Självklarhetsprincipen

Nej, ifall man inte vet vad man ska välja är det inte självklart. Och att göra ett val gör inte omedelbart att det valet man gjort blir det rätta. Speciellt inte när det är fel.


Nej, ifall du först säger en sak och sedan säger något helt annat, så kan det vara så att du sagt något helt annat. Tro det eller ej men det är faktiskt så det fungerar. Din logik är bara snäppet värre än din stavning.
Det finns problem utan lösningar, som t.ex. Cancer, vilken för övrigt dina lösningar på var att antingen operera bort sjukdomen med laser eller placera hjärnan i en robot (2 lösningar som får mig att misstänka att du sett för mycket på star treck), att acceptera att man ska dö, vilket egentligen bara är ett sätt att ignorera problemet, eller att begå självmord, vilket inte direkt kan klassas som en lösning, eftersom själva problemet från första början är att man kommer att dö. Jag noterar att du är väldigt dålig på att lösa problem själv.

Rätten till liv är dessvärre ingen självklarhet. En teori kan innehålla självklarheter men för att denna teori skall anses vara giltig måste den omsättas i praktiken och där är saker och ting allt annat än självklara. Du har för övrigt nekat att replikera på min tidigare respons i detta ämne.

Jobb i sig behövs inte, det är pengarna man vill ha. Eftersom pengar kan komma från många håll behövs inte ett jobb men det givetvis bra att ha ett.

Jag håller med dig om att det är självklart att vi skulle kunna fixa jorden men tyvärr lär inte det hända. Som jag ser det handlar det inte om att människor är för efterblivna för att göra det istället ligger problemet i människans natur.

Se människan och även allt annat liv försöker ständigt totalt hänsynslöst att kortsiktigt öka egna populationen. Vi suger av vår omgivning för att kunna utvecklas att suga ännu mer för att ha bättre chanser att överleva. Till slut kommer vi dock till gränsen när omgivningen inte har något kvar att ge vilket leder till vår arts utrotning. Ironi i dess renaste form.

Detta beteende går ända ner på individ nivå, alla försöker hela tiden försöka utnyttja situationen för sina egna kortsiktiga mål. O ja. Jag som många andra hävdar att människan inte är kapabel till något annat än egoism. Skrev lite om det i en annan tråd. Se psykologisk egoism för mer information om det.

Tyvärr är rädda jorden något helt annat, ett långsiktigt dyrt och krävande projekt helt utan kortsiktiga vinster. För övrigt måste man även förstå detta i andra ämnen som t.ex. politik. Sätter du en bonde som jordbruksminister så får du skylla dig själv.

Sätter du däremot en professor på denna post är han inte personligt kopplad till vad han bestämmer om dessutom är han professor så det han vill är troligen mycket bättre än vad den stora massan vill. Man måste även byta den person som styr ganska ofta då korruption är ett resultat av makt och inte girighet. Men nu är vi på väg mot ett nihilistiskt samhället och det är mänskligheten tyvärr verkligen inte redo för så låt oss inte gå in på det.

Det ända som för mig är självklart att vi människor gör och kommer bädda sängen med godis och sedan fråga oss själva: Varför? När vi sedan håller på att dö av fetma.

Finns inget självklart, bara en massa måsten. Ditt inlägg är en aning pragmatisk och därmed odsikutabellt ämne. För att leva krävs det stimuli, där vi gör genomtänkta eller impulsiva handlingar. dessa handlingar formar oss och våra liv i allämnt.

Det enda självklara som finns i livet anser jag vara överlevnadsinstinkten. Problemet är att den kan vara så stark att den i och med alla omständigheter och komplexiteter kan bli vår egna värsta fiende.
Allt det där som du målar upp som så självklart, kan vara just det för den ena men inte för den andre. För en del är det som du kanske målar upp som svårast möjligt, lätt som en plätt.

Okej, detta var ju "bra" nyheter.

Varför inte bara ta mod till sig och ända sitt liv när vi ändå måste leva med livslögnen att vi visst inte är goda medborgare utan egoistiska as.

Liksom, var får din klocka att ticka?


Ok, så sluta diskutera. NU! Finns det något annat än genomtänka eller impulsiva val?


Överlevnadsinstinkt är absolut självklart. Trist att den - enligt vissa - inte tycks omfatta livet utan enbart vulgär stimuli i tid och rum.



Det är visst självklart att leva. Jag vidhåller fortfarande att lösningen åsidosatt problemet, vara att människ/an/or är för efterblivna - sorgligt nog.

Indeed, för mig finns det två alternativ:

1. Vi gör ingenting och fortsätter leva som vi alltid har gjort och jorden går under om 80-500 år.

2. Vi dödar de som måste dö, förstör de som måste förstöras och börjar om på nytt. Alla byggnader, ett stort antal människor, alla valutor o.s.v. o.s.v. - Gör om, gör rätt.

Jag hoppas på 2. Jag har försökt att övertyga min omgivning tyvärr är alla så totalt oförmögna att ens vilja förstå problemet, ännu mindre lösningen. Nåväl jag försökte göra min del men det räckte inte. Därför ser jag inte längre någon anledning att ens bry mig. Ni där ute ska dock veta att ni har mitt stöd om ni vill genomföra någon slags revolution med 2 som mål...

Därför att människor har en jävla massa känslor, drivkrafter och begär som får oss att söka efter sätt att må så bra som möjligt. Vi är inga robotar utan varelser med oerhört komplicerade känsloregister.

Alltså det är skillnad på att tänka kognitivt eller intelektuellt om ett val och då vet vi oftast hur vi ska bete oss. Men känslomåssigt är det en hel annan enkelhet. Vi har alla brister i vår personlighet som får oss att inte alltid fungera i samhället. Dessutom påverkar samhället oss, det är svårt att leva i dagens Sverige. Tempot på arbeten har ökat, vi ska ha den perfekta familjen, kroppen, villan, bilen, köket, semestern mm.

Varför kan man inte utöka med en 3a? Vi skulle ju först kunna genomföra någon slags våldsam revolution (eller icke-våldsam) för att sedan i den nya begynnande soluppgången samtala fram enighet. Alas, demokrati!


Jepp, jepp, jepp.



Är detta verkligen sant? Vilka ökar arbetet? Hur ökar det?

Nedragningarna i början av1990-talet innebar mindre personaltätätheten drogs ned vilet ökar trycket på de som är kvar, detta främst inom kummunerna. De som är mest sjukskrivna är lärare och socialsekreterare. Jag arbetar själv som socialsekreterare och det är en ständig stess att hinna med alla arbetsuppgifter. Sedan läggs det hela tiden på mer uppgifter att ta i ut med. Det är en omänsklig arbetssituation. Förmodligen är det likadamt inom den privata sektorn. Dessutom när jag talar med äldre kollegor så bekräftar de att tempot har ökat.

Jaha!

Varför ber ni inte ert fack tjafsa med era arbetsgivare? Alternativt gå ut i media och gråta? Eller strejka!

Annars kan ni ju bilda era egna skolor och socialkontor och frysa ut alla pengahungriga byråkrater.

Hur svårt kan det vara liksom?

Jag märker då inte av något ökat tempo. Annat än att folk klagar alltjämt. Men jag misstänker alltid att de som klagar är idioter så i mitt inre behandlar jag dem som det, trots att mitt positiva yttre och min "värme" säger annat.

Jag försöker alltid samtala med folk om saker som, varför är det dåligt o.d.. Tyvärr verkar ju inte folk vara rationella eller sympatiska så det blir inte bättre än: "Nä, de på kontoret vet ju inte bättre."