Vad är det som gör att Sverige måste "spara?"

Ett par av oss hade ju nyligen en grymt långt diskussion här angående min teori om att den ökade koncentrationen av rikedom ( i olika form ) skapar på ett eller annat sätt en konstant försämring i välståndet. Det var en diskussion som gått åt så många olika håll att i alla fall jag till slut inte visst vad jag diskuterade.


Men vad är era teorier? Hur kommer det sig att trots en stadig ekonomisk utveckling i Europa och övriga väst så är vi nu inne i en tid av paradoxiala situationer där vi vill få pensionärer att arbeta längre samtidigt som vi oroar oss över ungdomsarbetslösheten. Eller de konstanta besparingarna i vården...detta till skillnad från till exempel Ryssland eller Kina som idag bara öser med pengar in i välfärdens återuppbyggnad - detta görs samtidigt som man bygger upp och alltså inte säljer ut företag som vi gör här.

Exempel: http://www.google.se/search?hl=sv&cl...&aqi=&aql=&oq=

Vi har ju generellt sänkt (inkomst)skatten med 10% sedan 90-talet för att stimulera ekonomin lite men besparingarna tycks vara generellt större än skattesänkningarna - speciellt om vi ser till den ökade ekonomiska utvecklingen. Vad händer med den ekonomiska utvecklingen enligt er - eller är det kanske välfärden i Sverige (skola, sjukvård, allt generellt inkluderat i ordet "välfärd") som av någon anledning blir dyrare i en allt snabbare takt?

(Ska försöka att inte lägga mig in i detta nu så mycket som sist utan mer försöka bilda mig lite )

Jag tror att det ligger mycket i att för enkla jobb idag så måste folk ofta ha en överdrivet lång utbildning där det oftast inte behövs någon utbildning alls (i mitt tycke).

Tex. är väl polis en treårig utbildning?
För att jobba på dagis ska man inte helst ha någon slags pedagogutbildning eller liknande idag?
Lärare är ett annat bra exempel, enligt mig behövs det i princip ingen utbildning alls för att kunna jobba som lärare för låg och mellanstadium. Det är ju jättesimpla saker man ska lära eleverna.

Finns fler exempel och det kostar pengar att utbilda människor.

Statsskulden!

Menar du att Sverige har behov till nedskärningar nu under 2011? Kan du ge något exempel på detta?
Snarare har det ju varit så de senaste åren att vi har hat hyggligt välskötta statsfinanser. Vilket till exempel gjorde att regeringen kunde skjuta till extra pengar till Skl under 2009 och 2010.

I stora delar av övriga Europa ser vi dock att din verklighetsbeskrivning är mer aktuell. Exempelvis Storbritannien har tvingats göra stora nedskärningar i välfärden efter finanskrisen.

En stor del i dessa skillnader är Sveriges budgetregler som grundar sig i ett utgiftstak och ett överskottsmål.
Detta gör att Sverige mer utpräglat än många andra länder har vad som kallas ett strukturellt budgetöverskott. Det vill säga att överskotten som ackumuleras under högkonjunktur är större än underskotten i lågkonjunktur.

TS behöver inte oroa sig för kapitalkoncentration och andra fantasifoster. Sveriges stora utmaning är att vi kan se till att få mycket mer välfärd för varje investerad skattekrona. I dagsläget bedöms vår offentliga sektor vara en av de mer ineffektiva i Europa.
Kommer vi tillrätta med detta kan vi både få bättre och mer tillgänglig välfärd samtidigt som skatterna kan sänkas så att befolkningens disponibla inkomster kan öka.

Jag tror vi glömmer bort att alla samhällssystem går ut på att få folk att tro på det och att göra nödvändiga uppoffringar. Vissa tjänar mer än andra men alla tjänar på ett någorlunda fungerande system, totalt kaos är det värsta som kan hända.

Idag är man ju ex väldigt inne på att alla ska jobba men inte så mycket på om det är effektivt eller ens nödvändigt. Ett exempel är ju polisen som hade fått rejält mycket mer i budget men ändå levererade mindre än tidigare. Anställda vet ofta att det är bättre att hålla tyst och ständigt skrika efter mer resurser vare sig det behövs eller inte. De som hamnar utanför har "otur" och tvingas arbeta hårt för liten lön.

Vi får inte heller glömma bort att övriga delar i världen låg långt bakom Sverige tidigare och har kommit ifatt. Detta innebär att vi får mindre tillbaka för det vi tidigare kunde exportera och mer konkurrens. Samtidigt ökar effektiviteten och folk kan köpa både bättre och billigare produkter. Än så länge så har Sverige skött sig rätt så bra.

Sedan har vi givetvis demografin med allt äldre men också svårigheten att få in ungdomar på arbetsplatserna. Känns också som om onödigt många slås ut för gott ex hade ju utskrivning av amfetamin till ADHD barn ökat kraftigt de senaste åren utan att man vet hur de kommer att påverkas i framtiden. Andra studier har ju påvisat att ex kostomläggning kunde mildra ADHD. Alltså i kort så har vi allvarliga systemfel som borde korrigeras men förmågan eller insikten verkar saknas.

Staten och dess ineffektivitet slukar resurserna.

Det är en intressant frågeställning och det finns sannolikt en rad förklaringar. En är, som någon skrev, den offentliga sektorns ineffektivitet. Resurserna, liksom skatten, är avsevärt mycket högre idag än för 50 år sedan. Ändå är jag säker på att mycket av den offentliga servicen fungerade bättre då, exempelvis snöröjning, gatusopning etc. Skolan tycks alltid ha bristande resurser, trots att barnen inte får behålla skolböckerna som de fick för 40-50 år sedan. Polisen gör inte sitt jobb. Som vanlig "Svensson" känns det meningslöst att anmäla mindre brott.

Någon annan skrev att de orimligt långa utbildningarna skapar kostnader och det är säkert sant. Jag förstår inte att man ska behöva fyra, fem års universitetsstudier för att bli lärare och det är helt obegripligt att man ska behöva studera på universitet över huvud taget för att bli dagisfröken eller bibliotekarie. Ge mig en månadslång kurs och jag kommer att kunna sköta ett bibliotek på ett utmärkt sätt.

Sedan finns det några "svarta hål" som inte fanns förr. Invandringen av personer från Afrika och Mellanöstern kostar sannolikt ofantliga belopp. "Jämställdhetssektorn" är en annan. Daghemsplatser får tydligen kosta hur mycket som helt. Till det kommer vabbande och liknande. Jag är övertygad om att om föräldrar fick ett antal tiotusingar per barn och år och alla dagissubventioner försvann, så skulle i princip ingen välja kommunala daghem. De är helt enkelt för dyra. Med andra ord har vi ett system som gör att i princip alla väljer det dyraste alternativet.

Aha äntligen några som inte är odelat positiva till utbildning. Känns faktiskt som om folk utbildar sig lite väl mycket och länge inom områden som man ändå inte har någon praktisk nytta inom. Har man lite vett innanför pannbenet kan man snabbt läras upp.

Tror faktiskt att lite av samhällets problem ligger i att folk är för utbildade/märkvärdiga för att vara villiga att hugga in och skapa något av värde. Ofta när du har utbildning slår du ju automatiskt ut andra och kommer närmare köttgrytan oavsett förmåga eller ej. I stort så gynnar vi folk som har förmågan att sitta still, memorera och lyda order men inte att skapa och vara självdrivande. Ryser bara när jag hör Björklund tala om elit och mer utbildning när det handlar om att folk ska ta ansvar och ha en moralisk kompass.

Varför måste Sverige spara? Tja, det kan ju bero på de svarta hål som staten öser ner våra pengar i, såsom 70 miljarder för Arbetsförmedlingen, 30 miljarder i bistånd, 30 miljarder och ökande för personliga assistenter, 100-200 miljarder för invandring med dess konsekvenser, otaliga "integrationsprojekt" och dylikt i kommunerna som går loss på många miljoner, etc, etc.

Det är väl snarast att betrakta som självklart att vi måste spara in på basala saker som sjukvård och liknande med tanke på att vi bränner upp så mycket pengar.

Tvärtom, Ryssland fortsätter utförsäljningen av statligt ägda bolag i en rasande fart.

http://www.cdi.org/russia/johnson/ru...ve-feb-374.cfm

Men det ligger inget motsatsförhållande i att privatisera och bygga upp välfärden.
När företagen privatiseras blir de oftast bättre skötta, vilket gör att de kan producera billigare tjänster. Man får alltså mer välfärd per rubel från statskassan.

Just utförsäljningarna är en del i uppbyggnaden av välfärden.

Fortsätter de på det sättet och samtidigt ser till att upprätthålla lagar och regler för ägande, etc., så kommer vi att få se Ryssland blomstra framöver. Till skillnad från Sverige och USA t ex.

Arbetslösa ungdomar är billigare än pensionärer, pensionärer har dessutom högre utgifter. Därför är det bättre både ur en ekonomisk och en medmänsklig synpunkt bättre att låta arbetslösheten finnas bland de unga än att tvinga friska gamlingar att sluta arbeta. Men en hög ungdomsarbetslöshet är ju dåligt det också. Det är alltså ingen som helst paradoxal situation, utan vad som anses vara det bästa alternativet för att hålla ett stort problem så litet som möjligt.

Rysslands situation har ksv redan förklarat, och när det gäller Kina så var det ju först när de släppte tanken att allt ska vara statsägt som det började gå bättre. Anledningen till att de kan bygga upp sin välfärd är alltså en minskad offentlig sektor. Välfärd är helt enkelt inte en synonym till offentlig sektor, vilket du får det att framstå som.

Själv tror jag att svensk välfärd skulle utvecklas positivt om man privatiserade t ex Karolinska och lät ett vinstintresse driva utvecklingen. Titta gärna på Akademisjukhuset i Uppsala. Förra året backade de 200 miljoner, och nu har de fått i uppdrag att spara 300 miljoner på tre år. Detta gör man genom att skära ner på bland annat personalstyrka när det är pinsamt tydligt för alla inblandade (utom beslutsfattarna, som alltså inte befinner sig på plats) att problemet är effektiviteten och inget annat. Hade man genomfört en omstrukturering (läkarna hade ju kunnat lämna över det okvalificerade pappersarbetet till sekreterare) så hade man kunnat få samma arbete utfört för färre kronor, eller mer arbete för samma peng. Fråga dig själv hur vettigt det är att låta en hjärnkirurg sortera papper...

Problemet är som sagt (in)effektiviteten - inte pengarna. Besluten som fattas har ingen verklighetsanknytning. Det är ett klassiskt problem när beslutsfattandet blir för centraliserat i en stor organisation.