Mars 2011: Kärnkraftverket i Fukushima - utbruten och sammanfogad tråd

Tack för bra länkar!

När man förstår att Tsunamin förstörde mer än 25.000 fiskebåtar och ett antal procent av Japans totala risodlings-areal får man en annan känsla för katastrofens omfattning.

Av den första länken att döma kan risodlingen komma igång relativt snabbt (mindre än ett år, i vissa fall under samma år); litet salt är tydligen positivt för risodling, överskottssaltet som spolats upp på fälten filtreras tillbaka till det närbelägna havet och i de flesta fall verkar lera och slam göra mer nytta än skada (erfarenheter från Aceh, Indonesien efter 2004 års Tsunami).

Längre tid verkar det ta att återställa alla fisk- och sjögräsodlingar som fanns längs kusten (denna kustremsa verkar ha varit något av Japans skafferi).

Mera oklart är det förstås för de områden som drabbas av kemikalieutsläpp eller radioaktivt nedfall.

De områden som drabbats av nedfall utgör å ena sidan "bara" 10 eller så av de kustområden med ris/fisk/sjögräsordlingar som förstörts, men det är ju detta område som är trådens kärna.

Därför undrar jag om det är någon som har några prognoser för när stråldoserna längs kustremsan kring Fukushima har sjunkit till sådana nivåer att

a) folk kan bo där igen
b) man kan odla ris igen
c) man kan odla fisk o sjögräs och äta fisken från närområdet

(Sen noterar jag även att det tydligen är så, att denna kustremsa är ett avfolkningsområde där den yngre generationen till stor del flyttat till storstäderna och där den genomsnittlige bonden är 60 år. Många av dessa verkar nu mest vara intresserade av att pensionera sig; det är för jobbigt att starta om.)

Lite salt är bra. För mycket är inte bra alls. Enligt historieläran förstördes ju khartagos åkrar just genom att man spred salt över dem så frågan är vilka koncentrationer det rör sig om. Blir det mycket vatten stående så fastnar ju saltet i marken på vägen ut. Likaså kan man ju få hög saltkoncetration genom avdunstning av vattnet.

Rör det sig om slam från sjön så kan det vara nyttigt men är det sånt som revs loss längre in så är det nog tveksamt med tanke på att jord från städer brukar vara rätt förorenad osv.

Det som är positivt i sammanhanget är ju att det i Japan rör sig om relativt lätta isotoper iom att reaktorerna står kvar. Därmed bör halveringstiderna vara kortare än runt tjernobyl där stora delar av reaktorn kastades ut. Tyvärr har jag inte sett någon sammanställning värd att nämna på detta.
Cesium ligger ju på ca 30 års halveringstid jämfört med plutoniums 24 000 år.

Sen kan man ju snabba på det med konstgjorda åtgärder som tex att schakta bort ytjord eller genom att just odla marken med upptagliga grödor. För man sen bort de grödorna och destruerar dem så lakar man ur jorden

På punkt C så handlar det ju även väldigt mycket om att sanera botten från byggmatrial. bilar, oljeföroreningar och anna bråte som tsunamin la av där. Innan det är gjort går det ju inte gå med tex trål där

Erfarenheterna från Indonesien efter Tsunamin 2004 förefaller vara att i de flesta fall är slammet positivt för skördarna och åkrarna återhämtar sig mycket snabbare än man tror. Jag citerar ur den artikel i Huffington Post du refererade till tidigare:

The 2004 tsunami ravaged rice fields in Indonesia's Aceh province, and scientists made dire predictions of years without a crop. But many recovered quickly.

"Thank God, we were able to harvest rice just one year after the tsunami decimated my rice fields," said Sulaiman Abdullah, 55, who farms a third of an acre (1,300 square meters) in the village of Beuradeuen.

"And the quality is even better than it was before, maybe because the mud, garbage and sea water brought in by the wave made the land more fertile," he added. "The same tsunami that first destroyed our lives was in the end a blessing of sorts."

Och längs den japanska kusten förefaller det som om många faktiskt började odla ris redan sommaren 2011 för att kunna skörda på hösten (men inte inom 20-km-zonen).


Kan det möjlilgen bli så att även isotoperna sköljs ur jorden på samma sätt som saltet? I så fall finns möjligheten att strålningen sjunker betydligt snabbare än vad halveringstiden anger.

Efter att ha tittat runt litet undrar jag om det kanske är så att erfarenheter saknas inom detta område.

Någon som känner till om det finns tidigare erfarenheter om just detta?

(Sen måste man förstås tillägga, att om nu isotoperna sköljs ur jorden så hamnar dom sannolikt i havet...)

Jag tror att det till och med är värre än så; när man rensat upp måste man bygga upp lax-, sjögräs- och andra odlingar på nytt. Och när de väl är klara ska man plantera ut laxyngel och sjögrässkott som behöver ett bra tag att växa innan man kan skörda.

Men i närheten av Fukushima dai-ichi är det knepigare; det räcker att man i närområdet fångar en och annan fisk med höga Bq-tal (vilket har skett nyligen) för att det ska råda osäkerhet och för att myndigheterna ska utfärda förbud mot försäljning av fisk därifrån.

Som jämförelse kan nämnas, att myndigheterna utfärdat förbud mot shiitake-svamp som odlas längs sluttningarna upp från kusten, om svampen innehåller mer än 500 Bq/kg. Och det verkar räcka att enstaka partier från en by når över 500 för att allt därifrån ska förbjudas.

Jo men man måste ta hänsyn till två stora skillnader.
Japan är betydligt mer industraliserat än Indonesioen och därmed innehåller marken tyvärr mer miljögifter.
Den andra faktorn är att i Indonesionen så kom det mesta slammet direkt från havet. I Japan verkar det i många fall mer röra sig om matrial som tsunamin slet loss längre in
Iom det kan man inte sätta likhetstecken mellan Indonesien och japan när det gäller effekter.
Ta tex dioxin som knappast förekommer i indonesien men som fanns i japanska städer och samhällen. Hamnar det på åkrarna så är ju den jorden förstörd. Samma sak gäller diesel (jag kommer inte ihåg hur många 1000 m3 vatten en hundraliterstank förstör men det är många).


I teorin så fungerar det så. Tror inte nån har gjort några större praktiska prover. Men återigen så måste man veta rätt mycket om vad det är för strålämne det är frågan om. Vissa ämnen är ju vattenlösliga medans andra inte är det tex.

På grundläggande nivå handlar det ju om urlakning eller spädning på samma sätt som vilken grogg som helst. Dricker vi upp en klunk (eller för bort en smittad skörd) så blir det mindre kvar i glaset.
Slår vi på mer vatten blir det en svagare grogg (lägre stråldos per volymenhet).

Sen beroende på strålare så kan den ju vara rätt ofarlig bara den hamnar en meter ned eller två.

Nu kan man se hur det är i gatuplanet runt Fukushima
http://bit.ly/WWHVlK

Är det inte mera så att ämnena sjunker ner i marken efterhand som det regnar ?
Har för mig läst något om detta på någon Tjernobyl sida.

Om de är vattenlösliga så kan det ske. Sen kan man ju snabba på det genom att gräva av toppjorden och begrava den ett par meter ned.

Om det är en effektiv åtgärd eller inte beror till stor del på vad det är för ämne/ämnen som ger ifrån sig strålningen.

Borde det inte räcka att partiklarna sjunker så djupt att risets rötter inte når dem?

Hur djupt når risets rötter? Någon som vet?

Sen är det väl litet annorlunda jämfört med exempelvis Tjernobyl eftersom dessa risfält ligger nära havet och periodvis står under vatten. Om jag förstått rätt betyder det att det rinner av en del från fälten rakt ut i havet.

Risken är ju bara att det sugs upp igen.

Fukt vandrar ju tex mot torrare ytor och på så sätt kan vatten krypa uppåt
Sen har du maskar och annat som lever i jorden och flyttar runt ämnen så jag skulle nog vilja ha en meter mellan rötter och ev aktivt matrial. Sen om det är tunga isotoper så lär det inte räcka men jag tror inte det är så mycket av dem i Japan då de bör vara kvar i i inneslutningen

Tyvärr får vi nog konstatera att verkligheten inte är så enkel. När det gäller strontium och cesium (jod kan vi lämna eftersom jod redan har klingat av) så har dom båda stark affinitet till vatten. Båda bildar lätt jonföreningar och rörelsemönstret blir starkt beroende av hur olika vätskeflöden rör sig i jorden. Detta är anledningen till att många ämnen (inte minst gifter) rör sig uppåt med hjälp av olika vätskeströmmar.

Jag är ingen geolog men jag kan tänka mig att har man kontaminerade jordmassor samt kontaminerat grundvatten så är man i en mycket besvärlig sits. Att "bli av" med den radioaktiva kontaminationen på naturlig väg känns inte som en framkomlig väg.

Vad man behöver göra är att skala av 2-3 meter av det översta jordlagret och tvätta det genom att låta vatten långsamt passera igenom det.

http://m.sverigesradio.se/artikel/5496633?programId=83

Det låter ju allvarligt men jag är inte insatt så jag vet inte.

Nytt läckage:
http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-22079370

Verkar även som dom börjar ha problem med att förvara förorenad jord/vatten... Fyfan, när ska resten av världen börja hjälpa till, detta är ju en global katastrof.