Objektiv logik - finns det?

Logiken i Heffes exempel är grundad i empirismen. Vi har observerat att detta fenomen verkar vara konsistent. Problemet är att kanske livet som vi uppfattar är en hallucination och "verkligheten" kanske ser annorlunda ut. Det är således inte totalt objektiv men så nära man kan komma. Eftersom matematisk logik verkar gälla för alla, alltid så kommer den närmast objektivitet, vilket är varför vetenskapen använder sig av den...

Jag vill hävda att logikens lagar aldrig kan förändras, i vilket "alternativt universum" som helst så skulle samma logik gälla som här.

Kan nog inte ge några starka argument för detta, förutom det att det knappt går att förstå vad det skulle innebära att logiken var annorlunda. Ett exempel jag ofta hört är att det är helt omöjligt att rita en rund kvadrat. Den logiska princip detta strider mot är väl motsägelselagen antar jag, det kan helt enkelt inte vara så att någonting har fyra rätvinkliga hörn samtidigt som det inte har några hörn alls. Och hade några alternativa naturlagar verkligen kunnat förändra detta?

Det du missar är att logiken bara handlar om slutledningar. Det finns ingen universell, ultimat logik, utan många olika logiska system med olika regler och axiom. De är alla exakt lika "logiska". Det man sedan kan säga är objektivt sant är att givet ett visst logiskt system, som t.ex. den euklidiska geometrin, så följer vissa resultat, som att vinkelsumman i en triangel är 180 grader. Detta är objektivt sant givet axiomen i den euklidiska geometrin, men om jag ändrar mina axiom till icke-euklidisk geometri kan det istället vara sant att vinkelsumman är proportionell mot arean av triangeln, som på en sfär. Det som är objektivt sant är alltså inte axiomen/reglerna själva, eller resultaten på egen hand, utan implikationen att givet dessa axiom följer detta resultat.

Saxar lite från en annan tråd som slirade in på typ detta ämne:

Om vi antar att språk och den logik den medför bör ses som acceptabel så blir ju givetvis vissa konstateranden objektiva i den mån att det bör anses som korrekt. Men om vi å andra sidan har en part i vår stora värld så som på en person blir ju åsikten på ett sätt subjektiv, sen är det ett val hur man väljer att ställa sig i frågan gällande ordklyverier

Hur vet man det?

Att anamma den teorin blir ju snarare självdödande i det långa loppet, om allt som vi fastställt rent neutralt kan ifrågasättas i den månen så förfaller både människan och samhällets grund. Själv har jag ingen värdering i det, men man måste även kunna tillämpa praktisk filosofi kontra teoretisk för att uppnå en klarare realism även om det är i största form abstrakt

Jag tänkte börja med att bena upp begreppen lite.
Att vara objektiv är att inneha synen att människan är medvetna om en oberoende verklighet genom sina sinnen. Motsatsen subjektiv är att individen ensam upplever och tolkar omvärlden efter eget tycke och är osaklighet, partiskt.

Människan har genom logiska slutsatser sedan länge haft förmågan att omedvetet dra korrekta och rationella slutsatser från givna påståenden, få fram gemensam information från flera idéer och teorier.

Alltså finns logisk logik.

Men subjektiv menar jag det som är en produkt av vårt medvetande, tex cirklar. Det finns cirklar med hörn. massor.
Att slutsatserna blir annorlunda med andra axiom är ju klart.
Men gäller logiken, själva systemet om det inte finns en natur och inget medvetande?
Var finns den om den inte är bunden till vare sig naturen eller vårt medvetande. Den kommer av existens, men från vart. Existens är inte logik

Att kunna räkna, logik, färg, allt har kommit via evolution. I vår mänskliga värld så är det observerbara som är logiskt, alltid logiskt. Fullständigt objektivt och fint.

Om du däremot ska försöka förstå verkligheten så som den är beskaffad: glöm det.

Jag har försökt ge en gissning av hur logiken (sats, prädikat och modallogik) rent faktiskt uppstår, och hur det kommer sig att det kan användas praktisk.

Det du frågor om kan mer allmänt vara: "Hur kan något ha ett sanningsvärde?" eller "Vad vill det säga för en logisk sats att vara sann?". Eller tar jag fel? Alltså, jag menar, du frågar inte efter en historisk redogörelse, men undrar väl hur språk, logik, kan uppstå ur något som är olikt sig själv (t.ex. atomer och molekyler). Och då tänker jag att du frågar, implicit, till hur något kan betyda något, och vara sant eller falskt i kraft av sin betydelse, som logiska resonemang verkar vara. Och det är det man kallar en bra fråga

Har för mig jag har hört någonstans att matematiken egentligen hävdar att en cirkel har oändligt många hörn, om detta är sant eller inte spelar ingen som helst roll för motsägelselagen. För kan en cirkel ha oändligt många hörn samtidigt som den är kvadratisk, alltså har fyra (och endast fyra) rätvinkliga hörn?

Om du hävdar detta förstår jag inte annat än att du har en väldigt dålig bild av vad begreppen 'cirkel' och 'kvadrat' innebär.

Logiken är som varande ett axiomatiskt system helt befriad från subjektiva värderingar.
Logiken är skild från naturvetenskap, den sistnämnda bygger helt på empiri.
Även ett system med andra naturlagar måste följa logiken.