Objektiv logik - finns det?

Är det bara ett konstaterande av att "allt är som det är"?

Objektiv logik torde ju vara logiska resonemang kring sådant som är odiskutabelt. T.ex. "den här saken är rund" - förutsatt att man kan bevisa att den är just rund förstås. Håller man på med juridik kan man ju dock ex.vis inte hävda att en lösning på en juridisk frågeställning är logisk bara genom att hänvisa till lagboken eller rättspraxis.

Hur skulle logik kunna vara något annat än objektivt?

När det kommer till sanning i logik måste man väl hävda att det är en objektiv eller subjektiv sanning, eller att det inte finns någon sanning alls. Och nog finns det väl i alla fall en sanning i logik?

Hur skulle logik vara subjektiv då? I så fall skulle sanningen 1+1=2 bero på t.ex. vad vi människor tycker och tänker om påståendet, och i så fall så skulle 1+1=3 kunna vara sant i fall vi tyckte och tänkte annorlunda, men detta kan väl aldrig stämma?

Eller tolkade jag din fråga fel?

All mänsklig logik är subjektiv . Logiken bygger på preferensramar, uppväxt, förkunskaper om ämnet, uppfattning om verkligheten med mera. Objektiv kan man vara bara om man är en total TABULA RASA dvs ett oskrivet blad . Och det är ingen människa.

Vad med att ni kollar upp det ni pratar om, och ställer frågor som är lite mer otvetydiga.

TS, vad menar du med "objektiv"? Och vad menar du med, att det bara är ett konstaterande av att allt är som det är?

Logik som vetenskap är studiet av giltiga slutledningar. Vår enda "fact-checker" verkar vara våra intuitoner.

Logiken har inget att göra med det som ligger i världen, även fast vi ofta vill använda oss utav logiska resonemang för att försäkra oss om att något är fallet - men man utgår ju då från premiss som man håller för sanna, och det logiska resonemanget är alltså endast argumentets struktur, och är inte essentiellt knytat till det som ligger i världen, eller det man resonerar omkring (utöver den logiska strukturen då).

Om du undrar, om logiken endast gäller lokalt, inom en kulturell sfär eller liknande, då blir det ju mer spännande. Jag tror, att logiken är inlysande för oss, för att vi levar liv, där den sortens resonemang är användbara, och att logikens giltighet vilar på språket, men att språket i sin tur vilar delvist på ting i världen och vårt sätt att umgås dem. Om vi inser några "logiska" relationer i sättet vi pratar om ting, och om dessa relationer representerar något i världen, då kan man säga att logiken gäller objektivt, då resultaten, givet att de ting vi representerar med språket har relationer som motsvarar dem vi antar de har, men att dessa relationer kanske endast kan uttryckas i vissa språk, och att dessa språk endast uppstår inom vissa typer "livsförsel". Men det är inget man riktigt bryr sig om, när man studerar logik. Men klart måste man ju hitta någon förklaring för hur det kommer sig att vi har förmågan att resonera, och hur det kommer sig att det fungerar praktiskt.

Jag tror att den bästa förklaringen är, att det i alla fall finns vissa samband mellan ting i världen, och att språket till dels koder för dessa. Men det kan ju också vara, att det hela beror på synssättet, och att det faktiskt inte finns något som inte determineras av kultur och så, men det är jag inte så övertygad om.

Who knows...

Tvärtemot säger du ju att vi är det, och att det ledar till att vi "färgas", om man ska följa analogin. Att vårt sätt att se världen "skrivs" av uppväxtskår etc.

Att det krävs förkunskaper för att förstå matematik har väl inget att göra med dess objektivitet? Du verkar mer tala som om objektivitet skulle vara någon sorts neutralitet.

Vad jag vill mena med att logiken är objektiv är att den är helt oberoende av oss människor. 1+1=2 är sant idag, och om hela mänskligheten skulle dö imorgon så skulle 1+1=2 fortfarande vara sant, om vi antar att det inte finns något utomjordiskt liv så skulle ingen visserligen förstå sambandet i 1+1=2, men vad påverkar detta?

Om du inte håller med mig så måste du ju hävda att 1+1=2 inte heller var sant innan någon människa förstod det, men detta är ju helt befängt.

På vilket sätt säger jag att vi är objektiva? Nu måste du förklara din subjektiva tolkning här, annars förstår inte jag hur du menar.

Vi är logiska varelser, men inte objektiva i vår logik. Vår tolkning av situationer, parametrar, definitioner, omvärlden, teorier, idéer, beteenden, känslor (you name it) är SUBJEKTIV. Det gör att vi logiskt drar en slutsats som är baserad på vår tolkning alltså subjektiv. Vi tolkar med de biologiska och sociala verktygen som vi fått med oss. Även detta logiska påstående är subjektivt (helt utifrån mina preferens frames.)

Sen finns det den logiska slutsatsen inom vetenskaplig teori som du pratar om och det är en helt annan sak enligt mig.

I beg to differ.

Det krävs inte att man är en tabula rasa för att inte lägga någon värdeladdning i ett resonemang. Även om man erfarenhetsmässigt lärt sig att 1-1=0 så ligger det knappast något subjektivt i resonemanget som för oss fram till den slutsatsen. Hävdar man däremot att ett ting är vackert (vilket man säkerligen kan tycka även om man är just en oskriven tavla) så ligger det ingen logik i det eftersom det är en subjektiv bedömning.

ja, så fattade jag tråden....har jag tolkat fel? Helt logiskt då att vi inte finner ett gemensamt språk

Med ditt resonemang måste man ju också dra slutsatsen att vi inte kan bedöma vad som är objektivt - och isåfall borde du ju heller inte kunna hävda att ett resonemang inte är objektivt. Alltså är inte heller en tabula rasa objektiv ifall ditt resonemang ska hålla(?)

Ja svårt att komma fram till något om man pratar om olika saker. Men hur tråden borde ha tolkats från början vet jag faktiskt inte då jag inte förstår ett ord av vad TS försöker säga med sin första post.

Jag försökte bara ge ett svar på frågan i trådnamnet och då tolkade jag det som en fråga i fall det finns objektiva logiska sanningar, något jag då hävdar att det finns.