Är fostret ett liv eller inte?

Ganska dum jämförelse av så många anledningar att jag tänker låta dig tänka ut dom alldeles själv.

För att besvara trådskaparens fråga hurvida ett foster är ett liv.

Ja, men inte på samma sätt som du och jag.

Inte fan blev någon klokare av mitt svar, dags att vi gör något åt saken.

Dags att tänka utanför lådan.

Just nu sitter vi och diskuterar ifall det är fel att döda ett foster eller inte... Intressant fråga, men det verkar uppenbart att vi inte kommer någon stans.

Låt oss ta ett steg tillbaka, varför är det fel att döda någon, egentligen? Gå tillbaka till civilzationens vagga, varför var det olagligt att döda folk i alla civilizationer?

1) Den avlidnes ägare, arbetsgivare, vänner och familj lider av det, emotionellt och/eller ekonomiskt.

2) Ett samhälle kan inte fungera ifall folk inte litar på varandra, att inte döda varandra är en bra början till tillit.

Nu tar vi och jämför en vanlig människa med ett foster, då ser vi snabbt att ett foster varken uppfyller #1 eller #2, alltså finns det inget egentligt skäl till varför man inte får döda sitt eget foster ifall vi glömmer bort den kristna moralen för en sekund.

När är det inte längre rätt att döda ett foster isåfall kanske ni frågar er? När det har fötts naturligtvis.

Annars kan man ju göra såhär...
Om en 16 årig tjej blir gravid, så kan man adoptera bort barnet till den familjen som fick missfall ^o)

Både att göra abort och välja att föda barnet har sina medicinska risker/följder.

Att göra abort minskar chansen att i framtiden kunna föda barn (enligt en tjej som gjort abort), och är inte en helt okomplicerad operation. Många kvinnor mår också mentalt dåligt efter en abort.

Att föda ett barn är inte helt riskfritt heller, men sen måste man komma ihåg att tjejers ändras ganska mycket efter att ha fött sitt första barn, personligthetsmässigt alltså. Att adoptera bort ett barn är inte heller så enkelt som det låter...

18 veckor, 20 veckor, 25 veckor... Det finns många tro och lite veta angående hur tidigt ett foster kan klara sig utanför moderns kropp. Fakta från Socialstyrelsen (juni 2004) säger att "enstaka barn överlever vid 22 fullbordade veckor, vid 23 veckor överlever ett icke obetydligt antal, vid 24 veckor överlever 50 procent samt vid 26 veckor ca 90 procent. Andelen barn födda vid 23-26 veckor är 0,16 procent av samtliga nyfödda, vilket är ca 150 barn per år i Sverige".

Dessutom påpekar de att "Majoriteten av barnen som föds i intervallet 23-25 fullbordade veckor har minst en svår medicinsk komplikation (svår lungsjukdom, hjärnblödning eller ögonskada) som kan påverka den framtida utvecklingen." och fallet Charlotte Wyatt (dom idag) visar att även om barnet föds så sent som vecka 26 är det inte säkert att det får ett människovärdigt liv.

Länk 1 om Charlotte Wyatt
Länk 2 om Charlotte Wyatt

Det är väl liv när man kan känna känslor och uppfatta världen?

Nja, hur biologerna räknar är nog olika där. Med "parasit" antar jag att man menar definitionen av "virus" där man talar om "parasiter som bor i levande miljöer" - som datavirus eller förkylningsvirus. Då passar inte foster in. Om man överhuvudtaget sysslar med liv så finns ju kriterierna:
1. kunna reproducera sig
2. ha en ämnesomsättning
3. ha envarierande population
4. besitta ärftlighet i generation efter generation
(källa - Maynard Smith & Eörs Szathmary, Major Transitions in Evolution, sid 15 kap: "What is Life?)
Om man ska ge sifg i kast med sådan definition måste man angripa problemet holistiskt dvs man måste se fostret som en del av en helhet som är "liv". MEn man kan definitivt inte säga att det är en "parasit". Tänk själv, foster är ju en förutsättning för människosläktet, lite taskigt att säga att de "parasiterar".
Samtliga djur har ju en "barndom" (varav människan den längsta) när individen kostar mer än den smakar för föräldrarna. Men ur ett genetiskt perspektiv är ju bäbisar mer värdefulla än gamla individer som redan reprodeucerat sig. "Arbetsför ålder"? Tja, vad är "arbete"? Det som behövs för att människosläktet ska överleva? Då arbetar även foster och barn som lär sig saker!

Rent praktiskt låter man ju med fördel kvinnan bestämma vad hon vill bära så länge det är fysiskt möjligt. Frågan "vad är liv?" och "vilka rättigheter tycker jag att ett foster har?" är ju inte de enda intressanta i sammanhanget. När det kommer till lagstiftning och praktik handlar det ju oxå om "Vilken rätt har jag att avgöra denna frågan för andra människor?" "Hur långt är jag beredd att gå för att hävda denna moraliska rätt?"

Fri abort säger jag! Har ni hört om "women on waves"? Blev nyligen bortkörda från Portugals hamnar...
http://www.womenonwaves.org/

Jag har inga minnen fram till dess att jag var två år. Är det rätt att döda spädbarn?

Whoa Nelly, slow down. I och för sig har du rätt i att ett foster borde klassas som liv men du kommer rejält snett på vägen till den slutsatsen. Att ett foster uppfattar ljud och röster (med smak, menar du då att fostret får in vätskan runtom det i munnen eller?) är ingalunda likställigt med att det har ett medvetande. Det finns maskiner som gör samma sak, kan ta emot input. Det du tänker på är att fostret är vid liv.

Ett litet foster har inga referensramar, alls. Om det hör att modern spelar Mozart spelar ingen roll, det har aldrig hört musik förut. Vet inte vad det är. Det är en observation utan någon bearbetning och om det är medvetande då har jag en AI framför mig i detta nu som jag sitter och använder.

Människa är man när man tar in omvärlden och reflekterar och reagerar på den och lär sig. Det börjar direkt efter födseln. Fostret är inte vid liv enligt den definitionen men som jag skrev tidigare, identifikation är väldigt viktig här.

Dra inte upp medvetslösa personer, hjärnskadade personer, tvååringar och så vidare. De har kommit förbi abortens vara eller icke vara.

Edit: Förtydligande.

Om man använder argumentet att man inte har några minnen från sin fostertid som berättigande för abort så gäller det även spädbarn. Man får helt enkelt använda andra argument.

Jag förstår vad du menar, men man kan inte abortera en tvååring... Hm. Ja, sett från den vinkeln är det extra tydligt för den som tar till argument som "inga minnen är lika med inget liv" som generell regel gällande alla människor som lever. Men ändå finns det en viss skillnad - i det här fallet gällde samtalstråden uttryckligen ett foster i magen. Och du har inga minnen från din tid som foster (vad vi vet i alla fall). Tycker man inte att fostret lever då betyder det inte att man inte tycker att en tvååring lever för mig. Urvalet är definierat.

Du vet väl, att ifall du inte kan nämna nån orsak till att jämförelsen är dum, då har ditt påstående noll debattvärde.

Min point var inte att direkt överföra situationen om siamesiska tvillingar till situationen foster/moder.

Min point var att visa, att "Kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp" är inget sakargument överhuvudtaget, och endast detta inte räcker till en motivering av abort.

Idag går gränsen för abort vid det antal veckor där ett foster inte kan överleva utanför moderns kropp. Det är en svävande gräns, eftersom vår teknik alltid har utvecklats, medan kroppens utveckling går betydligt långsammare än teknikens.

Personligen anser jag att en abort är godtagbar så länge det inte innebär smärta för fostret, och så länge det är vad föräldrarna önskar. Jag vet att abort är kvinnans val, men jag är inte helt säker att det bör gälla - fast nota bene - jag har ingen aning om hur det skulle kunna säkerställas, än mindre lagföras.

Pappor är viktiga, pappor bör väga tungt, och en bekräftad pappa bör ha ett ord i laget när det gäller abort. Ett tungt vägande ord. Det är min åsikt.

När det gäller abort i övriga fall, gäller mina övriga åsikter - så länge det inte innebär smärta för fostret. För mamman blir alltid smärta resultatet. Mer eller mindre.

Framför allt, är det unga tjejer det handlar om, tjugo eller yngre - fram med psykolog och kurator. Det är ett totalt måste.