Citat:
Ursprungligen postat av rootbit
Jag förstår inte problemet. Myndigheterna och TEPCO pratar om 3,8 mSv/h vid reaktorerna men ÄNDÅ kan man inte närma sig reaktorerna med vanligt folk och knappt med helikoptrar. Det verkar ju löjligt...
Nej, inte alls: Runt reaktorkärlet har man en inneslutning i betong. Betong är en utmärkt strålningsdämpare. Så länge den smälta härden stannar i kärlet är det lugnt (relativt) , skulle den rymma ur kärlet, så är det i sin tur lugnt om den havererade härden (flytande, självvärmande zirkonium-uran-smet, med litet iblandat styrstavar, typ) håller sig inom betonginneslutningen.
Däremot är inneslutningen öppen uppåt, och där bromsas strålningen av vattnet i rektorbassängen. Nu är vattnet borta, kanske är locket t o m förstört. Då är det en avsevärd strålning rakt upp. Notera att helikoptrarna som vattenbombade håller sig på rejäl höjd och flyger snabbt. Det gör de av goda skäl.
Både partikel- och elektromagnetisk strålning uppträder ungefär som ljus, här gäller det att inte få "lampskenet" på sig, litet populärt uttryckt.
Mäter man då strålningsnivåerna i skuggan från betongskydden får man fullt rimliga värden, medan det är alldeles otänkbart att befinna sig ens korta stunder på andra sidan betongen. Att verka där man kan komma åt att fylla på vatten med provisoriska medel (vattenspruta) kan vara helt omöjligt, beroende på hur mycket som är blottlagt av härden.
Har nu härden smält bör temperaturen vara 1 á 2 tusen grader Celsius Att kyla härden med vatten är i princip omöjligt om temperaturen är så hög, för vattnet förångas omedelbart (givetvis med energiupptagning från härdresterna), men det ångmoln som då bildas kommer att innehålla stora mängder radioaktiva partiklar som bärs av vattenångan utanför verket. Att bara vänta är lika illa - då är det en fråga om reaktortanken och betonginneslutningen och hur länge de håller.