Vad är det som gör att Sverige måste "spara?"

Det är mist sagt roande att ni inte insett att anledningen till den höga utbildningsgraden är väldigt enkel: många sökande och få jobb. Visst, du kan utan större problem arbeta med en del av de jobb som kräver högre utbildning även utan den. Men varför anställa någon som är kvalificerad när man kan få någon som är överkvalificerad till samma kostnad?

Utbildning är ett konkurrensverktyg. I princip det enda en arbetssökande har, för den sakens skull.

Det finns för den sakens skull ingen större efterfrågan på okvalificerad arbetskraft längre. Hade det gjort det hade vi inte sett så många arbetslösa som är beredda att ta i princip vilket jobb som helst, men inte kan få tag i ett enda.

Du kan ju faktiskt skriva något som stämmer med verkligheten. Duktigt!

Kapitalisterna tillåts roffa åt sig, då blir det som det blir.

Inga andra än makteliten tjänar på den här idiotiska samhällsordningen.

Vår invandringspolitik kostar säkerligen x hundratals miljarder årligen, och de pengarna måste ju komma från nånstans. Det är verkligen inte konstigt alls att vår välfärd håller på att monteras ned trots ett av världens högsta skattetryck. Få kan inte försörja många.

Det är tack vare kapitalismen som du inte slavar på en åker och dör vi 30 års ålder, utan kan sitta här välmående framför datorn och diskutera. De som verkligen roffar åt sig något alldeles vansinnigt är staten. Faktum är att det är det staten är bäst på.

+ blattarna.

Vad få inser är att detta är ett väl genomtänkt system för att bibehålla den större delen (>80%) av befolkningen i evig träldom. Det är absolut möjligt att förbättra livskvalitén avsevärt för många genom att helt enkelt sluta kasta skattepengar på skit och istället använda dem där de behövs och i samma veva sluta stjäla så mycket av vad folk tjänar i skatt (för i slutändan betalar du ungefär 50% av dina inkomster i skatt - du måste även räkna med momsen; hälften av vad alla tjänar och vi har konstigt nog ändå ett underskott och måste spara - redan där borde det ringa varningsklockor om att något är väldigt fel).

Men det är inte det man vill göra. Om alla levde drägliga liv istället för att slita tills de inte kan räta upp ryggarna för att nätt och jämnt få saker att gå ihop så hade de börjat tänka självständigt och blivit svåra att kontrollera. Arbetarna ska jobba för låga löner under dåliga villkor och det är totalt nödvändigt att det alltid ska finnas en brist på arbeten för att systemet ska fungera.

Hela syftet är att folket ska vara fattiga och tro att vi måste spara och att det verkligen inte finns resurser. Av den anledningen spelar det ingen roll hur mycket rikedom och välstånd som produceras eller vilka teknologiska framsteg som görs som förenklar för oss att producera välstånd och rikedom - den största delen av befolkningen kommer alltid att vara fattig och desperat.

Det är kort sagt en bluff. Fattigdomen, besparingarna och arbetslösheten är givetvis verkliga men de allra flesta har distraherats till att tro att det beror på något vagt och obegripligt som de aldrig kan förstå och därför aldrig ens försöker förstå sig på det, trots att det egentligen ligger framför näsan på dem. Om det låter som en galen konspirationsteori så ifrågasätt vad staten är mest rädd för: att landet skulle gå dåligt eller att förlora sin makt. Landet vansköts avsiktligt.

Låt oss inte förväxla den riktiga fria marknaden med den västerländska tjuvkapitalismen.

Låt mig ta detta en gång till.

I Sverige vann Socialdemokraterna i princip alla val fram till slutet på 80-talet enbart genom löften om fler sociala privilegier. Detta på grund av att Sverige efter VK2 var i princip ensamt i europa om att inte vara bombat till marken. Då var sysselsättningen total, samtidigt som de äldre inte hade haft tillgång till någon nämnvärd välfärd och därför inte levde på sin pension så länge. Då pensionsåldern sattes till 65 år så var medellivslängden för män 65 och 66 för kvinnor. Resultatet var ett samhälle där enbart handikappade och flyktingar behövde ta del av välfärden.

Vrid fram klockan till slutet på 80-talet och vi befinner oss i en helt annorlunda situation. Europa är återuppbyggt och Sverige klarar inte längre av att konkurrera prismässigt. Volvo och Saab säljs av till utländska aktörer, Eriksson slutar tillverka hemdatorer, Husqvarna flyttar sin produktion utomlands, Volvo slutar tillverka traktorer, Landsverk störtdyker och konkar. Försvaret säger nej till svenska förslag på såväl stridsvagnar, terrängbilar och skolplan. Listan kan göras hur lång som helst. Samtidigt har de personer som var "unga" då de sociala förmånerna byggdes ut hunnit bli äldre. Helt plötsligt ligger medellivslängden på närmre 80 år. Den genomsnittliga personen lever på sin pension i nära 15 år i stället för ett halvt!
Helt plötsligt måste folk använda de sociala förmåner som sossarna lovade under en epok som inte kommer tillbaka föränn efter nästa världskrig (förutsatt att vi sviker den demokratiska världen även denna gång). Skatterna panikhöjs, men även sossarna inser till slut att de måste börja skära ner för att inte hamna i den situation som bl a Grekland nu på 10-talet hamnat i.

S inleder en spiral som ser ut som följer:

För många är arbetslösa>Höj skatt> Priserna på svenska produkter ökar> Vinsterna för företagen sjunker> Företag skär ner/konkar/flyttar verksamhet utomlands> Fler blir arbetslösa OCH skatteintäkterna minskar>Höj skatt>osv osv

Men de vägrar att erkänna sitt misstag och börjar försöka höja sitt "aktievärde". Således börjar de lova ut en massa saker som folket tror ska spara pengar, men som i själva verket bara gör situationen värre. Man börjar skära i försvaret, krympa värnpliktskullarna med löftet att de inte kommer skära längre än till en nivå att allt ska kunna återställas på 10 år. Anno 2004 har man gått så långt att detta inte längre är möjligt, men man behöver skära ytterligare. Man tar idiotbeslutet att avskaffa invasionsförsvaret: i ett kvickt slag försvinner en majoritet av vår försvarsförmåga, till en besparing så liten att det inte är värt att nämna. Man gräver kort och gott ner 10-årslöftet och hoppas att folket glömt det.

Vi går med i EU 1995. Inte bara måste vi nu punga ut med 60 miljarder för att vara med, polisen får en dubbel byråkrati då poliserna ska dokumentera allt både enligt svensk model och enligt EU-standard. Försvaret måste betala marknadsmässig hyra för sina lokaler. Detta samt en massa annat krångel leder till att alla myndigheter kostar mer.

De allt mer krympande värnpliktskullarna leder till en generation med sämre disciplin, solidaritet och allmänbildning. Bidragsfusket är väldigt utbrett, den svenska politiska arenan är mer polariserad.
I riksdagen har vi kommunister som återigen försöker demonisera människor med ambitioner, samtidigt som människor blivit okunniga nog att rösta in SD.

Kort sammanfattning: vi måste spara för att hela vårat sociala system är uppbyggt efter hur vår ekonomiska situation såg ut med över 100% sysselsättning och inga pensionärer. En situation som inte längre existerar.

Vad jobbar du med för att få skatten till 50%?

Kommunal skatt ca 30%
Arbetsgivaravgifter ca 30%
Moms ca 20%
Skatt på vinster om du investerat pengarna 30%
Inflationsbeskattning ca 1-8% på alla de pengar du sparat.

Eventuellt också.
Statlig inkomstskatt 20%
Sen eventuellt ytterligare 5% statlig inkomstskatt genom värnskatt.

Sen har vi självklart kvar alla punktskatter, tullar och skatt på el och liknande.
r att få det till 50% egentligen?

Sverige började sladda redan under början av 70 talet.
Borgarna styrde Sverige mellan 76-82 då accelererade statsskulden kraftigt.
Sossarna kom tillbaka och fortsatte med devalveringar istället för att strama åt utgifterna och bromsa inflationen.
Så det är knappast bara sossarna som varit ansvarig utan hela den politiska klassen har levt i villfarelsen att de ekonomiska problemen under 70 talet var tillfälliga och att dessa kunde lösas med social ingenjörskonst.

Det var inte förens vår inhemska finanskris under tidigt 90 tal som dubblerade statsskulden igen som vi vände på steken och fokuserade på att hålla nere inflationen och börja skära i våra offentliga utgifter.

Vi har aldrig haft 100 % sysselsättning, under 40/50 tal var många kvinnor hemmafruar.

Helt rätt. Om det nu var det TiberiusGracchus syftade på så stämmer det. Han skrev dock bara "kapitalister tillåts roffa åt sig", så det är inte helt tydligt. Ska man ta honom på orden så menar han att kapitalism är dåligt, därav mitt svar.

Jag hade också dessa funderingar. Men jag börjar få klarhet. Det som händer är nyliberalismen som har spriditsig som en löpeld över hela planeten. När kommunismen sågs som en återvändsgränd och globaliseringen tog fart. Ja då vände många länder sig helt om och började färden mot kapitalism, ny liberalism och globalisering. Även våran S regering har kört på det nyliberala spåret i många år. Det finns en bok att låna som beskriver allt det du undrar på ett bra sätt. http://www.elib.se/ebook_detail.asp?...&id=9187670453

Som andel av BNP har vård skola och omsorg fått minskade anslag varje år sedan 1980. Detta är lustigt då effektiviseringar kan göras i tillverkningsindustrin. Dvs maskiner kan bli effektivare osv. Det går åt mindre med folk. Men saker som vård och skola. Ja det är rena tjänster. Dvs det går åt människor och det blir inte effektivare. Därför borde det vara tvärt om. Dvs skola och vård borde för varje år få en större andel av BNP men under lång tid går alla pengar till nyrikedomen. Dvs de hamnar i privata händer. Läs boken den förklara allt det du vill veta. Jag arbetar på en text/blogg om dessa frågor som kommer att bli intressant när den är klar.

Det beror på hur man räknar i sådana fall. Det var i alla fall ingen som behövde statligt subventionerade substitut för inkomst. På 60-talet hade alla jobb, samtidigt som vi tog in arbetskraft.