Går på KTH och i våra föreläsningar i matte (först algebran och nu envarren, där vi varit ca 250 pers i föreläsningen) så har det funnits en person som varit väldigt irriterande. Han är typ 45+, iranier och med något slags synfel.
Hans studieteknik på föreläsningar går ut på att anteckna allt som står på tavlan till 100%, vilket i sig inte är något jag tycker konstigt då det är typ det jag också gör, men han skriver så väldigt sakta att han alltid ligger flera tavlor efter eller något. Så varje gång föreläsaren vill sudda ut det som står på en tavla skriker den här mannen ut "Förlåt mig!!! Jag vill skriva den här!" med sin iranska brytning. Jag tycker så klart att föreläsaren alltid borde sudda de "äldsta" tavlorna så att alla hinner skriva klart, men det blir lite konstigt när det har antecknats på 6 tavlor och han pekar ut 3-4 av dem som tavlor han vill att föreläsaren ska låta bli, och det blir irriterande när det här händer minst 1 gång varje föreläsning, ofta 2 och ibland 3 gånger.
Jag nämnde att han har ett synfel, och det verkar inte heller som om att hans glasögon är helt perfekta heller. (I början så hade med sig två olika glasögon till föreläsningarna, ett par för att kunna se tavlan och ett annat par för att kunna se ner på anteckningsblocket. Men nu verkar han ha slutat med det.) Så varje gång det är något litet ord på tavlan han är osäker på måste han fråga exakt vad som står. Än en gång så tycker jag ju inte att det är fel att fråga föreläsaren vad som står på tavlan om de skrivit något slarvigt eller otydligt, men den här snubben lyckas hitta de mest triviala sakerna att fråga om: "Förlåt mig! Vad det står där?" "Vardå?" "Där" *pekar med fingret* "Under 'och'." *Föreläsaren går runt lite i 5 sekunder och försöker se vad han menar innan en annan student längre fram hjälper honom* "Jaha, det står 'med'." "Jaha, okej, tack."
En gång i algebran hade vi en vikarieföreläsare (också iranier ironiskt nog, en duktig föreläsare som påminner om den där farbrorn man har som aldrig slutar skämta) som hade fyllt alla tavlorna och sen när pausen började tog fram två svampar och började sudda med båda samtidigt i en hiskelig fart. Personen skriker ut "Förlåt mig!! Förlåt mig!!" men föreläsaren fortsätter så han ställer sig upp och börjar vifta vilt med händerna och skrika "Förlåt mig!!!" ännu högre. Till slut vänder sig föreläsaren om och frågar vad det är. Personen säger att han inte hunnit anteckna klart och föreläsaren svarar med ett leende "Du går på KTH, här måste man vara snabb förstår du" och salen fylls med skratt medan personen står och ser helt förtvivlad ut. Sen sa föreläsaren att han fick några minuter på sig att anteckna klart.
Jag tyckte synd om honom som blev utskrattad i föreläsningssal med 250 personer, och det är något jag inte skulle önska många, men å andra sidan finns det något själviskt i personens beteende och jag kunde förstå att det hade gått på mångas nerver. Det är en sak att ställa frågor, kanske be föreläsaren tydliggöra någonting, etc etc; men efter en viss punkt så stör man som individ hela föreläsningen. Föreläsaren förlorar sitt "flow" och det blir ett irritationsmoment för alla andra. Sen så ifrågasätter man personen och dennes självinsikt när det kommer till studietekniken. Jag personligen kan anteckna vad som står på tavlan och lyssna bra på vad föreläsaren säger utan att halka efter, men jag har svårt att tro att det överhuvudtaget funderar när man som den här personen ligger flera tavlor bakom. Då skulle jag hellre ställa undan pennan och bara lyssna på föreläsaren, men nej, inte den här personen inte.
Det var någon föreläsning för någon vecka sedan som vår föreläsare drog över med några minuter, och nästa föreläsare kom in så fort föreläsningen tog slut. Nästa föreläsare drar ned alla 3 filmdukar och täcker för alla tavlor, medan personen ställer sig upp för att säga åt honom att sluta. Till sist så springer han ned till föreläsaren och ber honom ta upp den, och jag ser från långt bort just hur sur föreläsaren blir.
