Hur vet man egentligen att nåt man inte ser, hör eller känner finns?

Jag syftar alltså på en omgivning. Oavsett vad vetenskapen säger så kan man egentligen inte vara helt 100% på att t.ex ett träd finns där förrän man ser det eller känner lukten eller nåt. Om man visar ett foto så kan man ändå svara att fotot kanske inte fanns förrän du tittade. Det här började jag filosofera över, nån som också gjort samma sak?

http://www.youtube.com/watch?v=BWyTxCsIXE4

Ja, det beror helt enkelt på om man är dum i huvudet eller inte.

Du menar att det inte finns förrän vi ser på det?

Ett träd är inte ett träd förrän vi ser det, ett ljud är inte ett ljud förrän vi hör det, en lukt är inte en lukt förrän vi känner den.

En prutt är inte en prutt förän jag pruttat den, är det det du säger din jävel.

Det är något som ofta dyker upp när jag filosoferar, och det är rätt intressant tycker jag.

På samma sätt som man vet att något man ser, hör eller känner finns (och inte är en dröm eller whatever): man applicerar Occams rakkniv.

"Träd" är endast en mänsklig markering som betecknar ett materiellt ting, så att vi lättare ska kunna kommunicera och orientera oss. Varken ord eller materiella ting måste upphöra sin existens bara för att just du inte upplevt dessa. Varför skulle de det? Det är luddiga fantasier utan någon medvind.

Du menar väl egentligen:
Hur kan man veta att nåt man ser, hör eller känner verkligen finns?

När ett träd faller i någon sibirisk urskog där ingen finns som hör det så kaller det ljudlöst. Tryckvågorna i luften är ju de samma som om trädet föll här utanför. Men ljudet förutsätter en mottagare, Det är i öronsnäckan tryckvågorna blir till ljud.
Man kan föra analoga resonemang om alla sinnliga upplevelser. Om det inte finns några sinnen som retas så uppstår heller inga intryck.
Detta är inte detsamma som att världen inte fanns om vi inte uppfattade den, men det finns sådana knepiga fall också:
http://en.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dinger%27s_cat

Du kan aldrig vara säker då du inte upplever själva världen utan hur dina sinnen tolkar världen för dig.

Använder du en kikare betyder det inte att världen kommer närmare dig även om dina sinnen upplever det så.

Objektiv kunskap är därför något omöjligt för oss subjektiva varelser att uppnå. Lyssna inte på de halvt efterbliva i den här tråden, de vet inte vad det talar om...

Ja så är det ju. Vi vet egentligen inte.

Men du är minst lika utvecklingsstörd som utgår från ett sorts ovetande med övergripande regler eftersom människans kognition jobbar mycket efter sannolikhetsberäkningar (subjektivistisk kunskap och universums eventuellt oberoende existens är inte samma sak). Om jag tittar på ett träd med en kikare så kan jag med stor sannolikhet bekräfta redan innan att trädet faktiskt finns där och kommer uppenbara sig i större skepnad desto närmare jag tittar. Varför? För det systemet har hittills korresponderat alla gånger under min livstid. Sedan kan man givetvis diskutera huruvida mänsklig perception över huvud taget är verklig och hänvisa till "The matrix". Fast vad talar för "The matrix"?