Citat:
Ursprungligen postat av Gayloard_Fokker
Frihet är att få bestämma, styra över sitt eget liv. Min definition, förkortad, denna delar jag antagligen med en majoritet av de människor som finns.
Min kommentar: Visst, din definition låter fin, vid första anblicken, (jag använder mig av den i fortsättningen i detta inlägg, såvida jag inte anger något annat). Men det är så mycket som vi i praktiken inte bestämmer i våra liv. Vi bestämmer inte till vilket samhälle vi föds in i. Vi bestämmer inte vilka våra föräldrar skall bli. Vi bestämmer inte i vilken socioekonomisk grupp vi skall tillhöra som barn. Vi måste försörja oss på något vis: arbeta, låta någon annan arbeta åt oss, eller leva på bidrag eller välgörenhet. Vi bestämmer inte om oförskyllt drabbas av olyckor eller sjukdom. Vi bestämmer inte över att vi åldras osv. Så oavsett vilket samhällssystem som vi väljer så är vår "frihet" begränsad i praktiken. Det finns även en existentiell invändning. Vi har egentligen ingen fri
medveten vilja. Våra val bestämms innan av vårt omedvetna,
innan vi fattar ett medvetet beslut. Mekanismerna bakom detta är lite krångliga men jag rekomenderar att du söker på
Benjamin Libet på nätet. Det finns också en invändning på en sociologisk metanivå: Vi föds in i samhället som sociala varelser. Vi internaliserar, (suger upp och gör till egna tanker, värderingar och normer), det som våra nära och kära uttrycker och gör, (speciellt när vi är barn). Ovan på det så internaliserar vi oftast de värderingar som vårt samhällsystem ger uttryck för. Dessutom är vi offer för ständiga grupprocesser och andra psykologiska mekanismer. Om vi alla föddes in i välbärgade harmoniska hem, aldrig drabbades av olyckor och sjukdom, inte åldrades, inte var offer för sociala mekanismer och dessutom verkligen var autonoma människor som medvetet kunde fatta rationella beslut, så skulle kanske libertarismen ha ett visst överlevnadsvärde.
[/quote]
Citat:
Ursprungligen postat av Carpe Diem
Den andra kommentaren förstår jag ärligt talat inte.

Hur skall det rent praktiskt gå till om det inte finns någon som "bestämmer"? Skall vi gå tillbaka till de Sovjetiska kolchoserna [stavning]. Där det slutade med att ingen vågade ta några beslut, utan ministern "talade" om, inte vad dom hade producerat, för arbetarna hur mycket dom hade producerat.
Min kommentar: Jag märker att du internaliserat mycket av kapitalismens värderingar. Först så skriver du om frihet och att få bestämma själv och sedan så börjar du skriva om nödvändigheten av att någon bestämmer. Sovjetsystemet var aldrig någon "hit" vad gäller demokrati, vare sig på central eller lokal nivå. Partieliten bestämde i praktiken.
Citat:
Ursprungligen postat av Carpe Diem
Jag får nog ta om detta igen, i och med ALLA människor är sig själva närmast: var finns då incitamenten för "gå vidare" här i livet? Varför skall man utbilda sig om det inte innebär någon slags belöning för den enskilda människan? ALLA människor är vad du (och kanske flera) skulle kalla för egoister.
Jag är uppriktigt nyfiken på hur du har tänkt att detta samhälle skall fungera.
Min kommentar: Tyvärr så finner jag inte så mycket belägg för detta. Vanliga människor går till sitt lågavlönade jobb och gör ofta mer än plikten kräver, inte för att de är egoister utan för att de är sociala varelser. Att människor bryr sig om de som står dem nära är ganska naturligt ur sociologisk synvinkel, (det behövs alltså inga befängda och minst sagt förenklade och reduktionistiska ideér om sk "själviska gener")
Hur ett framtida samhälle skulle fungera, ja, inte vet jag. Det är ganska ointressant så länge produktivkraternas utveckling inte gör ett nytt produktionssätt absolut nödvändigt. Dock önskar jag mig ett samälle där hela människans potential skulle kunna användas för allas långsiktliga bästa,
Kul att debattera med dig, du verkar vara en av de få som vill argumentera med argument och inte personangrepp.
Mvh Ola Schubert