2011-02-15, 21:30
#1
Moderatorer får gärna placera den här tråden någon annanstans om så önskas. Jag tycker dock den passar bäst här eftersom diskussionen ska handla om Stockholmare ur ett psykologiskt perspektiv.
Så.. vart börjar man? Jag har inte källa på någon av dess fakta, men jag har läst och hört att 1, Stockholm är världens singeltätaste stad. 2, Snittåldern för kvinnors första graviditet i Stockholm är 38 år. Utifrån att detta stämmer vill jag nu diskutera varför det är så. Jag har ett och annat att säga om saken men det vore kul att få igång en disskussion.
Jag har rest en del som de flesta andra 25-åringar har gjort. Jag har inte rest massor men jag har varit i lite olika världsdelar och lite olika länder ute i Europa och jag har märkt en stor skillnad på hur människor beter sig jämfört med Stockholmare.
Vi kan börja med tjejer. Min erfarenhet av tjejer i lite olika andra länder och ifrån andra kulturer är att de inte är rädda för att flörta. Om en tjej tycker att man är intressant, trevlig eller snygg så visar de det genom att le, prata, fråga saker osv. De är helt enkelt trevliga. Det finns ingen prestige i att prata med någon av det motsatta könet utan det är en sak som är helt normalt. Sen behöver inte det betyda att man går hem och gängar men det är klart att chansen finns om kontakten blir tillräckligt bra.
Hur är det då i Stockholm? Jo, enligt min uppfattning är det helt annorlunda. I Stockholm har svenska tjejer i allmänhet en attityd och ett beteende av reservation. Leenden bjuds inte på, som tjej visar man absolut inget intresse för killar öppet man är nästan på gränsen till otrevlig och oartig. Det känns som att svenska Stockholmstjejer ser det som en prestige-grej att de helt enkelt inte ska flörta och vara trevliga med killar, bara för att. Sitter man framför en tjej i samma ålder på tunnelbanan sitter hon och tittar med fastblick på ett föremål rakt framför henne som om hon vore någon livlös docka. Hade du som kille varit i en liknande situation i Berlin eller Barcelona hade tjejen troligtvis tittat lite och flörtat lite om hon tyckte att du såg trevlig/bra ut. I Stockholm spelar det ingen roll om det är Brad Pitt som sitter på tunnelbanan, blicken ifrån Stockholmstjejen är densamma. Jag tror jag har framför min tanke..
Hur är då riktiga Stockholms killar? Enligt min mening, sjukt osäkra och sjukt omanliga och sjukt töntiga. Det är främst innerstadskillar jag syftar på, som bor innanför tullarna. En metrosexualitet präglar deras utseende med unisex kläder och de senaste nördbrillorna med "sotarmössan" på huvudet. Jag spenderar mycket tid på universitetet och stöter på dessa killar dagligen. Jag tycker de verkar som att de inte vet hur de ska bete sig överhuvudtaget. Självklart finns det undantag, men det är mer ofta än sällan man har alla dessa killar runt om kring sig. Det verkar som de inte vet hur man är manlig. Man märker ju också hur de umgås med tjejerna och jag tycker bara allt är onaturligt och löjligt.
Jag tror att detta förklara varför Stockholm är världens singeltätaste stad. Sjukt osäkra killar och sjukt dryga tjejer. Frågan är ju bara vad som kom först.. hönan eller ägget? Har Stockholmstjejerna blivit så dryga och extremt tråkiga för att killarna är så töntiga och osäkra eller har killarna blivit osäkra och töntiga för att tjejerna är dryga?
Scenariot "Boy meets girl" som är något universiallt och i princip händer överallt i världen händer ju aldrig i Stockholm.
Jag kan låta bitter och som att det här är något jag reagerar över för att jag aldrig för ligga eller så, men så är det faktiskt inte. Jag är inte ifrån Stockholms innerstad utan ifrån en annan stad där samma fenomen inte råder, och det är jag tacksam för. Jag tror att tjejer vill ha manliga killar med stil, dvs varken anabola-offer eller semi-bögar i unisex kläder. Enkla, manliga killar som klär sig bra och ser bra ut. Men de kanske är så vana vid de osäkra Stockholmarna att de helt har stängt av instinkten som gör att man flörtar och allt vad det innebär?
Jag tycker inte det här är tråkigt för min egen skull utan för hela svenskarnas skull. Det är ju allmänt roligare att leva i en stor stad där killar är killar och tjejer är tjejer och människor intresserar sig för varandra. Som man gör på andra platser i världen.
Vad beror detta på?
Så.. vart börjar man? Jag har inte källa på någon av dess fakta, men jag har läst och hört att 1, Stockholm är världens singeltätaste stad. 2, Snittåldern för kvinnors första graviditet i Stockholm är 38 år. Utifrån att detta stämmer vill jag nu diskutera varför det är så. Jag har ett och annat att säga om saken men det vore kul att få igång en disskussion.
Jag har rest en del som de flesta andra 25-åringar har gjort. Jag har inte rest massor men jag har varit i lite olika världsdelar och lite olika länder ute i Europa och jag har märkt en stor skillnad på hur människor beter sig jämfört med Stockholmare.
Vi kan börja med tjejer. Min erfarenhet av tjejer i lite olika andra länder och ifrån andra kulturer är att de inte är rädda för att flörta. Om en tjej tycker att man är intressant, trevlig eller snygg så visar de det genom att le, prata, fråga saker osv. De är helt enkelt trevliga. Det finns ingen prestige i att prata med någon av det motsatta könet utan det är en sak som är helt normalt. Sen behöver inte det betyda att man går hem och gängar men det är klart att chansen finns om kontakten blir tillräckligt bra.
Hur är det då i Stockholm? Jo, enligt min uppfattning är det helt annorlunda. I Stockholm har svenska tjejer i allmänhet en attityd och ett beteende av reservation. Leenden bjuds inte på, som tjej visar man absolut inget intresse för killar öppet man är nästan på gränsen till otrevlig och oartig. Det känns som att svenska Stockholmstjejer ser det som en prestige-grej att de helt enkelt inte ska flörta och vara trevliga med killar, bara för att. Sitter man framför en tjej i samma ålder på tunnelbanan sitter hon och tittar med fastblick på ett föremål rakt framför henne som om hon vore någon livlös docka. Hade du som kille varit i en liknande situation i Berlin eller Barcelona hade tjejen troligtvis tittat lite och flörtat lite om hon tyckte att du såg trevlig/bra ut. I Stockholm spelar det ingen roll om det är Brad Pitt som sitter på tunnelbanan, blicken ifrån Stockholmstjejen är densamma. Jag tror jag har framför min tanke..
Hur är då riktiga Stockholms killar? Enligt min mening, sjukt osäkra och sjukt omanliga och sjukt töntiga. Det är främst innerstadskillar jag syftar på, som bor innanför tullarna. En metrosexualitet präglar deras utseende med unisex kläder och de senaste nördbrillorna med "sotarmössan" på huvudet. Jag spenderar mycket tid på universitetet och stöter på dessa killar dagligen. Jag tycker de verkar som att de inte vet hur de ska bete sig överhuvudtaget. Självklart finns det undantag, men det är mer ofta än sällan man har alla dessa killar runt om kring sig. Det verkar som de inte vet hur man är manlig. Man märker ju också hur de umgås med tjejerna och jag tycker bara allt är onaturligt och löjligt.
Jag tror att detta förklara varför Stockholm är världens singeltätaste stad. Sjukt osäkra killar och sjukt dryga tjejer. Frågan är ju bara vad som kom först.. hönan eller ägget? Har Stockholmstjejerna blivit så dryga och extremt tråkiga för att killarna är så töntiga och osäkra eller har killarna blivit osäkra och töntiga för att tjejerna är dryga?
Scenariot "Boy meets girl" som är något universiallt och i princip händer överallt i världen händer ju aldrig i Stockholm.
Jag kan låta bitter och som att det här är något jag reagerar över för att jag aldrig för ligga eller så, men så är det faktiskt inte. Jag är inte ifrån Stockholms innerstad utan ifrån en annan stad där samma fenomen inte råder, och det är jag tacksam för. Jag tror att tjejer vill ha manliga killar med stil, dvs varken anabola-offer eller semi-bögar i unisex kläder. Enkla, manliga killar som klär sig bra och ser bra ut. Men de kanske är så vana vid de osäkra Stockholmarna att de helt har stängt av instinkten som gör att man flörtar och allt vad det innebär?
Jag tycker inte det här är tråkigt för min egen skull utan för hela svenskarnas skull. Det är ju allmänt roligare att leva i en stor stad där killar är killar och tjejer är tjejer och människor intresserar sig för varandra. Som man gör på andra platser i världen.
Vad beror detta på?
