Varför ser folk ner på oss gamers?

Jag gillar spel men inte sitter jag å spelar hela nätter som man kanske gjorde när man var 14 år typ och hade sin första dator men jag förstår inte varför man ska se ner på folk för det, bara för man gillar spel betyder inte man sitter dag och natt och spelar, eller tror folk idag att en average gamer är en finnig tonåring som har hela ansiktet fullt med finnar och äter pizza och dricker litervis med cola eller?, snarare att en average gamer idag är 30 år gammal, har ett normalt jobb och flickvän eller fru dessutom..

Klart man ser ner på gamers. Räcker med att öppna en speltidning, gigantiskt onanerande till "indie" där ju mer ospelbart och konstigt dess ju bättre. Allt pissnödigt tjat om att man visst är en kulturform och visst tänker på allt, dissar allt inom normaliteten och sedan tokhyllar allt som är oanvändbart. När man sedan tröttnat på alla elitistiska "journalister" som är idioter och går in på en spelserver i vilket spel som helst så inser man att den "average" gamer är dum i huvudet, hatisk, korkad och otrevlig. Håller man inte med honom så ska jag DDOS:as eller våldtas eller få ofrivilligt sex(men jag är man, så hur det ska gå till vet jag ej).

Bara att spana in hela "gamergate" rörelsen som ska kritisera "journalister", men slutar i hot, sexism och konservatism. Avskyvärt alltihopa.

Nu må jag spela en hel del, men en del av "gamer"kulturen kommer jag aldrig någonsin göra mig. Gamers som en del av gamerkulturen väcker avsky.

Jag tror det var runt PS1 som det började bli accepterat och till och med lite häftigt att spela men det har ju tagit sin tid att komma dit vi är idag.

Fast det där är inte dina genomsnittliga gamers även om det finns en drös kultursnobbiga prettomongon och idioter som inte kan bete sig i MP som är dom inte normen. Hur man ger en man ofrivilligt sex kan du nog klura ut om du funderar lite...

Nu läser jag visserligen väldigt lite spelpress men Gamereactor till exempel håller ju inte på med sånt trams även om jag känner att Petter Hegvall eller vad han nu heter sakta men säkert distanserar sig från sina läsare.

Sen tycker jag att det är viktigt att vi inte sätter likhetstecken mellan gamerkultur och spelkultur. Att spel inte bara är kultur utan även konst. Jag citerar Wikipedias sida för ordet konst:


Om spel inte är skapande uttryck som "syftar till emotionella eller expressiva uttryck, eller resultatet av en sådan verksamhet" så vet jag inte vad det är.

Fast det är just den "gamern" som är den enda gamern jag träffar, de som är "gamers" för mig. De jag stöter på de få gånger jag bemödar mig med att spela online (vilket inte är ofta för att gamers är idioter). Klart man dömer och skapar sig sin bild efter de man träffar, särskilt när de är i så stor majoritet i onlinespelen. Inte sant?

Det jag främst läser är Level och de är smäckfulla av just det jag nämner. Elitism och floskler. Sänker spels omdöme pga övervåld och sex. Jag spelar spel just för övervåldet. Vill jag tänka börja jag plugga.

Till viss del måste jag hålla med, gamerkultur är en av de mest avskyvärda kulturerna som råder idag. Men jag ser inte spel som konst, det är ett tidsfördriv. Vill jag ha emotionella uttryck så lyssnar jag på punk (ilska är en känsla).

Absolut men samtidigt så inser du väl det korkade i att döma en hel grupp på grund av några individer. Sen tror jag faktiskt inte heller att dom är i majoritet bland onlinespelen, bara bland vissa specifika spel.

Och Level som brukade vara så bra. Jaja, då vet jag att jag inte ska slösa pengar på den igen.

Det finns inget som hindrar något från att vara både konst och tidsfördriv på samma gång. Om du inte får några känslomässiga effekter av att spela så, och detta menar jag utan att vara elak eller som ett personangrepp, är det något fel på dig. Men visst, om jag tolkar dig rätt så spelar du mest för att få utlopp för dina egna frustrationer. Inget fel med det men då är det kanske inte så där jättekonstigt om man inte får något direkt känslomässigt engagemang i det man spelar.

Tycker de finns överallt. Trodde i början att det var ett CS (och sedan wow) problem, men de finns i alla spel jag testat online. Än värre är väl att de är likadana offline, på fester. Pratar enbart spel, enbart om hur man blir bäst, är dryga och jävligt tråkiga. Särskilt om man som jag, är totalt värdelös på spel men spelar ändå.

Tappat allt det som de stal med från superplay och blivit stela och trista. Typ som aftonbladet spela i klass.


Vissa spel väcker känslor, men de kommer inte så ofta. Aeris dödsscen i FFVII kan väl räknas som konst, mass effects slut väckte väl en och annan, men i det stora hela är det mest ett meningslöst dödande. Fast då spelar jag mest spel som är inriktade på just meningslöst dödande. Saknar tiden då FPS-genren bestod av Serious sam och dess klonor. Då var spelen som bäst.

Du har nog bara otur. Bland folk i min ålder har man en betydligt mer avslappnad inställning till det hela.

Super Play var ju en fantastiskt bra tidning som tog spel på allvar. Jag tror helt enkelt inte riktigt att vi uppskattar saker i livet på samma sätt. Jag har uppenbarligen inga problem med en mer pretentiös inställning än att spel bara är ett tidsfördriv. Ska nog plocka upp ett nummer av Level i alla fall.


Som sagt, vi spelar inte riktigt av samma anledningar. Jag vill ha en upplevelse och du vill slå ihjäl tid. Hela Mass Effect-serien är ju för övrigt fylld av ordentligt känslomässiga ögonblick.

Ser folk fortfarande gamers som "smuts" eller har folk insett oss och accepterat oss för de gamers gillar?
Folk kan dock se ner på annat en gamers också menar jag.

För min del beror det på hur vad man lägger in i definitionen gamers. Jag spelar själv en del men tycker att det är något oerhört begränsat och deppigt med de som spenderar år efter år och trycker hela eftermiddagarna/kvällarna/nätterna framför lir och missar mycket annat gött här i livet. Jag har en granne t.ex. som varje dag (nåja, 90% av dagarna iaf) sitter och lökar framför datorn (utan tröja dessutom, hehe) från tidig em till sen kväll, även när det är strålande väder ute, vilket jag tycker är tämligen nedslående. Jag har också släktingar som är kraftigt begränsade i sin sociala förmåga samt i initiativtagande pga att de lever större delen av sitt liv med spel. Å andra sidan har jag riktigt spelnördiga kompisar som lever vettigt, har fina relationer, jobb osv - allt handlar ju om vilken balans man har i sitt.

Bland att för att vissa har den attityden som TS i den här tråden: (FB) Spelar du bara för storyn är du ingen riktig gamer
Denna kvasielitism är inte bra för ryktet. Som jag skrev i den tråden så förstår jag äntligen varför många tjejer tydligen tycker att det är en dålig sak om killen gillar att spela.

Folk anser att alla gamers i stort är stöpta i samma störiga, antisociala form.

De fåtalet gamers jag känner (2 st) är stämmer kusligt bra in i folks uppfattning:
Båda är arbetslösa och ligger samhället till last. De orkar inte söka jobb utan sitter hemma och spelar istället. En av dem fick ett vikariat med möjlig förlängning, men efter en vecka sjukskrev han sig för att han inte orkade gå upp på morgonen eftersom han suttit uppe halva natten och spelat för att ta igen den förlorade speltid som jobbet tagit från honom under dagen. Tror ni han fick någon förlängning?

Ingen av de båda kan föra sig socialt. De kan plötsligt skrika förolämpningar och grova kränkningar rakt ut utan hämningar eller anpassning till situationen, då de är vana att göra detta via headset i sina spel. Den ena av dem skyller detta ADHD, damp eller något annan bokstavskombination som varierar vid varje ursäkt.

Jag har slutat bjuda in dem på mina tillställningar för länge sedan, vilket egentligen är onödigt då de inte lämnar inte sina grottor så väldigt ofta ändå. De få gånger de är med på andras fester så är de stup fulla vid 22-tiden, alternativt drar de sig undan till något sovrum där de sitter och spelar på sina medhavda konsoler. Båda har svårt att prata i fullständiga meningar.

Detta låter som en påhittad nidbild, men den är helt sann, och detta är enligt mig den uppfattning gemene man har om gamers i allmänhet, och därför ser de ner på dem.

Därför att spela spel hela tiden är slöseri med tid som man kan ägna åt att lära sig/hålla på med mer givande saker.