respekten innan man kan vara skämtsam och pratglad. Eller är det helt enkelt så att det bara råkar finnas två väldigt likasinnade turkar på mitt jobb?

Jag tror inte det har med den muslimska kulturen att göra för jag känner många muslimer från lite olika ställen och jag kan inte säga att jag upplevt det på samma sätt med någon annan, så min teori är att det är just den turkiska kulturen. Någon som har koll på detta?

Nej, det är de inte. Du har funnit undantagen.

Klart och tydligt svar! Jag får väl fortsätta försöka så kanske de mjuknar efter ett tag.

Instämmer..känner väldigt många,tvärtemot rätt hög volym

Min gamla klasskamrat hade en flickvän som var turk. Hon var nog inte tyst en sekund och ful var hon också.

Om dom är kurder (frän östra turkiet) så lovar jag att dom är trevliga.

Dom vill inte prata med tjejer eftersom tjejer enligt dom är mindre värda. Du skulle lika gärna kunnat bli våldtagen av turkarna men du hade väl tur. Får jag fråga varför du så gärna vill prata med dom?

Nja, nu känner jag väldigt få etniska turkar, men inte är de tyslåtna av sig. De är snarare pratglada och utåtriktade, men bara det räcker förstås inte för att kunna generalisera.

Tja, men de bägge erbjöd dig skjuts, och tydligen har skjutsat mer än någon enstaka gång. Kan man vara så mycket vänligare? Jag anar att ett antal andra av dina kollegor har INTE erbjudit dig skjuts, fast de kunde? Där ser du.

Om turkar är tystlåtna... Vet inte. Men låt mig spekulera. Om de erbjuder dig skjuts, tycker de kanske det är känsligt och lite pinsamt att göra sig till god vän med dig. Man kan bli missförstådd för mindre... Av dig, kollegorna, eventuell fru där hemma...

Att de undviker skämt med folk (läs svenskar) de inte riktigt känner förstår jag mer än väl. Många svenskar underlåter att spela med, att vara med på situationen, om de inte förstår skämtet på en gång... Så istället för att skratta med blir det konstig tystnad... Eller att skämtet tas på allvar och så blir vår invandrare till en dummer. Inte kul.

Nej inte kurder, riktiga turkar. Har för övrigt en kurd på jobbet och han är rätt pratglad. Fast tror inte det har med det att göra.

Tror inte det har med kvinnosyn att göra. De snackar ju med brudarna som de känner. Jag vill prata med dem helt enkelt för att vi jobbar på samma ställe och för att komma in i gemenskapen så snabbt som möjligt, av samma anledning som att man t.ex snackar med de man ska gå i samma klass som. Alltid kul med nya bekantskaper. Och de skulle inte våldta mig. De är snälla grabbar.


Bra svar! Jo de är jättesnälla, det säger jag inget om. Det är bara frvånande att de vill skjutsa mig, när de knappt visat något intresse av att snacka.

Din teori om missförstånd låter ganska vettig. Inte för att jag tror att de är så oroliga för det, känns mer som att de inte vill prata. Ibland kommer en fråga eller ett uttalande och de svarar på frågor men inte så mycket mer. Min tanke är att de inte behöver kallprat och att de själva kanske är rätt bekväma i tystnaden.

Jag kan tänka mig att de inte skämtar med folk av den anledning du säger, men de är så kalla över huvud taget, till skillnad från resten av mina kollegor (som nästan alla har utländska rötter, så det har inte med någon "svenskhet" att göra) som ler, klappar på axeln och uppmutrar på olika sätt. De här kanske säger "bra jobbat" eller frågar om det går bra men fortfarande med stenansikten. Tror det har hänt en eller två gånger att den ene (han jag träffat mest) gjort ett försök till skämtsamhet med mig. Men det är ju ändå något...

haha sry men det här tycker jag låter patetiskt. vad har de med en religion att göra? det kommer en till personligheten. 2 blattekillar är tysta och tillbakadragna och det måste verkligen baseras på religion eller uppfostran eller vad som... vad fan skiljer dom från oss?

Sa ju att det inte borde bero på religionen eftersom typ 90 procent av mina arbetskamrater är muslimer, men tyckte det var lite sammanträffande att de enda stela personerna råkar vara de enda turkarna (och då syftar jag på riktiga turkar från Turkiet och inte som ett annat namn på blattar). Sen borde du läsa vad jag skriver innan du kommer med dåliga svar på tal. Det var en fråga. Inget påstående.