• 1
  • 2
2011-03-13, 16:32
  #1
Medlem
dumtekteks avatar
Jag har ett stort problem med mina overklighetskänslor, det finns där hela tiden. Jag kan beskriva de genom att det känns som att jag tittar ut genom ett fönster hela tiden och känner mig allmänt skev, lite som på at på amfetamin eller som afterglowen på hash.

Denna konstanta overklghetskänsla gör att jag unviker att gå ut och vara social då dena skeva känsla ibland blir till stark ångest i sociala situationer eller där det finns mycket folk.

Denna känsla började efter min första psykos när jag var 18 (25 nu) som var drog relaterad då jag hade använt mycket amfetamin under en längre period. Just nu så använder jag inga droger , men vad jag tänker hur denna känsla kom från så misstänker jag droger fast min läkare säger att det är ångest, är det någon som här på flashback som upplever samma sak, och i så fall hur fick ni bort de??

Den pajar så mycket i mitt liv!!! det ända som tar bort den är benzo men det får jag inte mer, käkat förövrigt citalopram och zyprexa utan något bra resultat.
Citera
2011-03-13, 16:40
  #2
Medlem
när man väl har fått uppleva hur subjektiv verkligheten är så är det svårt att tro på den på samma sätt

de må kännas overkligt men i min mening är den närmare verkligheten

deal with it.. glöm bort dig i vardagen, något som verkligen hjälper är att tänka på sex
Citera
2011-03-13, 17:18
  #3
Medlem
dumtekteks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FruktPalm
när man väl har fått uppleva hur subjektiv verkligheten är så är det svårt att tro på den på samma sätt

de må kännas overkligt men i min mening är den närmare verkligheten

deal with it.. glöm bort dig i vardagen, något som verkligen hjälper är att tänka på sex

vet inte om att tänka på sex löser problemet, visst verkligheten suger men den ska inte var skev! tänka på sex , nää tror inte de
Citera
2011-03-13, 19:14
  #4
Medlem
-Johan-s avatar
Tja.

Har samma problem som dig.. Bara att jag fått mitt av panikångest o inte droger. Men jag håller med dig, påminner lite om afterglow, känns på nåt sätt som att man är smått "stenad" utan den behagliga känslan. Helt jävla sjukt obehagligt. Haft detta i kanske 4-5mån nåt sånt. Vetefan hur man ska lösa det.

Tror att jag måste kunna hitta mig själv innan det här kommer släppa. Låter lite fuckat, men jag är på väg i alla fall. Känner att jag tappat bort mig på nåt sätt, vetefan hur man ska förklara.

Jag pallar med skiten om jag äter benzo, annars tär dessa känslor fruktansvärt på en. Känns som jag är på väg att få panik när som helst ungefär.
__________________
Senast redigerad av -Johan- 2011-03-13 kl. 19:17.
Citera
2011-03-13, 22:05
  #5
Medlem
Transmissons avatar
Jag vet exakt vad du snackar om. Gick igenom samma grej under ett par månader för ett par år sedan. Jag vet precis hur obehagligt det är, hur rädd och panikslagen man kan vara, men det sämsta du kan göra är att bry dig om det. Tillståndet får kraft ifrån dina panikslagna tankar och kommer manifestreras som en självuppfyllande profetia så länge du är rädd för känslan.

Tips du kan göra för att må bättre:

1. Var inte rädd för tillståndet. Låt det absolut inte vara ett hinder i ditt liv. Det kan möjligen vara lite svårt för dig att ta tag i vardagen precis i början, men snart kommer du inse att du är samma skit som du alltid har varit.
2. Håll igång med någon fysisk aktivitet
3. Träffa vänner
4. ... Ja, kort och gott, ta tag i vardagen igen.

När du verkligen inser att det är dina egna tankar som fuelar på skiten så kommer du börja garva.

Licka till.
Citera
2011-03-13, 23:23
  #6
Medlem
seamoonstars avatar
Jag levde med fruktansvärda overklighetskänslor och ångest under flera månaders tid för flera år sen.
Vändpunkten kom när jag fick kontakt på djupet med mina känslor, speciellt ilska. Då vände allt (hade då gått i psykoterapi ett par veckor eller så) Kanske är det nåt sånt som skulle kunna hjälpa dig???
Hoppas du mår bättre snart.
Citera
2011-03-14, 00:49
  #7
Bannlyst
Jag upplevde samma overklighetskänslor, dom försvann en tid efter jag slutade med amfetamin och ecstasy.
Citera
2011-03-14, 17:50
  #8
Medlem
dumtekteks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Transmisson
Jag vet exakt vad du snackar om. Gick igenom samma grej under ett par månader för ett par år sedan. Jag vet precis hur obehagligt det är, hur rädd och panikslagen man kan vara, men det sämsta du kan göra är att bry dig om det. Tillståndet får kraft ifrån dina panikslagna tankar och kommer manifestreras som en självuppfyllande profetia så länge du är rädd för känslan.

Tips du kan göra för att må bättre:

1. Var inte rädd för tillståndet. Låt det absolut inte vara ett hinder i ditt liv. Det kan möjligen vara lite svårt för dig att ta tag i vardagen precis i början, men snart kommer du inse att du är samma skit som du alltid har varit.2. Håll igång med någon fysisk aktivitet
3. Träffa vänner
4. ... Ja, kort och gott, ta tag i vardagen igen.

När du verkligen inser att det är dina egna tankar som fuelar på skiten så kommer du börja garva.

Licka till.
va fan menar du med de??
Citera
2011-03-14, 17:51
  #9
Medlem
dumtekteks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av seamoonstar
Jag levde med fruktansvärda overklighetskänslor och ångest under flera månaders tid för flera år sen.
Vändpunkten kom när jag fick kontakt på djupet med mina känslor, speciellt ilska. Då vände allt (hade då gått i psykoterapi ett par veckor eller så) Kanske är det nåt sånt som skulle kunna hjälpa dig???
Hoppas du mår bättre snart.
Har gått i kbt utan någon större framgång
Citera
2011-03-14, 17:54
  #10
Medlem
dumtekteks avatar
Jag har provat att ignoera det hela och försökt leva "normalt" utan droger men det känns som att min kropp/psyke inte kan ta sig igenom dessa overklighetkänslor, ju mer jag konfroterar den destu värre blir den.

Tillslut blir man så jävla omotiverad att man sen kommer tebax till ruta ett.
Citera
2011-03-14, 19:00
  #11
Medlem
-Johan-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dumtektek
Jag har provat att ignoera det hela och försökt leva "normalt" utan droger men det känns som att min kropp/psyke inte kan ta sig igenom dessa overklighetkänslor, ju mer jag konfroterar den destu värre blir den.

Tillslut blir man så jävla omotiverad att man sen kommer tebax till ruta ett.

Precis samma här... Tråkigt men sant.
Citera
2011-03-14, 20:09
  #12
Medlem
Transmissons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dumtektek
va fan menar du med de??
Haha roligt att du tog det som en förolämpning. Det är något som min mamma brukar säga, hon menar på att hur mycket man än ändras så är man i grunden "samma skit".

Alltså, din ångest ger sken av att du inte är samma person men det är du och allt är precis som det alltid har varit.

Licka till.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in