Byarnas förintande i Sverige

Sverige utmärks av en unik märklighet:
Här finns inga byar! Den röda stugan på landet står ensam, med grannen knappt inom synhåll. Så ser det inte ut på kontinenten. Denna svenska särart måste ha haft enorma konsekvenser för svensk socialkultur. Ensamheten, tystnaden, anonymiteten, döda gator efter kl 18. Man behöver inte åka längre än till Nordtyskland för att hitta byar där praktiskt taget alla invånare går i kyrkan på söndagar och samlas på krogen för en lunch efteråt. Sånt finns inte i Sverige.

Jag kastar här fram hypotesen att dessa särdrag inte har något att göra med våra gener eller vår avlägsna historia (typ vikingatiden).

Istället är det resultatet av central politisk planering. Gustav III införde skiftesreformen. Byarna skulle brytas upp i samband med generationsskiften. Ny mark skulle brytas på allmänningen där barnen (förutom de äldsta som övertog den gamla gården) skulle flytta. Syftet var att öka den brukade arealen för att öka levnadsstandarden och folkmängden. Reformen tog 100 år att slutföra, och måste naturligtvis haft drastiska konsekvenser för svenskarnas umgängessätt. Den röda stugan är resultatet av att falu röfärg uppfanns och kom på modet under genomförandet på 1800-talet.

Tankarna går naturligtvis till nästa miljonprogram, det som genomfördes på 1960-70-talen och som avfolkade landsbygden till förmån för de nya förorterna. Nästa revolution i den abnorma svenska sociala historien. Konsekvensen var liknande: Höjd levnadsstandard och förändrat umgängessätt. Men eftersom svenskarna i generationer växt upp i ensliga stugor, blev det sociala resultatet av den politiskt planerade urbaniseringen ett annat än i länder som gick direkt från by till städer.

Håller mitt resonemang? Vad bör tilläggas?

Du har rätt i att skiftesreformen gjort att varje by i Sverige mer eller mindre är små villaområden utspridda på landet, med villor som kunde ha legat varsomhelst. Men du har fel i att det skulle vara någon unikt svensk företeelse. Skiftesreform genomfördes även i Danmark, många byer har förlorat både kro och fått indragna gudstjänster på söndagarna. Även i delar av norra Tyskland genomfördes skiftesreformer, däremot inte i södra Tyskland. Detta ser man nästan överallt i hela det germanska Europa men även i södra Europa är man på väg åt samma håll som det svenska. Många byar i Frankrike har förlorat sina restauranter och bagerier de senaste åren eftersom när ägarna dör tas de inte över av någon annan. Centralisering liksom befolkningstäthet ska ej heller underskattas, många byar i Tyskland ligger så nära större orter att de i sin tur är pendlingsorter och i Sverige har man mer eller mindre tvingat fram centraliseringar genom olika krav som gör det nästintill omöjligt att vara småhandlare idag.

Är det någon för övrigt som tror på att Alpernas byar hade sett ut som idag om de inte hade haft turister att betjäna?

Turister? Kanske. Men vad sägs om klimatet då? Kan det förklara en ekonomisk nödvändighet att effektivisera jordbruket med skiftesreformer just i norra Europa?

Knappt med mat eftersom det hårda klimatet gjorde att 99% av befolkningen fick sysselsätta sig med att överleva på vintrarna. Klimatet norr om Alperna är inte lika givmilt som söderom där det är ganska behagligt året om utom någon månad på vintern då det regnar och är kallt. Det är ingen tillfällighet att alla idétraditioner kommer från områden där man inte behövde ägna alla dagarna åt att behöva överleva utan kunde utnyttja tiden till annat. Utan den protestantiska stränga läran som fanns i norra Europa lär å andra sidan inte industrialismen ha kunnat uppstå enligt olika förklaringar jag har läst. Själv ligger det nog en viss sanning i det, samt att frihetstraditionerna var annorlunda i norra Europa än i södra på ett annat sätt i och med att feodalismen inte var lika starkt förekommande i Nordeuropa.

Skiftesreformen var nödvändig, innan dess hade alla åkerlappar genom arv och splittringar mellan bondens barn gjort att åkerbruken blev ineffektiva eftersom det fanns mängder med småtegar man skulle bruka som låg spridda överallt. Jag har fortfarande ingen riktigt bra förklaring på din fråga utom att befolkningstätheten och centralisering/urbanisering spelat roll.

Jag vill minnas att skiftesreformen ägde rum under Gustav IV Adolfs tid?

Ett intressant undantag är Island.

Island undantag, ja du menar vikingatid/tidig medeltid? Då var ju också klimatet varmare här i norr.

Det finns väl ännu ett par byar i Sverige. Nån på västkusten och ett par i Skåne kanske. Fiskebyar finns ju faktiskt! Men hur ser det ut i våra grannländer? Norge löd ju under svenska kronan nästan hela 1800-talet, men genomfördes skiftesreformen där på samma sätt? Fiske och landskap måste ha gjort att konceptet "flytta till allmäningen" inte var riktigt tillämpbart där. Det lilla jag sett av Finland och kan dra mig till minnes nu, från den svenska delen i väster, är ett slags celler med flera gårdar nära varandra. För litet för att vara by, men inte heller ensamma röda stgor i skogen. F.ö. så kan det vara svårt att särskilja byar numer, när villaområden, storvaruhus och centrumbyggnader lagts till.

I 1700-talets Sverige, fanns det då en by runt varje kyrka? Idag står dessa månghundraåriga kyrkor ensamma på fälten.

Den stora förändringen ägde rum i mitten av 1800-talet, finns en bok i ämnet med titeln "när byarna sprängdes", men tyvärr har jag glömt namnet på författaren. Någon som vet?

Ah, bravo!
Alf Åberg. Två exemplar inne på Stockholm Stadsbibliotek. En tryckt 1953, en 1979.

Tackars!

Laga skifte kallades reformen. Syftet var att skapa ett rationellt jordbruk. Tidigare utövade man ett jordbruk med anor från tidig medeltid. Byn var centralt placerad med ekonomibyggnader såsom fatbur, brygghus, tvätthus mm. Jordbruket kategoriserades av små tegar. Man skapade ett samhälle där jorden fördelades rättvist. De bästa åkerlapparna fördelades likaväl som den sämre jorden. På allmänningen betade byns boskap.

Problemet var att jordbruket saknade rationalitet. Stora barnkullar där barnen fick ärva åkerlapparna gjorde att åkrarna bara blev mindre och mindre. Till slut var det frågan om småtegar.

Vad man gjorde var att splittra bykonstellationen och slå samman åkrarna. Arbetet av detta utfördes av lantmätare som kom ut i byarna och som tillsammans med prästen fördelades åkerarealen. Fördelningen skulle vara objektiv men upplevdes som orättvis av många.

Följden blev att man splittrade bygemenskapen vilket även ledde till otrygghet. Dessutom skapades osämja mellan brukare pg a upplevd orättvisa vid jordfördelningen vilket tog generationer att komma över.

Samtidigt så skapades ett rationellt och effektivt jordbruk där man kunde bruka större arealer vilket ledde till tillväxt. Man brukade även tidigare olämpliga marker vilket u kunde brukas genom bättre plogar och utdikning.

Mycket gammal tråd, men anser att jag kan bidra.

innan skiftesreformerna kom till var alla åkerlappar väldigt små, men också många. En bonde kunde äga upp mot 1000 tegar!
vid mitten av 1700-talet kom storskiftet i kraft, och det var Sveriges riksdag som fick igenom det. Det gjorde man för att ägarna inte alltid hann bruka alla sina tegar, de var så många. Och det blev givetvis opraktiskt med alla redskapen släpandes. Det är en myt att kungen och adeln påtvingade bönderna att skifta. I frälsegårdar kunde de det, men de flesta svenska bönder var fria och ägde sin egna mark. Skifte skedde inte förrän någon ägare i byn begärde skifte. Därav finns det byar i våra dagar som inte genomgått laga skifte, men jag tror alla genomled storskiftet.

Storskiftet ledde till färre och större tegar, men huset lämnade inte byn. En bonde kunde nu äga äga mellan 2-20 tegar var vanligt.
Tidigt 1800-tal kom enskiftet, det mest genomgripande, men som minst genomfördes. Mest var det byar i Skåne och Västergötland som genomgick detta. Det innebar att verkligen all mark hamnade i ett enda skifte.

Sedan kom laga skifte och det innebar inte att ägaren fick all mark i ett skifte nödvändigtvis, men tegarna skulle ligga så nära gården som möjligt och dessutom skulle gården flyttas den egna marken. Alla gårdar behövdes inte flyttas. Någon eller några blev alltid kvar.

Storskifte ca 1750- ca 1820
Enskifte ca 1795-1820
Laga skifte 1821- ca 1930

Jag tror det har skett skiften på senare tid med i Dalarna tex.

Laga skifte, potatisen och vaccinet har man ju hört fick befolkningen att öka under 1800-talet.

Jag tror inte att skiftena medförde någon socialkris, i många bygder var det sockengemenskap och inte bygemenskap. På kontinenten tror jag att det ofta är så att by och socken var samma sak. Men i Sverige var det aldrig riktigt så. Vad jag förstått.

Solskifte hette väl den tidiga reformen, då man ville gardera folk för missväxt genom att ge dom olika täppor för att alla skulle kunna ha möjlighet till någon skörd.