Hur gör skådespelare??

Hej!

Hur är det med filmskådespelare, KÄNNER dem det dem spelar, eller
"fakear" dem? Jag menar för mig själv är det så gott som omöjligt att
tex se säker ut om jag känner mig osäker eller få till ett visst ansiktsuttryck
om jag inte KÄNNER det. Så jag antar att skådespelare verkligen måste
gå in i och VARA sin roll?

Eller någon som vet hur det fungerar?

(Nu tänker jag på FILM-skådespelare och INTE teater)

Dem fakear det och spelar sin roll. Eller va?

Är väl olika från skådespelare till skådespelare.

Har läst att när Leo Dicaprio filmar en film brukar han tänka på liknande händelser i hans riktiga liv för att komma i rätt stämning, antar att det är fler som gör likadant.

Fråga sir Ian: http://www.youtube.com/watch?v=nyoWmkhRyp8

Finns väll huvudsakligen två typer av skådespelare - karaktärsskådisar och ... eh, inte-karaktärsskådisar...

De finns de som går in i sin roll och stannar där och ÄR rollen under inspelningen, sen finns det dom som bara spelar rollen. Man kan märka ganska lätt skillnaden mellan dom. Christian Bale är en karaktärsskådis som "blir" rollen, medan tex Tom Cruise bara spelar en roll.

Skådespelare kallas ju just för skådespelare för att dom har förmågan att styra och ställa med sitt humör så att säga.

Det är det som skiljer en dålig från en bra skådespelare.

Förhoppningsvis går de in i rollkaraktärens tankesätt, försöker komma underfund med rörelsemönster, gester, ett tonläge, blick och minspel som skapar trovärdighet hos publiken. Har du aldrig någonsin låtsats att du är någon annan, inte ens som barn lekt att du är riddare eller polis, spelat rollspel eller pysslat med teater på amatörnivå? Ungar leker ju make believe-lekar mest hela tiden även om det är på en helt annan nivå om professionella skådespelare.

Det handlar ju om att förställa sig. Ska man göra det trovärdigt gör man som de skådisar som pysslar med sk method acting, d.v.s de går in i rollen på djupet och läser på vad det nu månde vara, tränar upp sin kondition/bantar/bygger muskler/lär sig fraser på ett främmande språk eller vad som nu krävs. Vissa är ju som bekant mer extrema än andra, exempelvis Christian Bale som tokbantade inför The Machinist (såg ut som ett benrangel) för att senare bygga upp sig till ett msukelberg inför rollen som Batman i Batman begins. Det finns många andra exempel på skådisar som pysslar med method acting och som gått in extremt hårt för att göra sin rolltolkning så trovärdig som möjligt. Här i Sverige är det väl kanske inte så jättevanligt att skådespelarna kan lägga ned många månader eller år på att "komma in i en roll" även om det såklart finns undantag.

Många skådisar förbereder sig minutiöst för roller som kräver det. Ska man spela nån sorts actionhjälte och göra alla sina stunts (kasta eller rapellera sig från hustak, springa fort på smala avsatser, fightas, klättra osv) själv funkar det inte att komma dragandes som ett 120 kilos istersvullo och bara "låtsas" att man är actionhjälte. Man måste påminna om det rent fysiskt också.

En fråga bara. Har du ens testat att googla i ämnet eller är det här bara en tramstråd?

Mycket intressant!

Men kan du berätta mer om vad skillnaden är mellan dessa? Ser man någon skillnad?
Både Bale och Cruise är ju bra skådespelare?

Fruktansvärt roligt!

Absolut ingen "tramstråd", jag vill genuint veta hur det går till. Har googlat lite men tycker det är svårt att veta vad som är "bra" och "dåligt" info genom google och tänker att genom att skriva här så kommer förhoppningsvis folk göra inlägg som har lite bättre koll på och överblick i ämnet och därigenom förhoppningsvis kan ge mer "informerade tips".

Tja, lite krånglit att beskriva HUR man kan märka det... jag antar ett sät är att när man ser en film så kan man fråga sig själv om man ser skådespelaren eller karaktären i filmen? Exempelvis kan vara i Top Gun; tänker du att "det där är Tom Cruise som flyger" eller tänker du att "det där är Maverick som flyger"

Svarar du Maverick så visar det att Cruise försvunnit in och blivit sin roll. Tänker du Cruise så har han misslyckats som skådespelare hehe.

Typ.

Skillnaderna är väl att vissa skådisar är sin roll under hela filminspelningen, även när kamerorna har släckts. Ett bra exempel på det är Daniel Day Lewis som tydligen envisas med att använda samma dialekt, tonläge, språk och rörelsemanér så länge han är på sin "arbetsplats".

Bale är kanske extrem och nästintill övertydlig emellanåt i sitt skådespel (dock en stor favorit) medan Cruise inte anses (eller ansågs rättare sagt) som en duktig skådis, mer ett pretty face som gestaltade sina roller ungefär lika styltigt oavsett. Jag tycker iofs inte det stämmer. Just Cruise har ju gång på gång visat att han är mycket övertygande i alla sorters roller och att han inte bara är en snygg skådis som haft tur att få roller som passar honom. Jag menar, han gjorde ju t.e.x rollen som Ron Kovic i Född den fjärde juli ruskigt bra för att nämna ett exempel.

En riktigt duktig skådis övertygar mig om att h*n är den h*n utger sig för att vara när h*n spelar en roll. När jag ser Sean Connery som charmig manschettbrottsling i Det stora tågrånet så är det en riktig kriminell som står framför mig. När Robert De Niro klampar fram till Cybil Shepherd och skäller på henne för att hon undviker honom i klassikern Taxi Driver, ser jag verkligen en riktig människa av kött och blod framför mig, en bitter psykopat med traumatiska minnen från Vietnamkriget och ett dåligt förhållande till omvärlden. Han ÄR Travis Bickle och känns helt äkta om än att han är skvatt galen. Detsamma gäller Dustin Hoffmans gestaltning av savanten Ray Bibbitt i Rain man. Han blir aldrig tillgjord eller löjlig utan känns såpass genuin att det nästan blir jobbigt att titta på honom för att han känns så verklig.

Eller vad sägs om Jack Nicholsons paradroll RP McMurphy i Gökboet? Går det att tro något annat än att han verkligen är den där frihetstörstande, rebellen som charmar och retar gallfebern på sin omgivning?

En riktigt duktig skådis levererar sina repliker på ett naturligt sätt. H*n låter inte som att h*n läser upp repliken från ett papper eller koncentrerar sig. Replikerna kommer naturligt.

Det lustiga är att några av våra absolut största skådisar tycks ha svårt för att bara vara sig själva. De måste spela en roll, annars känner de sig inte bekväma utan blir som nervösa skolpojkar på väg till första dansen. Robert De Niro ger just ett sånt intryck tycker jag. Fantastisk på film, ganska ynklig och stel i intervjuer.