Bleiburgmassakern som inträffade i Jugoslavien den 16 maj 1945:
Citat:
Efter att Tyskland kapitulerat den 8 maj 1945 retirerade de besegrade tyskarna från Jugoslavien som nu hade fallit i kommunisternas händer. Med dem flydde en stor del av den kroatiska armén med kvinnor, barn och åldringar från Titos arméer. Även Oberoende Staten Kroatien hade fallit i händerna på Titos partisaner. Med i flykttåget var även slovenska vitgardister och deras familjer.
Under flykten angreps det stora flyktingtåget flera gånger av Jugoslaviens partisaner på order av Tito. Söder om staden Bleiburg i Österrike kunde följet – 80 000 civila och 100 000 soldater – till sist slå läger. Britterna hade upprättat ett högkvarter i Bleiburg och målet var att kapitulera inför den brittiska armén, vilket gjordes den 15 maj. Flyktingarna trodde att man skulle vara säkra från kommunisterna i den brittiska ockupationszonen på tysk (österrikisk) mark.
Men britterna ville annorlunda. Den brittiske generalen Patrick Scott avvisade den kroatiske befälhavaren Herenčićs förslag och krävde att de istället skulle kapitulera för deras kommunistiska allierade. Han hotade kroaterna med att de annars skulle tvinga dem till det med vapenmakt. Då brittiska kulspruteskyttar riktade vapen mot dem beslöt den kroatiske befälhavaren till sist att gå med på britternas krav.
I samband med detta plundrade britterna dessa flyktingar på mängder av smycken, klockor och guldföremål som de haft med sig för att kunna överleva flykten i ett främmande land. Prästen och ögonvittnet Drago Kolimbatović skrev senare om vad som utspelade sig i Bleiburg: ”Istället för skydd fann vi i engelsmännen bödlar.”
Den brittiske generalen visste med all säkerhet att han sände dessa flyktingar i döden. Titos partisaner hade en lång ”meritlista” av massakrer på såväl fiendesoldater som civila. Bland annat hade dessa partisaner utfört avrättningar på vad som tros vara åtminstone 100 000 serber, ungrare och tyskar i Serbien åren 1944-1945. Under Fobie-massakerna, som inleddes 1943, mördade samma jugoslaviska kommunistpartisaner hundratals eller tusentals civila italienare.
Därefter skickades återstoden av flyktingar med tåg över den jugoslaviska gränsen där krigsförbrytelserna intensifierades. Flyktingarna sköts antingen direkt eller skickades med sammanbundna händer ut på dödsmarscher genom byarna där många av dem misshandlades till döds. I Kroatien kallar man denna transport till lägren Križni put, Korsets väg.
Så länge Tito och kommunisterna satt vid makten i Jugoslavien förnekade man att Bleiburgmassakern hade ägt rum. Efter kommunismens fall i Jugoslavien har utgrävningar utförts och 300 massgravar hittats. Enligt slovenska myndigheter har man i dessa massgravar hittat 100 000 kroppar, mestadels kroater och däribland många kvinnor, barn och andra civila.
https://www.nordfront.se/bleiburgmassakern.smr
Under flykten angreps det stora flyktingtåget flera gånger av Jugoslaviens partisaner på order av Tito. Söder om staden Bleiburg i Österrike kunde följet – 80 000 civila och 100 000 soldater – till sist slå läger. Britterna hade upprättat ett högkvarter i Bleiburg och målet var att kapitulera inför den brittiska armén, vilket gjordes den 15 maj. Flyktingarna trodde att man skulle vara säkra från kommunisterna i den brittiska ockupationszonen på tysk (österrikisk) mark.
Men britterna ville annorlunda. Den brittiske generalen Patrick Scott avvisade den kroatiske befälhavaren Herenčićs förslag och krävde att de istället skulle kapitulera för deras kommunistiska allierade. Han hotade kroaterna med att de annars skulle tvinga dem till det med vapenmakt. Då brittiska kulspruteskyttar riktade vapen mot dem beslöt den kroatiske befälhavaren till sist att gå med på britternas krav.
I samband med detta plundrade britterna dessa flyktingar på mängder av smycken, klockor och guldföremål som de haft med sig för att kunna överleva flykten i ett främmande land. Prästen och ögonvittnet Drago Kolimbatović skrev senare om vad som utspelade sig i Bleiburg: ”Istället för skydd fann vi i engelsmännen bödlar.”
Den brittiske generalen visste med all säkerhet att han sände dessa flyktingar i döden. Titos partisaner hade en lång ”meritlista” av massakrer på såväl fiendesoldater som civila. Bland annat hade dessa partisaner utfört avrättningar på vad som tros vara åtminstone 100 000 serber, ungrare och tyskar i Serbien åren 1944-1945. Under Fobie-massakerna, som inleddes 1943, mördade samma jugoslaviska kommunistpartisaner hundratals eller tusentals civila italienare.
Därefter skickades återstoden av flyktingar med tåg över den jugoslaviska gränsen där krigsförbrytelserna intensifierades. Flyktingarna sköts antingen direkt eller skickades med sammanbundna händer ut på dödsmarscher genom byarna där många av dem misshandlades till döds. I Kroatien kallar man denna transport till lägren Križni put, Korsets väg.
Så länge Tito och kommunisterna satt vid makten i Jugoslavien förnekade man att Bleiburgmassakern hade ägt rum. Efter kommunismens fall i Jugoslavien har utgrävningar utförts och 300 massgravar hittats. Enligt slovenska myndigheter har man i dessa massgravar hittat 100 000 kroppar, mestadels kroater och däribland många kvinnor, barn och andra civila.
https://www.nordfront.se/bleiburgmassakern.smr
