Citat:
Ursprungligen postat av
Caesare
Jag gillar Gyllene Tider mycket. De var en stor del av min barndom, liksom Per Gessles soloskiva, minns inte namnet, men den där Här kommer alla känslorna medverkar. De har ett nostalgiskt värde för mig. Jag var väl runt tio bast när den kom och jag har fina minnen från tiden då min familj seglade längs västkusten och vi jämt hade både Gyllene Tider och Gessles soloskiva spelande medan vi satt i sittbrunnen. I synnerhet minns jag när vi låg i Smögen och vi sitter i sittbrunnen hos några familjevänner, solen bländar oss och det bolmas cigaretter upp till himmelen, och första spåret på soloskivan drar igång, Vilket håll du än går, och min moster säger: ”himla fin låt”. Inget särskilt minne egentligen, jag vet inte varför jag minns just detta, men det är ett vittne om vilken del Gessle hade i min barndom. Det är bara så jädra mycket sommar, bad, glass och allmän uppsluppenhet över dem.
GT är inga jag fortlöpande lyssnar på idag, den är lite för ytlig och liksom känslotunn, men det är trevlig ”må bra”-musik att ha på när man bara vill låta öronen förströ sig lite. Gessle hade och har ett fantastiskt öra för melodier. Älsklingsspåret är nog Flickan i en Cole Porter-sång: refrängmelodin är härligt berusande, ”jag vill ha den dääääär flickan...”.
Jag växte upp med ovannämnda Mazarin, hans soloplatta, och Halmstads pärlor (från 1997?). Det finns ett litet spår på bonusskivan som heter Harplinge jag älskade som liten. Versen är underbart 90-tals-klatschig. Där fanns givetvis också Jag går och Fiskar, Faller ner på knä, Det är över nu osv. Säga vad
man vill om dessa spår, men Gessles popgeni lyser igenom på samtliga dessa.
"en soldans på din grammofon
håller regnet härifrån"
Är inte dåligt - väl?
Låt oss glömma "tycker om dina bröst i morgonljuset" och "spegelboll"...
Språket må vara litet okomplicerat och banalt, men precis som Tranströmer leker han med orden - en allvarsam lek förstås - och det är egentligen allt som krävs av en poet.
Jag brukade alltid lyssna på GT om somrarna, men det var längesedan nu. Allt har sin tid.
Först på senare tid märkte jag hur inspirerade GT var av Tom Pettys band...