Förslag: Ett helt nytt styrelseskick i Sverige med det bästa ur det schweiziska

Jag håller med dig på den punkten. I min filosofi så är alla bidrag av ondo. Ska något beteende främjas, så ska det främjas med skatteavdrag, aldrig med bidrag.
Bidrag betalar man till de som inte kan försörja sig själva, så att de inte ska behöva svälta eller frysa ihjäl.

Däremot har jag oerhört svårt att acceptera att bidragstagare ska ha rösträtt. I alla fall inte rösträtt om hur skattepengar ska användas. Däremot kan jag tänka mig att landets samtliga medborgare har rösträtt till en "riksdag" som bara beslutar om vilka lagar som ska tillämpas i riket. Alla drabbas vi av lagarna i landet och där kan alla få ha en röst. Men hur regeringen förvaltar våra skattepengar, det ska våra skattebetalare bestämma.

Fast om man jämför svensk politik med exempelvis amerikansk så är ju mittenpolitiken i Sverige betydligt mer åt vänster. Tror faktiskt att det ligger i det svenska intresset att ingendera part får alltför stort inflytande utan att en jämviktsmodell uppstår. Egentligen är det väl inte heller demokrati om 51% bestämmer över 49%??


Fast många bidragstagare är ju resultatet av det socio-ekonomiska spelet vi har idag. Det finns väl inget samhälle som inte har några fattiga, bara att några länder har betydligt färre. Tycker du har en för enkel bild av höger-vänster politiken. Även vänster politiken i Sverige har varit tillväxt orienterad och faran med borgarna är att de har en naiv bild av att marknaden automatiskt löser alla problem. Utförsäljningen av sv tillgångar har ju snarare visat att både jobben och vinsterna hamnar i utlandet.



Fast ändå inte för om man har 51% så kan man driva igenom sin politik. Att politiken ibland är trögrörlig är inte enbart av ondo. Glöm inte heller bort att den politik som idag förs i Sverige är rätt så unik och är beroende på hur människan fungerar och tänker i Sverige och skulle inte funka i alla länder. Frågan är väl också om politikerna ska ha så mycket makt över sina medborgare, ser snarare att deras roll är att skapa möjligheter och leverera service till sina medborgare.


Jag tycker du har en felaktig bild av kompetens. Är man i dina ögon enbart kompetent om man har en högskoleutbildning? Jag tror snarare att Sverige behöver en politiker som vet hur vanligt folk har det och kan applicera modeller på verkligheter istället för en teoretisk abstrakt verklighet. Visst det politiska systemet är en verklighetsbubbla men det är ju vi medborgare som valt fram dessa individer...

Fast enligt ditt resonemang så bör väl den som betalar mest i skatt få mest röster??? Så här var det i Sverige förr i tiden och det är lite skrämmande att liknande tongångar hörs ännu idag. Samhället ska ju ändå representera sina medborgare annars förlorar det sitt existensberättigande.

Blir också lite trött på det eviga snacket om bidragstagare. Kungen, Kyrkan, Universiteten, Politiker osv är i viss mån också bidragstagare. Folk får inte bidrag för att samhället nödvändigtvis vill vara snällt utan för att det skapar störst samhällsnytta, dvs folk slås inte ut, social stabilitet, mindre brott osv. Istället borde vi föra en debatt om vad det är som gör att folk slås ut, vilka samhällsstrukturer suger ut människor och slänger dem på skräphögen? Vissa yrken är ex extremt slitiga med hög utbränningsfaktor.

Vill inte gå så långt, men däremot rösträtt OM man betalar inte skatt.
Kriminella och mentalt handikappade ska givetvis inte ha någon rösträtt heller.

Så är det...men vad har detta med förslagen till nytt styrelseskick att göra. Det innefattar ju just problemet med mittenväljarna, oavsett i vilken riktning dessa drar.
Just vad jag poängterar längst ner på denna sida! Tanken med förslaget är just att, som schweizarna, skapa demokrati i dess rätta form och ge politiker från vänster till höger möjlighet att i lugn och ro, utan populistiska åthävor, sinsemellan internt med gemensamma konsekvensutredningar diskutera långsiktiga frågor på ett effektivt sätt.
Återigen, oavsett min eventuella felbild, är tanken med en samlingsregering med de fyra största partierna ingående att den utan populism skall kunna arbeta långsiktigt, det kan aldrig vara fel i något land. Schweiz är ett mycket tydligt exempel på fördelarna med lagstiftad samlingsregering. Hittills i Sverige tillämpat system ger bara ryckighet, där partiernas maktsträvanden i offentlighetens ljus blir viktigare än ett för landet långsiktigt bästa resultat.

Alternativet just nu, med ett balanserade parti av SD-stuk, visar i ytterlighetsfallet den orimliga situationen, oavsett vilken konstellation som tar huvudansvaret för den förda politiken.
Ja, till 49% ...anser du verkligen det vara en demokratisk riktig princip?
Just därför är den schweiziska tanken med beslutande folkomröstningar och ibland kanske även rådgivande, eftersom man via Internet och telefon snabbt skulle få tillgång till folkets syn på olika förslag/beslut. Via massmedia (främst radio och TV) skulle regeringen kunna pedagogiskt undervisa och informera svenska folket om för- och nackdelar med olika lösningar resp. fattade beslut. På sikt skulle ett naturligt samarbete mellan folk och regering kunna uppstå och människor bli mer medvetna om politikens villkor.
Där har du totalt missuppfattat mig. Det viktigaste, som också schweizarna framhåller, är att kompetensen, istället för som i Sverige bland politiska broilers, skall sökas och föras fram via folkleden. Människor som i sitt förvärvsliv visat särskild förmåga som kan komma till sin rätt i det politiska livet. Vad gäller valet av regeringsmedlemmar, ställs naturligtvis särskilda kompetenskrav. En finansminister måste t.ex. rimligen ha hög utbildning i nationalekonomi i botten. Hur annars skulle han kunna välja medarbetare och tampas med dessa? Samma gäller övriga specialområden. I Sverige har vi under många decennier haft, i internationell jämförelse synnerligen lågt utbildade ministrar.
"Vi medborgare"... vilka är vi? Vilken möjlighet har flertalet medborgare att bedöma vilka som har kompetens nog inom de olika områdena som en regering har att tackla? Vi har ju inte ens möjlighet att i personval få information om dem vi röstar på!

P.S.
Vilken inställning har du till själva förslaget om nytt styrelseskick. Ser du för- eller nackdelar? I så fall vilka?

Fast jag är inte säker på att din modell skulle bli så mycket effektivare. Det finns vissa tröghetsmoment i Riksdagens arbete som gör att alla får komma till tals och med synpunkter, remisser skickas också ut till berörda myndigheter och samhällsorganisationer. Sedan är jag tveksam till att personer ska tillsättas beroende på kompetens, vem avgör vad som är kompetens och hur vet man att man får fram rätt personer? Ex en finansminister är ju heller ingen ö för sig själv utan ska ju ha uppbackning av kompetenta människor.

Politik är en avvägning mellan olika intressegrupperingar i samhället och en “kompetent” person skulle förmodligen inte kunna navigera i detta minfält av olika intressenter. Att politiken inte fungerar bättre i Sverige beror till stor del på dess invånare och bristande engagemang/visioner/ork.

Problemet med direktdemokrati är att folkviljan förändras snabbt och är svajig och lätt manipuleras av median. I dagsläget får man ju välja det parti som man är mest nöjd med/ tror på och sedan stå ut 4 år. Om partiet avviker för mycket så kan ju faktiskt medlemmarna i partierna avsätta sina ledare och välja nya varje år.

Tror snarare att vi bör föra en debatt om vad statens roll är och inte. I mina ögon borde samhället med dagens tekniknivå kunna tillgodose sina medborgares nödvändiga behov relativt enkelt. Sedan måste det fokuseras mycket mer på vad som är rationellt/effektivt och sedan applicera detta på alla verksamheter i samhället. Idag är ju många rädda för effektiviseringar då man är rädd för att förlora sina jobb. Blir faktiskt besviken när man ser alla onödigheter som det öses pengar över när alltfler har problem att få det dagliga livet att gå runt.

Tröghet finns i alla system, där fler än tre människor skall besluta sig för en lösning. Tanken bakom mitt förslag är just att väsentligt förkorta beslutsvägarna genom att samla partiernas beslutande representanter i en miniatyrförsamling. Dess representanter har ju samma röstkraft som resp. partier i riksdagen. Den stora fördelen är att diskussionen mellan få ögon/öron kan ske utan behov av populistiska utfall, avsedda att i maktsyfte bredda väljarbasen. Resultatet är att långsiktigt viktiga och känsliga beslut kan komma till stånd utan risk att rivas upp under nästkommande mandatperiod. Man kan alltså ta hänsyn till alla de kringbeslut som ingår i totalbedömningen.
Riksdagen! Kan du hitta på någon annan institution som bättre sköter urvalet. Den har ju resurserna och kapaciteten och kan informera sig om de valbaras kompetens och lämplighet. Fortfarande kommer ju en viss rest av parlamentarismen finnas kvar, den skall ju användas.
Just för att kunna omge sig med (välja) sådan kompetens (i varje fall till viktig del) och fördela uppdrag och gemensamt tolka resultaten, måste ju finansministerkandidaten rimligen själv besitta hög kompetens. För tillfället råkar vi ha en av de absolut mest kompetenta Sverige haft. Närmast jämförbar i kompetens var väl Feldt.
Det utmärkande för den kompetente är ju just förmågan att på ett objektivt sätt kunna utnyttja sin specialistkompetens. Den får han tillfälle att framföra inför övriga regeringsmedlemmar innan beslut fattas. Stor fördel att detta inte begränsas enbart till den egna politiska gruppen.
Visst och detsamma gäller riksdagens medlemmar. Därför är viktigt att sätta kravet högt för folkets rätt att ifrågasätta ett regeringsbeslut. Regering och riksdag har ju f.ö. långt dessförinnan haft möjlighet att pedagogiskt informera och diskutera alternativa lösningars för- och nackdelar. Vad kan man mer begära?
Självklart, det ligger ju i demokratins natur och påverkas inte i något avseende negativt av föreslagen form för styrelseskick.
Nu är du ute på djupt vatten. Staten skall främst ägna sig åt att skapa förutsättningar som tillåter människor och arbetsmarknad att fungera optimalt. Först då skapas tillräckliga resurser för dem som saknar egna möjligheter att försörja sig själva. Jag förmodar att det var de senare du främst tänkte på.
Låter som en utmärkt grund för en drastisk förändring av det politiska livet i Sverige.

Svenskarna förtjänar inte mer av demokrati, eller ett annat styrelseskick. Den allmänna bildnings- och medvetandenivån har sjunkit så mycket under det gångna halvseklet i Sverige, att det är skrattretande.

Minns folkomröstningen angående Sveriges medlemskap i EU 1994. Hur såg Ja-sidans propaganda ut? "Rösta inte nej, det är mycket roligare att säga ja!"...

Avskaffa både Riksdag och regering rakt av!
Det som inte kan beslutas direktdemokratiskt, ska inte vara en statlig angelägenhet.

Ditt synsätt är förklarligt, inte särskilt ovanlig och talar än mer för behovet av en ny form av styrelseskick.

Anarkismen ligger riskabelt nära som konsekvens. Det moderna samhället är alltför komplext för att dess styrning skall kunna läggas i händerna på majoritetens totala brist på kompetens. Schweizarna har visat vägen i över ett halvt sekel. Resultatet överträffar under den perioden tveklöst övriga länders vad gäller stabilitet och jämn ekonomi.

Jag håller med i allt, ... men jag har dock ingen detaljkunskap i nuvarande system, (vilket politikerna själva dagligen lever i och då kan förändra/utveckla/påverka) för att komma med fler konkreta och kreaktiva förslag utan ovan nämnda ... men det jag vet är att dagens svenska system inte fungerar i den allt mer globaliserade världen som vi lever i och det är ett faktum. Det är det som är kärnan till problemet, att politikerna själva måste komma till insikt med just detta, vilket dem inte kommer att göra ... Förändringsobenägna som en dröse konservburkar och lever i sin egna lilla värld där allt tuffar på som vanligt.

Vad som behöver ändras och utvecklas gällande det egna styrelseskicket vet dem nog bäst själva egentligen

Om jag läser in mig på ämnet, så kan jag återkomma med fler synpunkter och kreativa förslag.