De dramatiska konsekvenserna av jordbävningen i Stilla havet med en styrka på 9,0 på richterskalan - tsunamin, som tillsammans med jordbävningen dödade tiotusentals människor, och den därigenom utlösta kärnkraftsolyckan i Fukushima - ställer faktiskt mänskligheten inför en existentiell utmaning. Men den är av ett helt annat slag än det som medierna med sin dygnet-runt-katastrofrapportering försöker tuta i oss. Hur företrädarna för alla de i förbundsdagen företrädda partierna reagerade på händelserna - inklusive förbundskansler Merkels dramatiska kovändning - kan i alla fall bara beskrivas så som tyska dagstidningen FAZ gjorde den 17 mars: som resultatet av en "energipolitisk hjärntvätt".
Vi är just nu konfronterade med två fundamentala kriser: 1. finanssystemet i det transatlantiska området är inne i slutfasen av sitt sammanbrott, vilket som reaktion har fått en masstrejkprocess som sprider sig till allt fler regioner i världen, och 2. en dynamisk process av kraftigt förstärkt solaktivitet, som sammanhänger med en serie jordbävningar och vulkanutbrott framför allt i stillahavsområdet - den s.k. "eldringen" - och som förutses öka ännu mer under de närmaste två åren.
Men i stället för att ställa den helt avgörande frågan hur Japan kunde drabbas av det värsta jordskalvet i sin historia med en styrka på 9,0 på richterskalan - de japanska kärnkraftverken är byggda för att klara skalv på 8,2 - så fokuserar medierna dagarna i ända så gott som uteslutande på den förskräckliga olyckan i Fukushima, utan att reflektera det minsta över att detta inte handlar om en isolerad händelse i Japan, utan om det tredje skalvet inom ramen för väldiga förflyttningar av kontinentalplattorna i stillahavsområdets "eldring", som började med ett skalv i Chile den 27 februari 2010 med en styrka på 8,8 på richterskalan, följt av ett skalv på Nya Zeeland den 22 februari 2011, som med en styrka på 6,3 förstörde landets näst största stad, Christchurch, och nu skalvet på 9,0 i Japan den 11 mars.
I och med detta senaste skalv flyttades Japan 4,5 meter närmare USA, och nordöstra Japan sjönk med 75 cm, vilket ytterligare förstärkte tsunamins förstörande kraft. Sedan dess buktar planeten ut och in i 6,5-minuterstakt och vibrerar så att den liksom brummar, några oktaver under det område som det mänskliga örat kan uppfatta. Enligt Nasa har jordaxeln tippats 17 cm, Jorden har fått en skjuts och snurrar två miljondels sekunder fortare. Ryska och amerikanska forskare varnar för att fler katastrofala jordbävningar är att vänta i Nord- och Sydamerika under den närmaste tiden.
I det senaste skalvet i Japan frigjordes energi motsvarande 480.000 kiloton TNT. En jämförelse: den största testade atombomben motsvarade 50.000 kiloton, Tjernobylolyckan var knappt en femtedels kiloton, 0,2 kt. Eruptionerna på solytan, som nu uppträder med större intensitet, frigör energi på uppemot en biljon (1.000.000.000.000) kiloton. Och dessa eruptioner, som i sin tur sammanhänger med cykliska processer i vår galax, sätter i gång elektrodynamiska processer som har ett klart samband med den ökade skalvaktiviteten på Jorden, även om vi ännu inte vet exakt hur detta samband ser ut.
Om vi vill undvika att hela planeten en inte så vacker dag plötsligt ska se ut som nordöstra Japan gör i dag, då måste vi snabbt se till att lära oss mer om de processer som försiggår i vårt solsystem och i vår galax, och det betyder att vi bland annat så fort som möjligt behöver komma upp i högre energitätheter i produktionsprocessen, för att så snart som möjligt kunna bemästra kärnfusionen - alltså den process som äger rum i solen. Bara då kan vi tillgodose energibehoven hos en växande världsbefolkning, som vid det här århundradets utgång kommer att ha ökat sexfalt. Och bara då kan vi när så behövs ingripa i dessa processer, på ett sätt som innebär att vi "råder över naturen".
Om vi i dag skulle avveckla kärnkraften inte bara i Tyskland utan i hela världen skulle det betyda några miljarder människors omedelbara död. Om bara Tyskland skulle välja att avveckla, skulle det betyda slutet för Tyskland som industrination, massfattigdom och ett ännu mer förfulat landskap genom miljöfarliga vindsnurror och solpaneler.
De problem som finns med kärnkraften i dag är helt och hållet ett resultat av forskningssabotaget som har pågått ända sedan 1970-talet, och som har lett till att t.ex. högtemperaturreaktorn, som har en inbyggd säkerhet, i dag bara byggs i Kina. De tekniska problem som uppstått med kokarreaktorerna i Japan - nota bene orsakade av den med solaktiviteten sammanhängande jordbävningen - hade kunnat vara överspelade för länge sedan, och Tyskland skulle ha fortsatt att vara ledande i utvecklingen av HTR och andra säkra reaktortyper. Det är den vägen vi måste slå in på, samtidigt som vi tillsammans med andra nationer snabbar på utvecklingen av fusionskraften.
I användningen och bemästrandet av fusionskraften ligger nyckeln inte bara till en långfristig energi- och råvarusäkerhet för mänskligheten, utan också till vår förmåga att hantera de processer som nu utspelar sig på grund av eruptionerna på solytan, där kärnfusion pågår oavbrutet, på ett sådant sätt att mänskligheten kan överleva.
Under vår planets utvecklingshistoria har det många gånger inträffat att arter och släkter har dött ut i samband med stora jordbävningar och vulkanutbrott; dinosaurierna är bara ett berömt exempel. Om vi inte vill att människosläktet också bara ska finnas kvar som fossil, så måste vi lära oss att bättre förstå hur det oerhört stora universum, som är i ständig anti-entropisk utveckling och där det hela tiden bildas nya galaxer, påverkar vårt solsystem och därmed processerna på Jorden.
Om människan till skillnad från alla andra levande varelser inte hade haft denna kreativa förmåga, som gör att vi kan förstå naturen och sedan råda över den, då hade vi aldrig höjt oss över en befolkningspotential på kanske fem miljoner människor, nämligen som samlare och jägare. I universums historia utgör människans historia en löjligt liten bråkdel av tiden. Mänskligheten går alltså i sina allra första babyskor, vad gäller vår intellektuella och moraliska utveckling.
Krisens förlopp så här långt har visat att den japanska befolkningen var intellektuellt och känslomässigt mycket bättre rustad att klara krisen än majoriteten av den av medierna och miljö-nissarna hjärntvättade tyska befolkningen. Om vi inte i en snar framtid vill sluta som dinosaurierna, då behöver vi en banklagstiftning som sätter stopp för kasinoekonomin och en verklig renässans för naturvetenskaperna och den klassiska kulturen. Om vi genomför det, kan vi se framtiden an med optimism.
Undrar hur mycket det snälla kan ta kål på 
