Är fostret ett liv eller inte?

Din jämförelse var så dum att det räckte med att säga precis det jag sa.

Angående din "point" så har jag iaf gett min åsikt i ämnet utan att överhuvudaget nämna kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp!

Men nog finns det folk som baserar sin åsikt om abort enbart av den anledningen, men jag ser inget fel i det, även ifall jag tycker om att tänka ett steg längre.

Ifall du nu hävdar att argumentet "Kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp" är ogiltigt så måste du tänka på konsekvensen av det innebär, dvs att kvinnan inte har rätt att bestämma över sin egen kropp! Vad betyder detta isåfall?

Om vi nu ponerar att kvinnor inte har rätt till abort, men i övrigt har rätt att bestämma över sin kropp, vad hindrar dom ifrån att supa varje dag, använda sig av konstiga dieter eller på något annat sätt skada fostret och öka chansen för missfall, både medvetet och omedvetet?

Nu har du två svarsalternativ:

1) Ifall du nu säger att det finns något som hindrar dom från detta, vart går isåfall gränsen till vad kvinnor får och inte får göra under sin graviditet? Vem ska kontrollera detta, och hur ska detta vara praktiskt genomförbart? Ska det ge rättsliga påföljder?

2) Ifall du säger att det inte finns något som hindrar kvinnor från att göra vad dom vill under sin graviditet, då finns det inget som hindrar kvinnor från att utföra en icke-klinisk abort i praktiken, alternativt skada sin foster svårt under graviditeten, vilket kanske blir resultatet av att tvingas genomföra en graviditet man inte tar seriöst.

Nu ska det bli riktigt intressant med ett svar från FBs "pro-life" lobby...

Väl skrivet men du har säkert tänkt på att det är lätt att se till att fostret inte känner smärta genom bedövningsmedel. I de fallen kan en abort äga rum mycket senare än de graviditetsveckor där fostret börjar få en chans att överleva (från och med 22 fullbordade veckor).

Jag håller inte med om att pappans ord ska väga tungt. Det är en antingen-eller-situation. Det blir mammans beslut eller pappans då de är oense - och jag har svårt att se framför mig att en kvinna ska genomgå abort för att en man vill det, eller att mannen ska besluta att hon ska genomgå nio månaders graviditet.

Inte som direkt svar till Arasall:
1997 gjordes 158 aborter efter tillstånd från Socialstyrelsen, det vill säga efter 18:e graviditetsveckan. Och för att få det tillståndet krävs "synnerliga skäl". Att överhuvudtaget använda de aborterna som ett argument mot aborter förstår jag inte vitsen med. Det är inte är något man gör lätt eller lättsinnigt och har inget med aborters "medelvecka" att göra (1997 gjordes 93 % av aborterna innan graviditetsvecka 12).
Är fostret ett liv eller inte?
Antingen är man anti aborter och då ska ALLT liv vara heligt, eller så gör man avväganden, hoppas som fan man hamnar rätt och tar ansvaret för sina handlingar ifall det kommer en domedag.

RFSU:s FAQ ger svar på de flesta statistikfrågorna.

Jag tar det som om Flashbacks "Pro-Life" lobby har insett sitt nederlag?

Motbevisa mig gärna... Eller försök rättare sagt

I DN idag finns en intressant artikel om för tidigt födda barn med hjärnskador och huruvida man ska låta dom leva vidare.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j...usRenderType=2