Finner ingen mening med livet...

Jag är 40- (för mycket för att vara 30+ alltså...), har ett tonårsbarn och två djur som som jag älskar över allt annat.
Jag är långtidssjukskriven, arbetslös, samt snart utkastad från systemet. Jag har separerat från mitt x för ungefär ett år sedan eftersom han var elak mot mitt barn och vi hade tappat DET så att säga.

Min familj består av ett syskon som är perfekt som båda mina föräldrar älskar över allt annat, mamma är en stor egoist som mest bryr sig om sin karl och att få resa och ha roligt i livet. Pappa är en bror Duktig som alltid är bäst på allt och alltid tar chansen att trycka ner mig, så sedan ett halvår har jag avbrutit kontakten med honom.

MItt problem är att jag inte finner någon mening med livet, jag har naturligtvis inga pengar i den situation jag är i och kan alltså inte göra något som jag skulle uppleva som roligt. Lyckades sälja typ halva bohaget förra året och ta mig ut på två snabba resor till Paris med tonårsbarnet och det var fantastiskt skönt och roligt. Vi hade sålt/tiggt ihop så mycket pengar att vi hade massa fickpengar och det var helt underbart att få köpa vad man ville, äta vad man ville osv. Jag mådde bra när jag hade resorna framför mig, jag tycker om att planera, men när de var över var jag ju tillbaka på 0 igen, alltså samma plats där jag är nu.

Jag har inga vänner, trots att jag är "jättetrevlig" enl min mamma, men inte ens hon vill ju umgås... Jag lider dessutom av social fobi och går inte ut speciellt mycket.

Har aldrig kommit på vad jag vill bli, har alldeles för dåligt självförtroende för att tro att jag klarar något och har därför gett upp.

Lever helt enkelt för djuren och barnet, men det är inte tillräckligt.Jag finner ingen anledning att gå upp ur sängen helt enkelt, har konstaterat att självmord känns som en ganska säker väg för mig att gå, men kan inte lämna mitt barn "än"... Känner dock att barnet skulle få det mycket bättre av att bo exempelvis hos mitt superaktiva syskon som naturligtvis har perfekta barn...

Du kanske kan gå till en psykolog för att få hjälp mot din sociala fobi och låga självförtroende. Du får verkligen inte ta livet av dig, det skulle vara väldigt egoistiskt och elakt mot ditt barn.
Jag hoppas verkligen att du blir bättre!

Men vad tror du meningen med ditt liv är?

Det enda som har betydelse är om vi funnit vår andliga sida.
Ja den existerar.

Läs på och jag lovar att du blir lycklig.

http://www.albigen.com/uarelove

http://csp.org/practices/yoga/docs/n...enic_yoga.html

Jag går hos och har gått hos flera psykologer och har blivit bättre för ett tag, men grejen just nu är att jag inte är speciellt motiverad, är liksom för deprimerad för att utsätta mig för saker, känner bara "vem bryr sig?" Ska träffa min kurator imorrn och jag tycker hon är usel, hon verkar bara bry sig om fobin, skiter i depressionen och jag känner precis tvärtom... Vem orkar bry sig om en fobi om man inte ens tar sig ur sängen...

Att mitt barn inte skulle "klara" sig utan mig är anledningen till att jag fortfarande är kvar, vi är väldigt nära varandra och jag skulle inte vilja orsaka honom den smärtan, men är det så mycket bättre med en viljelös klump till mamma? Jag tror inte det. En tonåring behöver peppning och det orkar jag sällan... Men tack för att du bryr dig!

När botten är nådd finns det bara en väg, upp! liksom vad vill du dö som? en loser eller något mycket mer betydelsefullt. ta dig samman och lev livet så mycket det bara går. Gör något galet! Du måste försöka våga vara den du vill vara! låt inget hindra dig!

Det finns massor att leva för, snart kommer våren,sommmaren och värmen tillbaka.Då kommer det bli ljusare och mer att göra.
Vänner finns det gott om,har hittat många vänner på nätet.

Krya på dig

Visste att det bara var en tidsfråga innan någon som du skulle försöka sätta tänderna i ett lätt offer.

TS: Själv fick jag bättre perspektiv på liv överhuvudtaget tack vare lite böcker av Carl Sagan. Nu kanske inte varken "andliga sida" eller vetenskap är något för dig, men gör dig själv en tjänst och ta inga enkla snabba genvägar som tex "jojoh" föreslår.

Det finns ingen mening med livet, människan är egentligen inte bättre än bakterier, vi har bara nått självmedvetande. Därför kan vi förstå att livet bara är ett enda stort lidande, vi finns enbart till för att sprida vidare det mänskliga dna:t. Just att vi har självmedvetande har gjort att människan kan begå självmord och avsluta den meningslösa existensen, så viss makt har vi över oss själva.

Dra nåt över dig

Snabba genvägar? Tror inte Buddhistmunkar som viger sitt liv åt meditation håller med dig.
Antar att du missförstod för du har verkligen 100% fel.

Jaja en SK skeptiker förstås. Det förklarar trångsyntheten och den känslomässiga reaktionen.
Meditation används av vården idag. Det är mycket man inte förstår dock.
Det är inte så vetenskapligt att förkasta något bara för att det inte "känns" bra.
Du har mycket att lära lilla du.
Om du syftade på entheogener så är det inget jag tar ställning till. Finns både för och nackdelar som med allt annat och man kan klara sig bra utan.

Grejen är att jag har inte funnit nån mening med mitt liv, skulle gärna önskat att jag kunde gå helt in i Gud eller nåt annat, men jag har några bekanta som är helt uppe i Gud och jag tycker bara att det är pinsamt när dom säger att de älskar Jesus mest, att det var Jesus som botade hennes cancer och sen fick hon en hjärnblödning efter det. Då måste jga återigen fråga vad meningen är...


Jag har insett att jag är en värdelös loser, jag kan inte leva livet, jag har inga pengar, kan bara sitta här i min sura lägenhet. Min överhurtiga syster säger att jag ska göra en plan: först gå ner i vikt, sen söka jobb osv, men vem fan vill ha en människa som är snart 40 och aldrig haft ett eget jobb? Vem vill anställa en sån?

Förut tyckte jag det var viktigt att gå ut i solen (min pappa har påpekat att man måste minst promenera en mil typ när det är fint väder), men jag skiter i det med. Vill ingenting. Jo, jag vill ha pengar och livslust... När jag tittar på facebook på mina "så kallade vänner" är ju alla så förbnnat lyckade, har fina jobb. Jag är ingenting....

Kankse stämmer...